Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skapelse - Teol. - Skapolit el. wernerit - Skapula - Skapular - SKAR - Skara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
Skapolit—Skara
324
dagen skapades ljuset och på den fjärde
ljusbärarna, solen, månen och stjärnorna. På andra
dagen himmelen, som skilde vattnet över
himmelen från vattnet under den, och på femte dagen
vattendjuren och himmelens fåglar. På tredje
dagen skildes den torra jorden från havet, och
jorden frambragte växter, och på sjätte dagen
skapades landdjur och människor.
Teol. Den kristna skapelsetron avser icke att
ge någon rationell världsförklaring, som skulle
konkurrera med från annat håll uppställda teorier
om världens uppkomst. Dess betydelse ligger på
det religiösa planet och kommer till uttryck först
och främst däri, att den framhäver Guds
obetingade suveränitet i förhållande till ”det
skapade” och dettas fullkomliga beroende av
guds-viljan, samt vidare däri, att livet i skapelsetrons
ljus ter sig såsom ett gott, givet av all god gåvas
givare. Så fattad, avgränsar sig den kristna
skapelsetron å ena sidan mot en metafysisk idealism,
som vill betrakta människan såsom endels ett
stycke gudomsväsen och som genom att låta det
högsta mänskliga oklart glida över i det
gudomliga fördunklar den gudomliga suveräniteten, och
å andra sidan mot en metafysisk dualism, vilken
betraktar livet under ändlighetens villkor såsom
ett ont och därför skiljer frälsarguden från den
lägre skaparguden eller demiurgen.
Skapolit el. w e r n e r i t, en grupp tetragonalt
kristalliserande, fältspatliknande mineral, som
stå nära plagioklas men skilja sig därifrån bl. a.
genom sin klorid-, karbonat- el. sulfathalt. S.
äro isomorfa blandningar av ett flertal
föreningar; de viktigaste äro kloridmarialit (Ma),
3 (Na2O . AI2O3. 6SiÜ2) . 2Na G, som står nära
albit, och karbonatmejonit (Me), 3 (Ca O . AI2O3 .
2 Si O2) . Ca CO3, som står nära anortit. M
a-r i a 1 i t omfattar blandningsleden Ma—Mas Mei,
mizzonit Mas Mei—Ma2 Mei, vanlig s.
Mas Mei—Mai Mes och m e j o n i t Mai Mes—
Me. Hårdheten är 5—6,5 och spec. v. 2,5—2,8,
stigande med ökad halt av Me. S. är ej någon
ursprunglig beståndsdel av eruptivbergarter utan
bildas (i regel under tillförsel av klor o. s. v.)
vid bergartsmetamorfos genom omvandling
(s k a p o 1 i t i s e r i n g) särskilt av plagioklas.
Ska’pula, sca’pula, skulderbladet.
Skapulär, dets. som scapularium (se
d. o.).
SKAR, kortnamn för Skånes allmänna
restau-rang-ab.
Skara, stad i Skaraborgs län, i ö. utkanten
av Skaraslätten; 33,77 km2, 8,621 inv. (i955)-
S., som är en av Sveriges äldsta städer, har
vuxit upp vid en gammal hednisk kultplats och
västgötarnas tingsställe (Götala 2,3 km ö. om
staden) samt blev redan under 1000-talet centrum
för den kristna missionen och biskopssäte i
landets äldsta stift. I anslutning till de kyrkliga
högtiderna höllos marknader, och S. utvecklade
sig till en handelsort men förblev i första
rummet ett kyrkligt och andligt centrum för
Västergötland och v. Sverige. Utom domkyrkan funnos
i S. under medeltiden minst 2 andra kyrkor, 2
kloster (ett franciskan- och ett dominikankloster),
ett helgeandshus och ett hospital. 1946
påträffades och utgrävdes grundmurarna till en av
kyrkorna, S:t Nikolai, 70 m v. om domkyrkan vid
Alandersgatan. Några rester av franciskanklostret
finnas kvar i den i n. delen av staden belägna
Brogården el. Veterinärinrättningen. Sveriges
konungar, särsk. folkungarna, residerade tidvis i
S., där de hade en fast borg, Gälakvist, nuv.
Brobacka. S. blev under medeltiden flera gånger
(1277, 1309, 1380, 1511 och 1520) intaget och
härjat av danskarna. Liksom andra kyrkliga
centra drabbades S. hårt av reformationens
genomförande och indragningen av kyrkornas och
klostrens egendomar till Kronan. Gustav Vasa
påbörjade strax s. om staden byggandet av ett
kungshus, Skaraborg (på dominikanklostret
S:t Olofs gamla plats), vilket sedan fullbordades
av Johan III men blev i grund förstört av
danskarna 1612. Detta kungshus var avsett som
säte för ståthållaren över Västergötland och har
givit länet dess namn. Emellertid fick S. behålla
sin ställning som biskopssäte, och 1641
upprättades ett gymnasium. Sedan dess har S. levat
hu-vudsakl. som skol- och handelsstad, varför
utvecklingen gått långsamt. S. är centrum för
Västergötlands smalspåriga järnvägsnät. 1874
öppnades Lidköping—Skara—Stenstorps, 1888 Skara
—Kinnekulle—Vänerns, 1900 Västergötland—
Göteborgs och 1909 Skara—Timmersdala järnväg
(den sistn. definitivt uppriven 1952). De få
industrier, som äro av någon betydelse i S., ha
tillkommit under 1900-talet.
1950 hade S. 30 arbetsställen med sammanlagt
867 industriarb. De största industriföretagen äro
ab. Eccoverken (150 arb.) med tillverkning av
färgsprutapparater, luftkompressorer m. m.,
Industri ab. Plastics (90 arb.) och J. Bryntesson
& co:s skofabrik (75 arb.). — Utom det kända
läroverket har S. flera läroanstalter,
småskole-seminarium (grundat 1878), högre flickskola
(grundad s. å.), lantmannaskola (1884; nu på
Uddetorps gård, med skol jordbruk),
veterinärinrättning (den första i sitt slag i Sverige, grundad
1775 av P. Hernqvist, 1889 omändrad till
hov-beslagareskola och veterinärklinik, nu
veterinärmedicinsk klinik med försöksavd.). — S. har i
sina centrala delar i huvudsak bevarat sin
medeltida stadsplan, där alla huvudvägar från
omgivande landsbygd strålade samman vid domkyrkan
(eldhärjad 1947, senast restaurerad 1947—49; se
Skara domkyrka), som helt dominerar stadsbilden.
Kyrkan flankeras i s. av det av H. Zettervall
1871 uppförda lärov. (v. partiet eldskadat 1941),
i n. av bibi.-huset, byggt 1855—57, tillhörande
lärov. och (till 1940) inrymmande lokaler för
undervisning i naturvetenskapliga ämnen och
teckning, läroverkets saml. samt ett på äldre
litteratur och handskrifter rikt bibi., numera
inrett till stifts- och landsbibl. H. t. 1940 inflyttade
läroverket i en ny inst.-byggnad (för
naturvetenskapliga ämnen m. m.) strax ö. om ö.
Kungs-husgatan. Läroverkets nya gymnastikhus togs i
bruk v. t. 1938. Till läroverket hör också
Botaniska trädgården (urspr. grundad av P.
Hernqvist); i närheten den s. k. Viktoriasjön
(an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
