Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silver - Silverbromid - Silverbröllop - Silverbuske - Silverfingerört - Silverfisk, strömsill - Silverföreningar - Silverförgiftning - Silverglans - Silvergransläktet - Silverklorid - Silvermalm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Silverbromid—Silvermalm
188
den mest använda. Metoden kan begagnas, om
s. förekommer i malmen som metall, klorid el.
sulfid. Läkningen sker i höga cylindriska kärl,
försedda med ett centralt rör, genom vilket
tryckluft införes. Ur den erhållna silverlösningen
ut-fälles s. med zink el. elektrolytiskt. Ur
silverhal-tiga kopparmalmer (Boliden) utvinnes först
sil-verhaltig koppar, och denna raffineras genom
elektrolys.
S. är en rent vit, täml. mjuk och mycket
tänjbar metall. Dess spec. v. är 10,5, smpt 96o°s, kpt
ung. 2,212°. Det har av alla metaller den största
ledningsförmågan för elektricitet och värme.
Gentemot syre (luft) och vatten förhåller sig s.
praktiskt taget fullt ädelt, vid högt syretryck
bildas oxid enl. den reversibla formeln 4 Ag + O2
= 2Ag2 O. Smält s. löser syrgas, som vid
metallens avsvalning bortgår under stänkning
(”spritsning”). Vätesvavla och sulfider svärta s.
under bildning av sulfid. Av syror lösa endast
salpetersyra och konc. varm svavelsyra s. S. är
sålunda en ädel metall, vilket även framgår av
värdet på dess normalpotential och av den
därmed sammanhängande lätthet, varmed s.
utredu-ceras ur sina föreningar. Härvid kan s. erhållas
i kolloidal form, ofta som en metalliskt speglande
beläggning på kärlets väggar. S:s kem. tecken
är Ag (av lat. arg entum), atomvikt 107,88,
atomnummer 47, atomvärde 1. Det bildar elemen’ära,
positiva, envärda joner, därjämte ett stort antal
komplexa, positiva och negativa joner med
ammoniak, cyan m. fl.
S. brukas, vanl. legerat med koppar, till
prydnadsföremål, husgeråd och mynt. Rent s. nyttjas
till beläggning på glas (speglar), till överdrag på
andra, oädlare metaller, särskilt nysilver. Inom
terapien användes numera kollodialt s. i stor
utsträckning. — Världsproduktionen av s. uppgick
vid början av 1500-talet till c:a 47 ton, i slutet
av 1600-talet till c:a 340, i slutet av 1700-talet
till c:a 880 och i slutet av 1800-talet till c:a
5,200 ton per år. 1937 utgjorde den 8,300 ton
och 1939 8,000 ton. Fördelningen på de
viktigaste produktionsländerna (utom Sovjetunionen)
visar tab. å föreg. sida (uppgifterna avse
metallhalten i den brutna malmen). — I Sverige
bröts fordom silverhaltig blyglans vid Sala gruva,
vars sammanlagda s.-produktion var c:a 400 ton.
Numera utvinnes s. endast vid Boliden ur
koppar-och arsenikkis, som innehåller c:a 70 g s. per ton
malm, motsv. en s.-produktion av ett 20-tal ton
årl. De tre huvudproducenterna av s. på
världsmarknaden äro Mexico (c:a V3), Nevada (U.S.A.)
samt Ontario och Quebec (Canada).
Silverbromid, se Silverföreningar.
Silverbröllop, se Bröllop, sp. 72.
Silverbuske, bot., se Elaeagnus.
Silverfingerört, bot., se Potentilla.
Silverfisk, s t r ö m s i 11, Argentina
sphy-raè’na, laxartad, omkr. 25 cm lång benfisk med
stora fjäll, ovan ljust olivgrön, på sidorna
silver-glänsande. Den lever på djupt vatten och fångas
i Sverige ej sällan vid räktrålning bl. a. vid
Bohusläns kuster.
Silverföreningar. Viktigast är s i 1 v e r n i-
trat, Lapis (infernalis), AgNOs, som
framstäl-les genom metallens upplösning i salpetersyra.
Vita kristaller el. gjutna stänger, ytterst
lättlös-liga i vatten. Brukas till framställning av
speglar, andra silversaker, vid elektrolytisk
försilv-ring, som reagens på vissa negativa joner samt
inom medicinen. — Silverbromid och -k 1
0-r i d (bromsilver, klorsilver) äro i vatten
svår-lösliga, framställas av nitratet genom utfällning
och begagnas på grund av sin ljuskänslighet inom
fotografien. Kloriden (som mineral kallad
hornsilver el. kerargyrit) är i vittrade
malmer ibland ett viktigt silvermalmsmineral
(Sydamerika, Mexico m. m.). Om övriga föreningar
av medicinsk betydelse se Silverpreparat.
Silverförgiftning, se Argyri.
Silverglans. 1) Se Argentit. — 2) En av
parasitsvampen Stereum purpureum förorsakad
sjukdom hos bladen av fruktträd, björk, poppel,
syrén, gullregn m. fl., även kallad mjölk- el.
blyglans, vilken framkallas genom
ljusreflexion i de sjukligt förändrade vävnaderna.
Silvergransläktet, A’bies, tillhörande fam.
Pi-naceae av klassen Coniferae, skiljes från
gransläktet Picea genom upprätta kottar med
avfallande fjäll och
kännetecknas i
övrigt av oftast
platta, nästan kamlikt
utbredda blad.
Släktet är utbrett
över Mellan- och
Sydeuropa,
Östasien och
Nordamerika. I Sverige
är ingen art
numera inhemsk, men
flera odlas som
prydnadsträd, t. ex.
A. alba, den
europeiska silvergranen,
som i sitt hemland
lämnar gott virke
för byggnads- o. a.
ändamål, A.
cepha-l oni c a, från
Grek
lands berg, A. sibirica, den sibiriska silvergranen,
A. Veitchii, från Japans berg, A. nobilis, från
Oregon, A. concolor, från s. v. U.S.A., A.
bal-samea, balsamgranen, från Nordamerika, ur vars
bark särskilt i Canada utvinnes
kanadabal-sam, m. fl.
Silverklorid, kem., se Silverföreningar.
Silvermalm, i naturen förekommande
anhopningar av silverhaltiga mineral, ur vilka silver
kan med ekonomisk fördel framställas. Vanligast
bland silvermineralen är silverglans; dessutom
anträffas gediget silver samt åtskilliga sulfidiska
föreningar med arsenik el. antimon, ss.
stepha-nit, Ags Sb S4, pyrargyrit, Ags Sb S3, proustit,
AgsAsSs, polybasit, (Ag Cu)s Sb Se, samt ibland
klorsilver och andra halogenföreningar. Dessa
silvermineral, i synnerhet silverglansen,
förekomma dock i naturen vanl. i intim blandning
med andra malmmineral, blyglans, zinkblände,
åt
Silvergran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
