Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sinnesslöa - Sinnesslöanstalt - Sinnesslöhet - Sinnesslövården - Sinnessvaghet - Sinnesundersökning - Sinnesvillor - Sinnesyta - Sinn féin - Sinningia - Sino (sin’) - Sinolog - Sinop - Sino-tibetanska språk - Sinovjev, G. - Sint, sintlås, fyrlås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
Sinnesslöanstalt—Sint
226
normalt barn vid 6—7 års ålder befinner sig, så
att s., som icke nå en sådan utveckling, kallas
idioter, och s., vilkas själsförmögenheter nå
längre i utveckling, kallas imbecilla. Lättare
grader av psykisk undermålighet betecknas som
efterblivenhet el. debilitet. I de
lägsta graderna saknas alla yttringar av
själsliv: känslor, föreställningar, begär, vilja, begrepp
och talförmåga. Den något högre stående
idioten saknar icke alldeles talförmåga, men denna
är mycket bristfällig, och de känslor och
föreställningar, varav han är mäktig, röra sig endast
kring det egna jaget. Någon möjlighet för
undervisning och uppfostran finnes över huvud ej
i fråga om idioten. Däremot kunna de imbecilla
till en viss grad genom särskild undervisning
bibringas kunskaper, såsom att lära sig hjälpligt
läsa och skriva, men framför allt äro de i stånd
att genom metodiskt ledda övningar förvärva
praktiska färdigheter. — På gr. av den
betydliga ärftlighetsrisken tillämpas i stor utsträckning
frivillig sterilisering av sådana s., vilkas
sjukdom antages vara av ärftlig natur.
Sinnesslöanstalt, se Sinnesslövården.
Sinnesslöhet, se Sinnesslöa.
Sinnesslövården kan i stort sett uppdelas i
sinnesslöundervisning och vård av obildbara
sinnesslöa (idioter). —
Sinnesslöundervisning e n. I Sverige öppnade Emanuella
Carl-beck 1866 ett hem för sinnesslöa barn i Göteborg.
Anstalten fann från 1875 en varaktig stad på
egendomen Johannesberg och är numera en av
Sveriges största sinnesslöanstalter. 1869 bildades
Föreningen för sinnesslöa barns vård, vilken
1870 upprättade en skola i Stockholm, där man
från 1879 började utbilda lärarinnor för
sinnes-slöundervisningen. Anstalten flyttade 1911 till
Slagsta gård, Fittja, och i samband därmed
upprättades Slagsta seminarium, som
numera har en 2-årig kurs för lärarinnor för
sin-nesslöundervisningen. Den teoretiska
utbildningen där håller f. n. på att överföras till
småskole-seminariet i Stockholm. Fr. o. m. 1916 fick varje
län sin anstalt för sinnesslöa barn el. del i
sådan. För att utreda och samordna olika frågor
på sinnesslöundervisningens område tillsattes
1941 års
sinnesslövårdssakkunni-g a, vilkas utredningar och förslag bl. a. ledde
till att skolplikt för sinnesslöa barn infördes
fr. o. m. Vi 1945. Denna fullgöres i regel vid
skolhem, ingående i de centralanstalter, som
skola upprättas och förvaltas av landsting och
städer, som ej deltaga i landsting. Statsbidrag
utgår till verksamheten. En fullständig
sinnesslö-skola består av 2-årig försöksavd., 6-årig
skol-avd. med 2-årig fortsättningskurs, där man har
undervisning i vanliga skolämnen samt praktiskt
arbete, och en arbetsskolavd. för fortsatt
praktisk utbildning men också för sådana lärjungar,
som sakna förutsättningar för teoretisk
undervisning. På arbetshemmen, dit eleverna flyttas från
skolhemmen, består verksamheten huvudsaki. av
slöjd, vävning, hushållsgöromål och
jordbruksarbete. Sedan de sinnesslöa erhållit teoretisk och
praktisk utbildning, placeras de, där så kan ske,
NF XIX — 8
under kontroll i familjevård el. försöksutskrivas,
varvid de erhålla ett för dem passande arbete,
som ger dem åtm. någon inkomst. — Med
Skolöverstyrelsens medgivande kunna på tätorter
inrättas externat för bildbara sinnesslöa barn, som
då kunna bo kvar i hemmen och få samma
undervisning som i centralanstalternas sinnesslöskolor.
Även i övrigt står sinnesslöundervisningen under
Skolöverstyrelsens inseende, och den centrala
tillsynen utövas närmast av inspektören för
sinnesslöundervisningen.
Den första anstalten för vård av
obildbara sinnesslöa i Sverige inrättades 1874
i Strängnäs, men först efter 1904, då statsbidrag
började utgå, grundades flera och större asyler.
Dessa äro dels upprättade av landsting och
kommuner, dels privata. Staten har upprättat
särskilda anstalter för vissa kategorier bland de
sinnesslöa, vilka på gr. av sin sinnesbeskaffenhet
icke utan svårighet kunna vårdas på de vanliga
sinnesslöanstalterna el. ute i socknarna, på
ålderdomshem, i familjevård o. dyl. För vanartade
bildbara sinnesslöa barn, vilka äro olämpliga för
samlivet på de vanliga sinnesslöanstalterna,
finnas särskilda uppfostringsanstalter, på
Salbohed i Västmanland för gossar och i
Vänersborg för flickor. För vuxna vanartade bildbara
sinnesslöa (s. k. asociala imbecilla) har staten
inrättat stora slutna sinnesslöanstalter av
sinnessjukhustyp, för kvinnor i Örebro (Västra Marks
sjukhus med 350 platser), för män i Sala
(Sal-berga sjukhus med 370 platser) och vid
Källs-hagens sjukhus i Vänersborg en paviljong med
270 platser. För särsk. svårskötta (osnygga el.
störande) obildbara sinnesslöa finnes Vipeholms
sjukhus i Lund med 612 platser för manliga och
302 för kvinnliga patienter. Den centrala
tillsynen av den medicinska s. utövas av
Medicinalstyrelsen genom inspektören för
sinnesslövården.
Sinnessvaghet, se Svagsinthet.
Sinnesundersökning, se Rättspsykiatri.
Sinnesvillor, se Hallucinationer, Illusion och
Optiska villor.
Sinnesyta, fysiol., den del av ett sinnesorgan, i
vilken sinnescellerna förekomma.
Sinn féin [/i’n fei’n], ir., eg. ”vi själva”,
irländskt politiskt program och
partisammanslutning, se Irland, sp. 137 ff., och Irländska
republiken, sp. 142.
Sinni’ngia, bot., se Gloxinia.
Sino [-å] (sin’), it., mus., ända till.
Sinolog [-lå’g] (av Sina, äldre, latiniserad
benämning på Kina, och grek. lo’gos, lära),
kännare av, forskare i kinesiska språket och
litteraturen. — S i n o 1 o g 1, vetenskapen om kinesiska
språket och litteraturen.
Sinop [-å’p], stad i Turkiet, på en halvö på
nordligaste delen av svartahavskusten; c:a 5,000
inv. Välskyddad redd. S. är antikens Sinope.
Sino-tibetänska språk, dets. som indokinesiska
språk.
Sinovjev [zinå’vjif], G., se Zinovjev.
Sint, sintlås, fyrlås, se Handeldvapen,
sp. 830.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
