Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skåne - Terrängformer - Vattendrag - Klimat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
493
Skåne
494
moränavlagringar. Slätten
är dock icke enhetlig utan
kan delas upp i mindre
partier med olika
terrängformer. Hälsingborgsslätten
är relativt jämn med långsam
stigning mot s. v. från
Vege-åns dalgång upp till 50 m
o. h. ö. om Hälsingborg,
varifrån den stupar brant ned
mot Öresund.
Landskrona-slätten stiger däremot
långsamt från det flacka, delvis
sumpiga kustområdet vid
Lundåkrabukten upp mot
Söderåsen i n. ö. N. om
Landskrona genomdrages slätten
av ett höj dstråk, Glumslövs
backar (100,6 m), som når
fram till Öresund med en på
vissa ställen 35 m hög
land-borgsbrant. 5 km utanför
kusten reser sig med branta
stränder ön Ven (44,4 m), ett
stycke typisk skåneslätt,
avskuret från fastlandet genom
erosion, ön består av mer än
90 m mäktiga, lösa
avlagringar. Längs Lommabukten är
Lundaslätten en lågt liggande
sandslätt med stigning mot
Lund, som ligger på
förlängningen av Romeleåsens s. v.
förkastningsbrant. Från 88
m ö. h. sjunker slätten sedan
mot Kävlingeån i n. ö. om
Lundaslätten ligger den
flacka Vombslätten i
Kranke-sjöns och Vombsjöns sänka,
c:a 25 m ö. h. S. v. om Romeleåsen utbreder sig
Svedala-traktens bokskogsklädda
moränbackland-skap (bild 11—12) med rundade, kraftiga kullar
och djupa sänkor, som delvis upptagas av sjöar, ss.
Yddingen, Fjällfotasjön och Börringesjön (49 m).
Västerlen avgränsas mot ö. av Nybroån och den
vackra, ända till 40 m djupa Fyledalen.
Slättområdet, som upptager S:s s. ö. hörn, benämnes
Österlen. Dess n. del är mjukt kuperad, men mot
kusten blir det mera utjämnat, där det avslutas
dels av Kåsebergaåsens branta barriär (40,7 m;
bild 14), dels av Sandhammarens nära 2 km breda
flygsandsfält. Landsvägen Malmö—Ystad
avskiljer Söderslätt i S:s s. v. hörn från
Svedala-traktens backlandskap (bild 15). Den flacka,
marsk-landsliknande kusten s. om Malmö övergår vid
den halvcirkelrunda Höllviken i den låga,
vigg-formade, av flygsand täckta
Skanör-Falsterbo-halvön (bild 16). Från Falsterboudde löper det
10 km långa Falsterborevet ut, varav en del
höjer sig över vattenytan i Måkläppens små
sandöar. Även längs Östersjön är Söderslätts
strand långgrund. Kustlinjen bildar mjukt rundade
bukter, åtskilda av uddar, ss. Stavstensudde,
Smygehuk och Haken (vid Abbekås).
Vattendrag. Med undantag av n. ö. delen är
Översiktskarta över Skånes minerogena jordarter.
Huvudsakligen efter G. Ekström och H. Munthe.
1 lerfattig nordostmorän, 2 lerig nordostmorän, 3 nordvästmorän, 4
sydvästmorän, 5 stenig sydostmorän, 6 normal sydostmorän, 7 issjö- och ishavslera, 8
is-älvsgrus samt grövre, grusiga och sandiga issjö- och ishavssediment, 9
post-glaciala marina sand- och grusavlagringar.
S. ett sjöfattigt landskap. Störst och djupast är
Ivösjön (54,2 km2, 50 m djup), därnäst i djup
kommer Immeln (28 m). Vattendragen mellan
Ivösjön och Linderödsåsen uppsamlas av
Hel-geå (se d. o.). De flesta av S:s sjöar äro
upp-dämningssjöar i lösa jordslag (bild 13), även om
de delvis äro tektoniskt betingade, ss. Finjasjön
och Ringsjön. I s. v. S. följa vattendragen
landskapets ledande linjer i s. ö.—n. v. riktning, ss.
Rönne å från Ringsjön, Vegeån, Råån el.
Kvis-toftaån, Saxån och Kävlingeån, den senare från
Krankesjön och Vombsjön.
Klimat. På gr. av att S. på 3 sidor är omgivet
av hav, har landskapet i stort sett ett täml.
maritimt klimat, och särsk. gäller detta Malmöhus
län. Falsterbo har den högsta årsmedeltemp. i
Sverige, 7°o. I Malmö är den 7°7, i Lund 7% i
Kristianstad 7^5 och i Båstad 7°a. I det inre av
Kristianstads län och upp mot gränsen till
Småland är årstemp. c:a i° lägre. Den relativt höga
årstemp. är främst betingad av de milda
vintrarna. I Falsterbo är sålunda medeltemp. för
årets kallaste mån., febr., o°2. Sommaren är
däremot icke varmare än i övriga delar av Götaland.
Den årliga temp.-amplituden, som utgör ett mått
på klimatets maritimitet, blir därför relativt liten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
