Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sofokles - Sofron - Sofrosyne - Softfokuseffekt - Sogdiana - Sogdiska - Sogn - Sognefjord - Sognepræst - Sogn og Fjordane fylke - Sohlberg, Harald - Sohlman, släkt - Sohlman, 1. August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
669
Sofron—Sohlman
670
J. Bergman (1947—48; fullständig); A. M.
Alexanderson (”Oidipussagans tragedier”, 1921);
T. Lange (”Aias”, 1903, på da.); E. Staaff
(”Oidipus”, 1899); B. Risberg (”Antigone”,
1910); R. Röding (”Spårhundarna”, i ”Från den
grekiska antiken”, 1926); Hj. Gullberg
(”Antigone”, 1935); E. Zilliacus (”Konung Oidipus”,
1942; ”Oidipus i Kolonos”, 1945; ”Philoktetes”,
1947; ”Aias”, 1951). — Litt.: E. Zilliacus, ”S.”
(1919); U. v. Vilamowitz-Moellendorff,
”Ein-leitung in die griechische Tragödie” (1921); C.
H. Whitman, ”S.” (1951)-
Söfron, grekisk dramatiker, se Mim.
Sofrosyne (grek.), själisk jämvikt,
självbehärskning, måttfullhet, behag, räknades av
Platon som en av de 4 kardinaldygderna.
Softfokuseffekt [såft-] (av eng. soft, mjuk),
form av ”mjukteckning” hos en fotografisk bild
med en skarp kärna och en däröver lagrad
överstrålning. S. erhålles vid fotografering med
mjuktecknande, avsiktligt underkorrigerade
fotografiska objektiv, monokel, akromat el. periskop el.
anastigmatliknande konstruktioner med
kvarstående sfäriska och kromatiska fel, s. k. s o f t f
o-kusobjektiv. S. användes särsk. för
fotografering av mera konstnärliga porträtt- och
motlj usbilder.
Sogdiäna (fpers. Sughuda, avestiska Sughda),
det fornpersiska rikets nordostligaste provins, det
område, som ligger mellan Amu-darja (Oxus)
och Syr-darja (Jaxartes). Huvudstad var
Mara-kanda (Samarkand). 329—327 f. Kr. erövrades
S. av Alexander den store, som där grundade
Alexandreia eschate, ”det yttersta Alexandria”
(nuv. Chodsjent). Om S:s senare historia se
Samarkand.
Sogdiska [så’g-], eg. det iranska språk, som
talades i Sogdiana, beteckning för ett av de nya
språk, som blivit bekanta genom de stora
hand-skriftsfynden i Centralasien (väsentligen 1900—
09 genom Stein, Le Coq och Pelliot). S. är ett
nordöstiranskt språk, närmast besläktat med den
moderna dialekten yaghnöbt, som talas kring övre
loppet av Zerafsjan. S. har tydligen varit allmänt
språk för handelsmän, resande, missionärer o. s. v.
från Oxus ända bort till Mongoliet och det inre
Kina mellan i:a och q:e årht. e. Kr. Fynden
utgöras av rester av manikéernas heliga skrifter,
av nytestamentliga skriftstycken, tydligen
härstammande från nestorianerna, buddistiska
texter, brev och fragment av räkenskaper, skrivna
på arameiska, syriska och uiguriska alfabet och
uppvisande två bestämt skilda dialekter. — Litt.:
R. Gauthiot och E. Benveniste, ”Essai de
gram-maire sogdienne” (2 bd, 1914—23, 1929); E.
Benveniste, ”Textes sogdiens” (1940).
Sogn [såhjn], de storslagna och natursköna
bygderna kring Sognefjorden (se d. o.) och dess
armar, motsvarar ung. medeltidens Sygnafylki
och utgör s. delen av Sogn og Fjordane fylke
på Norges västkust. Stor turisttrafik.
Sognefjord [såhjnefjör], på Norges
västkust n. om Bergen, är Norges längsta fjord, c:a
175 km från mynningen till innersta delen av
Lusterfjord. S., som i sin mell. del vid Kyrkjebö
är 1,243 m djup, har vid mynningen mellan
udden Sygnefest och ögruppen Solund ett djup av
endast 158 m. Särsk. i sin inre del är S. starkt
förgrenad och sänder åt n. mot Jostedalsbreen
den 25 km långa Fjærlandsfjord, åt ö. mot
Jo-tunheimen Lusterfjord och Årdalsfjord och åt
s. den 20 km långa Aurlandsfjord med
Næröy-fjord.
Sognepræst [da. utt. såu’na-, no. så’qne-],
kyrklig ämbetstitel i Danmark och Norge, motsv.
sv. kyrkoherde.
Sogn og Fjordane fy’lke [så’on å], på Norges
västkust; 18,498 km2, c:a 98,000 inv. Hette
tidigare Nordre Bergenhus amt och består av
Sogn (se ovan) kring Sognefjorden, Nordfjord
kring fjorden med samma namn och på halvön
däremellan Sunnfjord. I ö. ligger Jostedalsbreen.
Söhlberg [-bärg], Harald Oscar, norsk
målare (1869—1935). Han studerade en kort tid i
Köpenhamn för Zahrtmann och därefter i Paris
och Weimar 1895—97. Redan 1893 hade han
väckt uppseende med ”Aftonglöd”. S:s målningar
visa en energisk detaljanalys, stark stämning och
intensiv färgglans.
Söhlman, släkt, härstammande från
bruks-byggmästaren och mästersmeden vid Skogaholms
bruk (Närke) Magnus S. (1730—98), enl.
traditionen av vallonskt ursprung.
1) Per August Ferdinand S., publicist,
politiker (1824—74), fil. mag. i Uppsala 1848,
lärare i konsthistoria vid Konstakad. 1849—68;
utgav Studentbladet
1845—46, Bore 1851
och Nordisk tidskr.
1852—53, inträdde i
Aftonbladets red.
1852, var med
undantag av åren 1869—70
dess huvudred, och
ansvarige utg. till sin
död. Som student tog
S. starka intryck av
skandinavismen, deltog
i studentmötet i
Köpenhamn 1845 och
anmälde sig som
frivillig i slesvigska kriget
1848. Under S:s ledning blev Aftonbladet åter
den förnämsta liberala tidn. i landet. Han gjorde
sin största politiska insats i striden om
representationsreformen, för vilken han arbetade både
som skribent och talare. Det var naturligt, att han
sympatiserade med alla nationella frihetsrörelser,
utom danskarnas även med italienarnas och
polackernas. Inför det 2:a slesvigska kriget
arbetade S. ivrigt för Sveriges deltagande på
Danmarks sida. Under ståthållarstriden 1859—60 var
S. så gott som den ende i svensk press, som
understödde den norska uppfattningen. Han var
vidare ivrigt intresserad av försvarsfrågan och
deltog i skarpskytterörelsen. Han verkade för
liberala reformer i närings- och
handelslagstiftningen, för folkbildningens höjande — han var
bland initiativtagarna till den svenska
folkhögskolan —, för religionsfrihetens utvidgande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
