Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöberg, Axel - Sjöberg, Carl - Sjöberg, Erik - Sjöberg, Gunnar - Sjöberg, 1. Gösta - Sjöberg, 2. Birger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
Sjöberg
272
Axel Sjöberg: Sjöbodar, omkr. 1915.
mottog snart starka intryck från Konstnärsförb.,
till vilket han vid 1800-talets slut slöt sig. Med
robust kraft och stark inlevelse tolkade han
havsbandets natur och människor. Konstnärens
starkaste patos gällde skärkarlens strävsamma liv i
en karg natur (”Jordbruk i havsbandet”, 1900,
”Begravning i skärgården”, 1908). Liksom
Liljefors intresserade sig S. även för fågellivet, och
han tog svanen och havsörnen till symboler
i dekorativt hållna kompositioner. Den
utpräglat impressionistiska och pointillistiska teknik,
som kännetecknar S:s målningar i början av
1900-talet, gav några år senare vika för ett mera
dynamiskt och expressivt föredrag (”Fisken väges
UPP”> ”Timmerhuggare i
Sandhamnssko-gen”, 1913). S. framstår jämte Osslund och
Tör-neman som banbrytare för det moderna måleriet,
oberoende av 1909 års män. På 1920-talet drev
S. upp färgen till lysande, grälla toner, bl. a. i
några stora figurrika kompositioner
(”Skördefolk i havsbandet”, 1924), men på 1930-talet fick
hans måleri en lugnare rytm. Samtidigt fann S.
en ny motivvärld i Jämtland, vars fjäll och
vidder han återgav i ljusa dur klanger. S. är
representerad i Nationalmuseum samt i Göteborgs
konstmuseum och Kunstmuseet i Köpenhamn.
Sjöberg, Carl Leopold, läkare (1861—1900),
känd som nitisk musikamatör, har bl. a.
komponerat musiken till den alltjämt ofta sjungna
”Tonerna” (E. G. Gei jer).
Sjöberg, Erik, skald (1794—1828). Han var
son till en dräng och
en kyrkoherdedotter,
växte upp i armod,
fick hjälp att 1807—
14 genomgå skola och
gymnasium i
Strängnäs, inskrevs 1814 vid
Uppsala univ., där han
1824 blev fil. mag.
Han uppehöll sig
hu-vudsakl. som
informator. S. och hans
skolkamrat K. A.
Nican-der debuterade med
bidrag i Kalender för
Damer 1819, s. å. utg. särskilt med titeln
”Dikter”. S. utgav vidare ”Senare dikter” (2 h., 1820)
och ”Nyare dikter” (1825), allt under märket V
i-talis (lat. vita lis, livet en strid). — Som lyriker
stod S. på den romantiska idealismens grund.
Sjukdom, armod och beroende voro hans ständiga
följeslagare; i sin kroppsliga svaghet och världsliga
ringhet flydde han till drömmarnas ljusa värld, till
det sköna och saliga hinsides, som väntar
bortom döden. Hans ensamhetskänsla och anarkiska
sj älvständighetsbegä.r sublimerades i dikt till
gripande patos och manlig viljedyrkan. Han tog
hämnd på verkligheten genom hånfullt skarpa,
burleskt travesterande el. bittert parodiska dikter.
— ”Samlade dikter” (1828; med inledn. av
Gei-jer) och ”Samlade skrifter” (1873; med
levnadsteckning av utg., S:s vän C. A. Forselius);
”Samlade skrifter” (2 bd, 1926—32; innehåller även
S:s brev) samt ”Dikter” (1929; urval med inledn.,
utg. av A. Werin).
Sjöberg, Gunnar Göstasson, skådespelare (f.
1909 25/s). Efter studentexamen 1930 genomgick
S. Dramatiska teaterns elevskola 1931—34 och
hade därefter engagemang vid skilda teatrar. I en
senare tid har S. varit knuten till olika
Stock-holms-scener och till Malmö och
Norrköping-Lin-köpings stadsteater samt till Riksteaterns turnéer.
— S:s scenfigurer äro präglade av en fast och
klar realism, uppfattningens instinktfasta säkerhet
och en rörlig scenisk esprit. Han har
inregistrerat vackra framgångar, bl. a. som Hamlet.
Även på film har han befäst sitt anseende som
en mycket god karaktärsskådespelare.
Sjöberg. 1) Gösta S., publicist,
bokförläggare och författare (f. 1880 28/i2), student i
födelsestaden Vänersborg 1900, journalist i
lands-ortstidn. från 1901, huvudred, i Göteborgs
Aftonblad 1912—18, verkst. dir. i Presstelegrambolaget
1919—20, i Stockholms Dagblad 1920—31,
teknisk dir. i Stockholms-Tidningen och verkst. dir.
och ansvarig utg. i Aftonbladet 1932—33, verkst.
dir. i Steinsviks bokförlag ab. 1944—47. S.
redigerade en del av den litterära kvarlåtenskapen
efter sin bror, utgav bl. a. ”Minnen från jorden”,
dramatiserade tills, m. G. Valentin ”Kvartetten
som sprängdes” (1935) och har sedan framträtt
med några personligt hållna romaner med motiv
ur borgerligt liv, ”Algot Eriksson,
förlagsinspek-tör, f. d. ledamot av riksdagens andra kammare”
(1937), ”Träbiåsarna sätta in” (1938), ”Svarta
båken” (1940) och ”Nordsman och son” (1952),
en familj e- och generationsskildring. S. har
också framträtt som dramatiker, bl. a. med
”Fettpärlan” (1949), efter G. de Maupassants novell,
och ”Flickan på vinden” (1950) samt ett 10-tal
radiop j äser.
2) Birger S., den föreg:s bror, diktare (1885
—1929). S. var först butiksbiträde i
födelsestaden Vänersborg, därefter tidningsman, omsider
red.-sekr. i Helsingborgsposten. S. föredrog först
i kamratkretsar sina visor, vilkas ord och melodi
han komponerat, tills han på vänners uppmaning
samlade dem och utgav ett urval i ”Fridas bok”
(1922). De vunno en utomordentlig popularitet,
ytterligare stärkt genom författarens recitations-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
