Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Snokar, äkta - Snoksläktet el. klättersnoksläktet - Snorkel - Snorre gode - Snorre Sturlasson - Snow-boots - Snowden, Philip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
617
Snoksläktet—Snowden
618
Vanlig snok.
Till vattensnokarna, Tropidonotus, 80
arter, hör den vanliga snoken, T. natrix,
som är svart el. svartgrå, vanl. med en stor vit
el. vitgul fläck på vardera sidan av nacken.
Snoken är 70—80 cm lång, allmän i s. och mell.
Sverige och anträffas upp till n. Jämtland. Den
är fullständigt ofarlig. Den lägger ägg. Äldre
svenska namn äro h u s 0 r m och tomtorm.
Allmänna i Sydeuropa äro pilsnokarna,
släktet Zamenis, intill 2 m långa s. av växlande
färg. Sveriges andra snokart är släta
snoken, Coronella austriaca, ovan brun el. grå med
några rader mörka fläckar, under rödgul el. grå;
blir högst 75 cm lång. Den förekommer i s. och
mell. Sverige. Den föder ungar.
Snoksläktet el. klättersnoksläktet,
Co’luber, tillhör fam. snokar bland ormarna.
Kroppen är lång och något hoptryckt från
sidorna, bukplåtarna på sidorna kölade och
uppåt-böj da. Hit hör eskulapormen, C.
longissi-mus, från s. och mell. Europa. Den klättrar
skickligt. En av de största europeiska ormarna
är strimmiga snoken, C. quatuorlineatus,
från s. och s. ö. Europa med en längd av 2,25 m.
Snorkel (av holl. snorken, snarka; på gr. av
ljudlikheten, då s. är i bruk), sjökrig sv., ett slags
lång skorsten el. luftmast, som användes på
ubåtar för att kunna hålla förbränningsmotorerna i
gång, även då ubåten befinner sig i
undervattens-läge strax under ytan. S. består i princip av
två rör; det ena för intagning av frisk luft,
det andra för avgaserna. S. konstruerades av
holländarna redan före 2:a världskriget men kom
först till praktisk användning hos tyskarna 1942.
S. infördes i svenska flottan 1947.
Snorre gode (963—1031), en av den isländska
sagotidens mest betydande och i litteraturen
oftast nämnda hövdingar (S. spelar en huvudroll
i Eyrbyggiasaga). I Nials saga betecknas han
som Islands klokaste man, sina vänners vän och
grym mot sina fiender. S. främjade
kristendomens sak på alltinget 1000 och lät själv döpa
sig.
Snorre Sturlasson (isl. Sturluson), Islands
störste hävdatecknare (1179—1241), tillhörde den
mäktiga Sturlungaätten och uppfostrades hos den
ansedde hövdingen Jon Loptsson, en sonson till
Sämund den vise. S. tillägnade sig särskilt
för
trogenhet med Islands och Norges gamla
skaldskap och sagohävder. Genom ett rikt gifte blev
S. redan som tjugoåring en av landets mäktigaste
hövdingar. S. var flera gånger lagsagoman.
Invecklad i de blodiga tvister, som då söndrade
Sturlungaätten, visade S. vid dessa tvister stort
begär efter penningar och ära samt skydde inga
medel att nå sitt mål. 1218 kom S. f. ggn till
Norge, där han blev väl mottagen av Skule jarl
och konung Håkon Håkonsson, vars handgångne
man han blev. En del av 1219 vistades han i
Sverige, hos västgötalagmannen Eskil. 1220 for
han tillbaka till Island, sedan han lovat Håkon
att verka för landets underkastelse under Norge;
men då han intet gjorde för sakens
förverkligande, blev han misstänkt av de härskande i Norge,
varav hans fiender på Island begagnade sig. 1237
måste S. ånyo bege sig till Norge men kom i
onåd hos konung Håkon. Trots dennes förbud
återvände S. till Island, råkade i strid med sin
måg Gizurr Thorvaldsson, som av Håkon
uppmanades att antingen dräpa el. tillfångataga S.,
och på Gizurrs anstiftan blev S. överfallen och
dräpt i sitt hem. — S. är en av medeltidens
största historieskrivare och en oförliknelig
prosastilist. Om S. som författare se Edda och
Heimskringla. En mycket stor del av den äldre
isländska diktningen är bekant uteslutande tack
vare S:s citat i Eddan och ”Heimskringla”. —
Jfr F. Paasche, ”S. S. og Sturlungerne” (1922),
och G. Cederschiöld, ”S. S. och hans verk”
(s. å.).
Snow-boots [snåu’-böts], eng, eg.
”snökängor”, mindre vanligt ord med samma bet. som
pampuscher och bottiner.
Snowden [snåudn], Philip, Viscount S. of
Ickornshaw (från 1931), engelsk politiker (1864
—1937)» bördig från Cowling i Yorkshire, där
fadern var vävare,
blev tullman men
måste på gr. av invaliditet
genom olycksfall avgå
1892 samt ägnade sig
därefter åt politisk
verksamhet och
journalistik inom
Indepen-dent Labour Party.
1906 invaldes han i
underhuset. 1914 var
han motståndare till
Englands
krigsförklaring. Vid 1918 års
”khakival” föll han
igenom men
åter
vände 1922 till parlamentet. S. utvecklades nu
snabbt i moderat riktning, och 1927 lämnade han
Independent Labour Party; han var
arbetarpartiets ojämförligt främste expert på finansiella
frågor. Han blev också finansminister i
Englands första arbetarregering jan.—nov. 1924,
likaså 1929—31. S. visade framträdande
administrativ förmåga. De finansiella svårigheterna
under den snart utbrytande ekonomiska världskrisen
förde S. liksom MacDonald allt längre bort från
majoriteten inom arbetarpartiet, och han följde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
