Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skavlar - Skawonius, Sven-Erik - Skavstick - Skavstål - SKB - Skeat, Walter - Skebo (Schebo) - Skebokvarn - Skeby - Sked - Skeda (kemiteknik) - Skeda (socken) - Skedala hed - Skedand - Skede - Skederid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
Skavlar—Skederid
338
Skavlar.
Skavlar, erosionsbildningar, uppkomna genom
vindens eroderande verkan på en hård snöyta.
Härvid bildas ett system av hårda snöflak el.
snövågor, som äro orienterade med den branta
sidan mot vinden.
Skawönius, Sven-Erik, konstnär (f. 1908
31/8). S. studerade vid Tekniska skolan 1924
—-27, vid Konsthögsk. 1927—30, anställdes som
dekorationsmålare vid Dramatiska teatern 1931,
chef för dess ateljéer 1937—44, dir. för Svenska
slöjdfören. 1946—49, konstnärlig ledare vid
Upp-sala-Ekeby sedan 1953. S. har ägnat sig åt
konsthantverk inom olika branscher: glas på Kosta,
keramik på Uppsala-Ekeby, tygtryck för
Nordiska kompaniets textilkammare, tapeter, silver,
rumsinredningar m. m. Inom dessa områden
kännetecknas S:s verksamhet av en säker
formgivning och en fin och raffinerad färgsättning.
Skavstick, konsthist., dets. som
akvatintaskrap-ning (se d. o.).
Skavstål, verktyg för handbearbetning av
metaller. Sådan bearbetning är t. ex. inskavning av
lager, varigenom detta bringas att noga passa till
axeln.
SKB, förk. för svensk kullig boskap.
Skeat [skit], Walter William, engelsk
språkforskare (1835—1912). 1878 prof, i
angel-saxiska i Cambridge. S. utförde ett stort
pionjärarbete som utgivare av medelengelska texter,
bl. a. ”Piers plowman” (4 bd, 1867—85) och
Geoffrey Chaucers saml. verk (6 bd, 1894). Bland
hans arbeten må nämnas ”Etymological dictionary
of the English language” (1879—82; 4:e, omarb.
uppl. 1910).
Skebo (Schebo), förutv. brukssamhälle i
Ununge sn i Uppland, vid järnvägen Rimbo—
Hallstavik och vid Skeboåns utlopp ur Närdingen;
389 inv. (1951). Känt sedan mitten av 1400-talet,
ägdes S. från slutet/av 1500-talet till 1680-talet
inom ätten Tott. Ett järnbruk från 1622
ned-lades 1924; jordegendomen har styckats. Den av
en park omgivna huvudbyggnaden av reveterat
trä i två våningar med tre flyglar uppfördes
1770 och tillhör sedan 1928 Stiftelsen Hem för
gamla män, som under överinseende av Svenska
kyrkans diakonistyrelse bereder helinackordering
åt äldre pensionerade tjänstemän m. fl.
Skebokvarn, samhälle i Helgesta sn i
Södermanland.
Skeby, sn i Skaraborgs län, Kinnefjärdings
hd, vid Kinneviken av Vänern, ö. om Lidköping;
9,40 km2, 247 inv. (1954). Småkullig slättbygd
med skogsdungar, främst på Skebyåsen. Kyrkan
av sandsten härstammar från iioo-talet. 620 har
åker. Ingår i Källby, Broby, S. och Hangelösa
pastorat i Skara stift, Kinna kontrakt. Tillhör
storkommunen Husaby.
Sked, tillverkad av ben, ingår i fynd redan
från den äldsta stenåldern. Från neolitisk tid
känner man också i Sverige en s., formad av
lera. Bland svenska fornsaker från järnåldern
ingå vidare icke alltför sällan ornerade s. av
horn.
Under medeltiden blev s. av metall, framför
allt av silver, vanlig bland de högre
samhällsklasserna. Bladet var vid denna tid nästan
alltid runt, vilken form bibehöll sig också under
1500-talet. Ofta blev s. föremål för en luxuös
ornering med gravering av bladet och rikt
or-nerat skaft. Under 1700-talet blev skedbladet
avlångt, och s. antog då i huvudsak sin nuv. form.
Även andra metaller än silver ha kommit till
användning, ss. mässing, tenn och i senare tid
nysilver o. a. legeringar. Hos de bredare lagren
användes ända in i slutet av förra årh. i stor
utsträckning matskedar av trä, horn etc.
Skeda, kem. tekn., skilja guld från silver.
Skeda, sn i Östergötlands län, Hanekinds hd,
s. om Linköping, på övergången mellan
östgöta-slätten och det kuperade höglandet i s.; 72,01 km2,
1,163 inv. (1954). 2,471 har åker. Egendomar:
Äkersta m. fl. Delvis medeltida kyrka, utvidgad
1794 (tornet 1752); altartavla av P. Hörberg.
Ingår i S. och Slaka pastorat i Linköpings stift,
Domprosteriet. Tillhör storkommunen Vårdnäs.
Skedala hed, Snöstorps sn, 5 km ö. om
Halmstad, 1857—1901 vapenövningsplats för Hallands
bataljon och 1902—06 för en del av Hallands
reg.
Skedand, zool., se Änder, egentliga.
Skede, sn i Jönköpings län, östra hd, kring
Skedeån, n. ö. om Vetlanda; 76,63 km2, 1,063 inv.
(1954). Höglänt och kuperad skogsbygd (intill
309 m ö. h.). 1,035 har åker. Mek. verkstad i
Hällaryd. Kyrkan är från 1834. Ingår i Alseda,
S. och ökna pastorat i Växjö stift, ö. härads
kontrakt. Tillhör storkommunen Alseda.
Skederid, sn i Stockholms län, Sjuhundra hd,
v. om Norrtälje; 52,67 km2, 625 inv. (1954).
Jordbruksbygd med bergiga skogsmarker. 1,431 har
åker. Egendomar: Finsta (se d. o.). Talrika
fornlämningar. Medeltida kyrka, huvudsaki. från
1400-talet. Ingår i Husby-Lyhundra och S:s
pastorat i Ärkestiftet, Sjuhundra kontrakt.
Tillhör storkommunen Sjuhundra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
