Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sillre kraftverk - Sillrökning - Sillsalat - Sillsaltning - Sillsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
Sillrökning—Sillsläktet
180
Sillkung.
ning, tillhör staten, byggt 1930—33 och utvidgat
1936-—38. Fallhöjden är 185,5 å 198,5 m. S. är
Sveriges första pumpackumuleringsverk.
Sillrökning. Man skiljer mellan kallrökning,
som begagnas vid de holländska, engelska och
amerikanska rökerierna, och varmrökning, som
användes vid de tyska och svenska. Vid
kallrökningen rökes sillen en—flera dagar i en temp. av
140—28° och vid varmrökning ett par tim. i
120°—1400. Strömming varmrökes på samma
sätt som sill.
Sillsallat tillagas av salt sill, kokt kött, kokt
potatis, rödbetor, äpplen och ättiksgurka,
alltsammans skuret i fina tärningar och kryddat med
peppar, socker och ättika.
Sillsaltning. Främst på s:s område komma
Holland, Island, Norge, Storbritannien och
Tyskland. Det holländska sillsaltningssättet tillgår
så, att sillen gälas, saltas och packas i
tunnor av fiskarna ombord. Tyskarna ha
upptagit den holländska saltningsmetoden. Sillen
sorteras huvudsaki. efter storleken. Skotsk s.
verkställes av salteriidkare (curers) i kuststäderna. —
Huvudmassan är fullsill. S p e n t är namnet för
utlekt och alltså tom sill. I senare delen av maj
och början av juni fångas på Skottlands
västkust en ung, ännu ej mogen sill. Den härav
beredda varan benämnes m a t j e s s i 11. Den är
lätt saltad. Den går ofta i handeln också under
benämningen delikatessmatjessill el.
endast delikatessil 1. Den holländska el. tyska
matjessillen är hårt saltad. Även i Norge spelar
s. en mycket stor roll. Där saltas fet-, stor- och
vårsill. Jfr Norge, sp. 89 f. Fetsill el. s losi 11
sorteras efter storleken.
Sillsläktet, Clüpea, skiljer sig från andra till
sillfiskarnas fam. hörande släkten bl. a.
därigenom, att buken är försedd med kölade fjäll, att
överkäken är kortare än underkäken, att tänderna,
då sådana finnas, i allm. äro mycket små, stundom
avfallande och att ryggfenan har sin plats över
el. något bakom bukfenornas fästen. Till detta
släkte höra mer än 60 arter, av vilka fem
påträffas i de Sverige omgivande haven, näml,
sillen, skarpsillen, sardinen, maj fisken och
stamsillen.
Sillen, C. harengus, skiljer sig från
närstående arter genom frånvaron av strålformiga åsar
på gällocken, genom ett litet fält tänder på
plog
benet, ett stort antal
ryggkotor (51—60) och
därigenom, att bukfenorna sitta
bakom ryggfenans främre
kant. Sillen förekommer
från Biscayabukten i s. upp
till Murmankusten och Vita
havet i n. Den finnes längs
Norges kust, i Östersjön, i
Nordsjön, runt
Storbritanniens kuster, vid Färöarna,
Island, Grönlands
sydvästkust och vid Nordamerikas
östkust. I Stilla havet vid
Japan och Nordamerikas
västkust påträffas en sill, C.
pallasii, som står C. harengus mycket nära. Sillen
uppträder i flera olika raser. Dessa
karakteriseras bl. a. genom antalet ryggkotor. Sillen leker
på mycket olika tider. Man skiljer mellan
vår-och höstlekande raser. — Sillens ålder kan man
bestämma på fjällen. Vid svag förstoring finner
man på fjällen omväxlande breda och smala
koncentriska ringar, som beteckna sillens tillväxt
under resp, sommar och vinter. Sommarzonernas
bredd är ett uttryck för olika tillväxtsätt. Genom
dessa olika karaktärer kan man också urskilja
ganska många raser. Den s. k. bohuslänska
vintersillen leker på hösten i Nordsjön
och kommer efter leken in mot svenska
västkusten, där den fångas i dec., jan. och febr. Den
har litet centralfält på fjällen. Kattegatts
h ö s t s i 11 leker på hösten vid Læsö och
Kop-pargrund (”Koppargrundssill”) samt ned mot
An-holt, där den fångas huvudsaki. i aug.—nov.
Fjällen ha stort centralfält. Kattegatts
vinte r s i 11 (el. v å r s i 11) leker på eftervintern
i Kattegatt (Groves flak) och fångas på hösten
och vintern. I Öresund och s. Östersjön
uppträda andra sillraser, och strömmingen är att
betrakta som en grupp raser av sillen. Längs
Norges västkust förekommer en storväxt ras. Den
har olika namn under olika stadier av sitt liv,
vårsill, småsill (intill 19 cm), stor sill
(27—32 cm), fet sill (19—26 cm; se vidare
Norge, sp. 89 f.). En annan storväxt ras är i
s-1 a n d s s i 11 e n. Vidare må nämnas den
skotska sillen och södra Nordsjöns
höstsill. Andra raser finnas både i öppna havet och
i fjordarna. I allm. torde de höstlekande raserna
tillhöra öppna havet och vårsillraserna mera kust-
Sill, Clupea harengus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
