Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogsbeskattning - Skogsbestånd - Skogsbock - Skogsbrand - Skogsbrandfogde - Skogsbrandförsäkring - Skogsbrandrote - Skogsbruk - Skogsby folkhögskola - Skogsbygden (Norska el. Nårska) - Skogsbär - Skogsdikning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
391 Skogsbestånd—Skogsdikning 392
skog utan samband med avyttring av
fastigheten får säljaren därför välja mellan att göra
avdrag för minskningen i det ingående
virkesvärdet el. i det ingående virkesförrådet, värderat
efter anskaffningspriset. Det förra ställer sig
mera lönande vid en prissänkning, det senare vid
en prishöjning. Säljes skogen i samband med
fastigheten, utgår i första hand realisationsvinst
enl. kommunalskattelagen § 35. Subsidiärt
till-lämpas reglerna för inkomstbeskattning av
skogsbruk, varvid dock avdraget för minskning i
virkesförrådet räknas på köpeskillingen, varjämte
avdrag kan göras för det minsta producerande
skogskapitalet. Detta beräknas med ledning av
markens värde och skogens omloppstid. — Den
tidigare utgående skogsaccisen upphörde fr. o. m.
1049-
Skogsbestånd, ett större antal träd, som växa
tillsammans och bilda ett från omgivningarna
avvikande, enhetligt skogssamhälle. Efter
uppkomstsättet delas s. i naturbestånd,
som uppkommit genom sj älvsådd, och
kulturbestånd, som uppdragits genom skogsodling.
Somliga trädslag bilda ensamma el. tills, m. något
annat trädslag stora, jämna bestånd, ss. tall, gran
och bok samt ibland även björken, t. ex. i
björkregionen; andra uppträda vanl. endast i mindre
bestånd, ss. ek, al, gråal, asp och ibland även
ask och lind; några förekomma endast gruppvis
el. enstaka, ss. lönn, alm, ibland lind och ask,
vidare avenbok, rönn, oxel m. fl. träd. Efter
beståndens sammansättning skiljer man på
rena bestånd, som i huvudsak utgöras av
endast ett trädslag, och blandade bestånd,
som bildas av två el. flera trädslag. Slutligen
skilj er man på likåldriga och o 1 i k å 1
d-riga bestånd. Fullt likåldrigt är endast det
bestånd som uppkommit efter ett och samma
fröår el. som uppdragits genom skogsodling. Under
beståndets uppväxt sker vanl. en viss
skiktning av detsamma (uppdelning på k r o
n-skikt) därigenom, att de livskraftigare träden
växa förbi och över sina svagare grannar. De
förra träden komma snart att bilda krontaket i
beståndet (k r o n s 1 u t) och sägas utgöra
huvudbeståndet. De förbivuxna, småningom alltmer
undertryckta träden utgöra underbeståndet.
Från en föreg. trädgeneration på platsen
kvarstående träd, vilka fått inväxa i det nya
beståndet, kallas överståndare.
Skogsbock, zool., se Långhorningar, sp. 233.
Skogsbrand, se Skogseld.
Skogsbrandfogde handhar ledningen av
skogsbrandväsendet inom en skogsbrandrote.
Brandförsvaret i övrigt ledes av en brandchef, förr ofta
på landet kallad brandfogde. Om särskilt
skogsbrandförsvar icke är anordnat, handhar
brandchefen inom kommunen jämväl denna
detalj av brandförsvaret.
Skogsbrandförsäkring, försäkring mot skada
genom brand på växande skog, omfattande såväl
den direkta förlusten genom förstört virke som
ev. även kostnaden för återplantering. Ett
särskilt problem för s. är värderingen av skogen.
För grövre skog bestämmes värdet i regel efter
dess kubikmassa; för klenskog sker värderingen
i regel efter brösthöj dsdimension el. efter areal.
Ehuru i Sverige liksom i många andra länder en
mycket stor del av landets yta är täckt av skog,
har s. dock ännu icke nått större utbredning. I
Sverige meddelas s. av flertalet större
brandförsäkringsbolag. 1951 hade 7 sådana bolag dock
en sammanlagd premieintäkt för s. av endast 2,8
mkr.
Skogsbrandrote. Enl. 1944 års brandlag kan
en kommun besluta, att brandförsvaret gentemot
skogsbrand ordnas skilt från kommunens
brandväsen i övrigt. Det område, för vilket sådant
särskilt skogsbrandförsvar ordnas, kallas s. och kan
omfatta hela kommunen el. vissa till gränserna
närmare bestämda delar. Kommunen kan delas
i flera s. och, om så överenskommes, kan s.
sammansättas av områden från olika kommuner.
Inom varje s. utövas ledningen av
skogsbrandförsvaret av en skogsbrandfogde med erforderligt
antal v. skogsbrandfogdar som ersättare och
hjälp.
Skogsbruk, se Skogshushållning.
Skogsby folkhögskola, se Ölands
folkhögskola.
Skogsbygden, före 1910 Norska el. N å
r-s k a S., d. v. s. Nårunga sockens skogsbygd, sn
i Älvsborgs län, i Kullings härads mest
höglänta skogsbygd, s. ö. om Alingsås; 39,85 km2,
319 inv. (1954). Sank, oländig och glest bebyggd
skogs- och bergsbygd. 353 har åker. Ingår i
Nårunga, S:s, Ljurs, Ornunga, Kvinnestads och
Asklanda pastorat i Skara stift, Kulling
kontrakt. Tillhör storkommunen Vårgårda.
Skogsbär, frukter av vilda örter och buskar,
ss. lingon, blåbär, hallon och hjortron, även
nypon. Jfr Bär.
Skogsdikning sker för att vinna en
grundförbättring av skogsmark, som lider av överskott på
vatten (sumpskog), el. att omföra till
skogbärande skick myrar (kal sankmark el. sankmark
med glest och oväxtligt trädbestånd). Särskilt i
samband med avverkningar har s. även karaktär
av skyddsåtgärd för att förebygga försämring
av förut produktiva marker.
Ett kallt och regnigt klimat ökar torvbildningen
och försvårar torrläggning. Dikningens verkan
beror även av torvens struktur och fysikaliska
beskaffenhet. Som allmän regel kan sägas, att
högmossarna icke kunna överföras till
skogbärande skick. Kärr, särskilt de, som äro beväxta
med al, gran, björk, vide och enris, ge en mark,
som i bonitet t. o. m. kan överträffa
mineral-j ordsmarkernas. Men främst utgöra
sumpskogarna lämpliga dikningsobj ekt. På grund av blivande
sättningar i torven måste huvudgrav i allm.
förläggas till de djupaste partierna och till lucker,
för vatten genomsläpplig torv, om sådan finnes.
Om mer avsevärda sättningar icke behöva
befaras, följer huvudgraven sänkor i ytan. Den
uppsamlar vatten från övriga diken och leder
detta till en punkt, där det kan släppas, t. ex. en sjö
el. ett större vattendrag. — Förutom på
domänver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
