Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöfart - Sjöfartsbok - Sjöfartskontroll - Sjöfartspoolen - Sjöflygplan - Sjöfordringar - Sjöfront - Sjöfynd - Sjöförhör - Sjöförklaring - Sjöförsvarets kommandoexpedition - Sjöförsvarsdepartementet - Sjöförsäkring (sjöassurans) - Sjöförsäkrings-ab. Gauthiod - Sjöförsäkrings-ab. Öresund - Sjögestad - Sjögren, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211 Sjöfartsbok—Sjögren 278
Bergström m. fl. (2 bd, 1951); C. Lindström,
”S:s historia” (s. å.).
Sjöfartsbok, legitimationshandling, som av
sjömanshusombudsman utfärdas för vid sjömanshus
inskriven person. S. upptager den inskrivnes
personalia, signalement, fotografi,
registreringsnummer vid sjömanshuset m. m. I s. införas
fortlöpande uppgifter om innehavarens tjänst till
sjöss. Uppgifterna bestyrkas av
mönstringsför-rättare.
Sjöfartskontroll, sjökrigsv. För att kunna
övervaka, att ombord på handelsfartyg, som
under beredskapstillstånd el. krig inlöper till svensk
hamn el. skärgård, icke finnes materiel el.
personal, som kan skada riket, upprättas genom
ma-rindistriktschefens försorg s.-stationer på olika
ställen av kusten, ofta i anslutning till
lotsstationerna. S. fullgöres genom visitation med
beväpnad grupp.
Sjöfartspoolen bildades 5/s 1944 av
västmakterna i syfte att samordna tonnaget för
användning till krigstransporter och hjälpsändningar till
de befriade länderna. Sverige anslöt sig 8/e 1945
till s. Den upplöstes 2/s 1946.
Sjöflygplan, se Flygplan, sp. 686 och fig. 6.
Sjöfordringar, jur., vissa i samband med
sjöfart uppkommande fordringar, för vilka i
regel endast fartyg, frakt och inlastat gods (s j
ö-f ö r mögenheten) häfta. Mot denna
ansvarsbegränsning svarar en panträtt i den angivna
egendomen (sjöpanträtt). — Litt.: H.
Wi-kander, ”1928 års lagstiftning om redareansvar
och sjöpanträtt” (1929).
Sjöfront, den del av en kustfästning, som har
till uppgift att trygga anfall från sjösidan samt
bekämpa motståndarens sjöstridskrafter.
Sjöfynd, föremål, som utgjort del av el.
tillbehör till ett fartyg el. varit inlastat i fartyg
och som anträffas flytande på vattnet el.
uppkastat på stranden (strandvrak) el.
upptages från bottnen (b o 11 e n f y n d). Ang. vad
den, som gjort dylikt fynd, har att iakttaga för
fyndets kungörande och om de förmåner, som
tillkomma honom, stadgas i lag (2 april 1918)
med vissa bestämmelser om s.
Sjöförhör, förhör och utredning rörande
olycka av svårare art, som drabbat fartyg el. last,
passagerare, besättning el. arbetare på fartyg.
S. hålles av rådhusrätt i stapelstad (i vissa fall
häradsrätt) och utom riket av därtill befogad
myndighet el. av svensk konsul, vilken åligger att
insända protokoll till Kommerskollegium
(Sjölagen § 317 ff.). Jfr Sjöförklaring.
Sjöförklaring, redogörelse för inträffad
förlust av el. skada på fartyg el. last, för
olyckshändelse, som drabbat besättning el. eljest
ombordvarande person el. dyl. S. skall skriftligen
avgivas av befälhavaren på fartyget inför
rådhusrätt i stapelstad (i vissa fall häradsrätt) med
uppgift å besättningen och de personer, vilka
antagas kunna lämna upplysningar i saken. Rätten,
förstärkt med 2 ojäviga, i sjöväsendet
sakkunniga män, skall snarast upptaga anmäld s. och,
därest sjöförhör påkallas, underrätta
vederbörande åklagare samt Kommerskollegium. På utrikes-
ort avgives s. inför myndighet, som där är
behörig upptaga sådan el. också inför svensk
konsul (Sjölagen kap. 13).
Sjöförsvarets kommandoexpedition, se
Försvarets kommandoexpedition.
Sjöförsvarsdepartementet, se
Försvarsdepartementet.
Sjöförsäkring (s j ö a s s u r a n s), den
sannolikt äldsta och en av de största
försäkringsbranscherna, är en art av sakförsäkring. Jämte
land-transportförsäkringen och
lufttransportförsäkringen bildar den transportförsäkringens
stora grupp. S. avser att skydda mot de
ekonomiska följderna av faror, som inom
sjötransporten hota fartyg och gods. Fareområdet kan,
förutom den egentliga resan, enl. överenskommelse
omfatta även uppehåll i hamnar, dockor, varv,
kanaler etc., vilka därmed äga sammanhang.
För-säkringsobjektet kan vara såväl fartyget
(kaskoförsäkring) som last, frakt, hyra, af
färsvinst etc. Försäkringen kan, i fråga om
kasko-försäkringen, gälla viss resa el. viss tid. — S.
torde ha varit känd i Sverige redan under
1500-talet. Först genom Karl XI :s sjölag av 12/a
1667 reglerades dock hithörande rättsförhållanden
mera grundligt. Något s.-bolag fanns ännu icke
i- Sverige; här som annorstädes var s. ännu en
enskild affär. Ett sådant kom till stånd först
1739. — Direkt s. meddelades i Sverige 1951 av
40 inhemska bolag, varav 28 aktiebolag och 12
ömsesidiga bolag, förutom av ett 25-tal mindre
bolag med enbart lokal verksamhet. 7 inhemska
bolag och 2 utländska meddelade indirekt s. De
direkt arbetande s.-bolagen äro sammanslutna i
Sjöassuradörernas förening. De till
denna förening anslutna s.-bolagen tillämpa
allmänna försäkringsvillkor, vilka äro
sammanfattade i ”Allmän svensk sjöförsäkringsplan”
(kallad ”Planen”) av nov. 1896, delvis dock upphävd
genom tvingande bestämmelser i lagen om
försäkringsavtal av 1927 samt senare omarbetad.
Sjöförsäkrings-ab. Gauthiod [gau’-], grundat
1863. Huvudkontor i Göteborg. Branscher:
direkt sjö- och annan transportförsäkring, indirekt
alla slag av försäkringar.
Sjöförsäkrings-ab. Öresund, grundat 1890.
Huvudkontor i Malmö. Branscher:
transportförsäkring samt återförsäkring i samtliga branscher
utom liv.
Sjögestad, sn i Östergötlands län, Valkebo hd,
s. v. om Linköping; 20,14 km2, 674 inv. (1954).
Slättbygd med skogsdungar. 1,088 har åker. Vid
Lunnevad länets folkhögskola. Kyrkan, uppf.
1862, har delar från iioo-talet. Ingår i
Vikingstads, Rappestads och S:s pastorat i Linköpings
stift, Vifolka och Valkebo kontrakt. Tillhör
storkommunen Norra Valkebo.
Sjögren, Anders Johan, finländsk
språkforskare (1794—1855). Han blev 1819 fil. dr i Åbo.
1824 började S. en femårig forskningsresa bland
finska stammar i n. ö. Ryssland och
Lappmarken, vars resultat publicerades i flera avh. och
uppsatser. Han blev 1829 adjunkt vid vet.-akad.
i Petersburg, 1844 akademiker och 1845 direktor
för etnografiska museet. 1835—37 företog han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
