Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skidlöpning (åkning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
Skidlöpning
360
föregångslandet på s:s område, började man på
1850-talet öva sig i ”back- och terränglöpning”,
och i Finland torde man ung. samtidigt ha
börjat intressera sig för längdlöpningen. Från Norge
spreds kännedomen om denna idrottsgren på
1870-talet till Sverige. Genom inflytande från de
nordiska länderna väcktes efter hand intresset
för s. i Mellaneuropa (Alperna och Karpaterna).
På svenskt initiativ bildades 1924
Internationella skidförbundet (fr. Federation
internationale de ski, FIS). Det anordnar f. n.
tävlingar dels i nordiska (ss. backhoppning, 18
och 50 km terränglöpning), dels i alpina grenar
(ss. slalom, störtlopp och storslalom). I Norge
avhållas årl. i Holmenkollen stora internationella
tävlingar (backhoppning, kombinerad
backhoppning och terränglöpning samt terränglöpning 18
och 50 km; samtidigt tävlingar i alpina grenar i
Rödkleiva) och i Finland Salpausselkäspelen i
Lahti. Olympiska vinterspel ha ägt rum sedan
1924. — I Sverige hölls den första tävlingen i
s. i Sundsvall 1877 (skoltävling), och Stockholms
skidlöpareklubb konstituerades 1879. 1892 avhölls
den första internationella skidtävlingen (vid
Si-rishof på Djurgården, där norrmännen överlägset
vunno backhoppningen och finnarna
längdlöpningen). Så bildades Skidfrämjandet
(nuv. Föreningen för
skidlöpningens och friluftslivets främjande i
Sverige, förk. Skid- och
friluftsfrämjandet se d. o.), som 1903 ingick som
skidsektion i Riksidrottsförbundet. Det utträdde
emellertid 1908, då Svenska s k i d 1 ö
p-ningsförbundet (efter 1911 benämnt
Svenska skidförbundet) bildades. SM
instiftades 1910. De äga f. n. rum i
terränglöpning (15, 30 och 50 km för seniorer, skidstafett
3 X 10 km samt 10 km för damer, såväl enskilt
som i lag), backhoppning (seniorer och juniorer),
kombinerad tävling (seniorer och juniorer) samt
för herrar och damer slalom, störtlopp och
storslalom (sedan 1937, resp. 1951) jämte
budkavlelöpning. Bland nuv. större svenska tävlingar
märkas Vasaloppet (sedan 1922), Bodenloppet samt
Svenska skidspelen (sedan 1947).
Vid tävling skilde man förr mellan längd-,
terräng-, back- och kombinerad löpning; numera äro
längd- och terränglöpning synonyma
begrepp, och backlöpning benämnes
backhoppning. Den kombinerade tävlingen
består fortfarande av terräng (längd) löpning (vanl.
15—18 km) och backhoppning med placering enl.
visst poängberäkningssystem. En särskild form
av terränglöpning är stafettlöpning på
skidor; andra specialformer av s. äro
budkavlelöpning och patrulltävling
på skidor. Av de s. k. alpina grenarna är
störtlopp utförslöpning med banan
markerad av småflaggor el. papperssnitslar och
försedd med ett fåtal, 10—20 m breda s. k.
pliktportar (2 blåa flaggor c:a 50 X 50 cm); de
idealiska internationella banmåtten äro 3—4 km
längd med c:a 800 m höjdskillnad. I slalom,
där banlängden är 600—800 m och
höjdskillnaden 150—300 m, är banan mycket slingrande
mel
lan 30—50 flaggportar av c:a en skidlängds
bredd. Ett mellanting mellan störtlöpning och
slalom är den s. k. storslalom med 800—
1,000 m bana, 250 m höjdskillnad och minst 15
(4—8 m breda) portar. I de alpina tävlingarna
ingår även en kombination av ett störtlopp och
två slalomlopp, — Se även Orienteringslöpning.,
sp. 563.
Beroende på terrängens beskaffenhet skiljer
man vid terränglöpning på olika löpsätt
(löpteknik) : slätmarks-, uppförs- och utförslöpning.
Slätmarkslöpningen kan utföras utan
stavar, med stavföring växelvis (i
2-taktsdiago-nal med stavhugg på varje glid och i
4-takts-diagonal med stavhugg på de två första och
sedan två glidsteg) el. med samsidig stavförning,
s. k. stakning (utan steg el. med 1 el. flera
glidsteg). Uppförslöpning utföres som
förflyttning med diagonalgång (med långa steg och
fast stöd på stavarna) snett uppför el. i sicksack,
trampning snett uppför, trampning rakt uppför el.
saxning (divergerande skidspetsar och inåt
kant-ställda skidor). Utförslöpning kan ske i
normalställning (med samlade skidor, kroppen
ung. vinkelrät mot lutningen och med något
böjda, fjädrande knän, stavarna bakom kroppen),
i hukad ställning el. i skråställning vid löpning
snett utför (knäna och höfterna förda åt
bergsidan, överlivet åt dalsidan under någon vridning
utåt). Bromsningen i utförslöpning sker genom
plog (konvergerande skidspetsar, hälarna
pressade mot skidorna) samt vid löpning snett utför
h a 1 v p 1 o g (ena skidan i plogställning, vanl.
den nedre). Om stavbromsning
undantagsvis användes, sker det bäst med båda stavarna
på ena sidan. — Olika slag av svängar
(förändring av riktning under utförslöpning) äro:
tramp- (trampning i sidled, vanl. kring
bakändarna), skridsko- (liksom trampsvängen
men åtföljd av skärliknande glid på stödjande
skidan), plog- (förut benämnd stämsväng;
plogställning med belastning av den blivande nedre
skidan, som kantställes något),
plogkristian i a- (vid löpning snett utför föres bergskidans
bakända utåt, överföring av belastning till
denna skida sker i plogställning, varefter den
obelastade skidan glider intill den andra och svängen
fullföljes genom sladdning av bakändarna) och
kristianiasväng (skidorna parallella, med
bakändarna avlastade genom sänkning och stark
framföring av kroppen, sedan resning och den
blivande bergskidans framföring, skidorna ställas
något i vinkel mot fartriktningen under
tyngd-överföring utåt, samtidigt sker en sladdning
tvärs för backen genom att knäna pressas inåt
mot sluttningen) samt hoppkristiania (ett
snabbt lyft av bakändarna runt de väl samlade
framändarna med samtidigt stöd av inre staven
i höjd med skidspetsarna, varefter skidorna
sladda till ny åkriktning). Vändning på
stäl-1 e t sker med vändningssteg (trampvändning) el
med s. k. ”1 a p p k a s t”, varvid ena skidan efter
en kraftig uppåt-utåtföring och vridning utåt
sättes invid den andra med spetsen riktad bakåt,
varefter den andra under vridning av kroppen pla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
