Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silkesfjärilar, silkesspinnare - Silkesodling - Silkesmask - Silkesodling - Silkespapper - Silkessnöret - Silkrets - Silk screen - Sill - Sillanpää, Eemil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
vidd, tjock, klumpig kropp samt svarta kamtänder
på antennerna hos båda könen. Larven är till
färgen gråvit med några bruna och rödgula fläckar
på ryggen. Larvens föda utgöres av vita
mullbärsträdets blad. Även andra till dessa fam.
hörande spinnare, t. ex. ailanthusspinnaren
(Philo-samia cynthia) och eksilkesfjärilen el. kinesiska
silkesspinnaren (Antheraea pernyi), ha använts
och användas fortfarande för produktion av
silke. Av den senare får man det s. k.
shantung-sidenet.
Silkesodling omfattar uppfödning av
silkesmaskar i syfte att använda de spinntrådar, av vilka
larverna före förpuppningen spinna en kokong,
för framställning av silke, varav siden beredes.
Silkesodlingens historia. När och
var silkesodlingen började är ej med visshet känt.
Redan omkr. 3,000 år f. Kr. fanns i Kina
silkesodling, som av kineserna bevakades som en
hemlighet, vars yppande bestraffades med döden.
Konsten spred sig likväl så småningom västerut
till Assyrien och Babylonien. Till Europa lär
odlingen ha kommit först 555 e. Kr., då två
munkar skola ha förärat den östromerske kejsaren
lustinianus ägg av s., som de medfört från
Indien, gömda i sina ihåliga vandringsstavar.
Teknik. I många länder bedrives
silkesodlingen under primitiva betingelser, men i Japan
och Europa har silkesodlingen rationaliserats och
äggproduktionen är förlagd till särskilda
centralanstalter, varifrån äggen utlämnas till odlarna.
Uppfödningen sker på så sätt, att avelslämpliga
kokonger utväljas och få utvecklas till
silkesfjä-rilar. Parningen sker omedelbart, varvid honan
lägger 300—400 millimeterstora, ovala, gulaktiga
ägg. Honan dör omedelbart efter äggläggningen.
Avelsdjuren och äggen kontrolleras noga för att
förhindra spridning av sjukdomar, och icke
avels-dugliga ägg förstöras. Bland silkesfjärilens
sjukdomar märkas pebrin el. nosemasjukan (se Bin,
sp. 55) samt svamp- el. muskardinsj uka, vållad
av en svamp. Sålunda hotades silkesaveln i
Frankrike och Italien under mitten av 1800-talet av
undergång genom silkesmasksjuka. Pasteur
upptäckte smittorsaken och utarbetade
kontrollmetoder för bekämpandet av sjukdomen. — Äggen
förvaras under en tid av c:a 9 mån. i mörka, kalla
rum vid avelsanstalten och framtas för kläckning,
då mullbärsträden slå ut, el. behandlas på
särskilt sätt med svag saltsyrelösning för fördröjd
kläckning. Äggen äro samlade på s. k. äggkort
med en vikt av 9,4 g. Själva kläckningen tar c:a
1 vecka och sker i särskilda, ljusa, luftiga lokaler,
där temp. successivt höjes till 21—250 för att
sedan hållas konstant. De nykläckta larverna
äro c:a 2 mm långa. De omhändertas av odlarna
och placeras på hyllor, s. k. ållor, och börja
ut-fodras med färska mullbärsblad. Larverna byta
om hud 4 ggr med omkr. en veckas mellanrum,
tilltaga ofantligt i vikt och konsumera stora
mängder blad. Då deras bladförbrukning måste
noggrant på förhand beräknas för anskaffandet av
tillräcklig föda, har man detaljerade siffror
häröver. Som exempel må anföras:
Silkesmask—Sillanpää 174
Efter 1 hudömsning förtära 0,255 kg larver 3,5 kg blad
>» 2 >> » I,5S8 ,, ,, 9,8 ,, ,,
,, 3 >> >, 6,s»o ,, ,, 32,2 „ ,,
4 ,, 27,076 ,, ,, 95,2 ,, ,,
före förpuppningen ,, 1611,500 ,, ,, 560,0 ,, ,,
Larverna bli efter 32—36 dagar fullvuxna och
nå då en längd av omkr. 6 cm. Efter slutad
tillväxt skrida de till förpuppning, vilken sker bäst,
om de ha tillgång till halm el. ljung, vari
spinntrådarna kunna fästas. Ur ett spinnrör på
huvudets undersida avsöndras då en spinnvätska, som
omedelbart stelnar i luften till en tråd, vilken
brukas till förfärdigandet av en nästan äggformig,
vitgul hylsa av ett duväggs storlek, vari
förpuppningen sker. Avelskokonger utväljas nu och
uppnå efter 8—10 dagar fjärilsstadiet, varvid
djuret avsöndrar en vätska, som i ena ändan
upplöser kokongen, och kryper slutl. ut som
fort-plantningsmogen fjäril. De kokonger, som skola
tillvaratas för silkesspinning, få emellertid icke
utvecklas så långt, utan puppan måste dödas.
Detta sker med värme el. på elektrisk väg, vilket
ej skadar kokongerna. Därefter torkas kokongerna
och sorteras med hänsyn till kvalitet och
ursprung. Vanl. säljas de sedan av odlarna på
auktioner i odlingsdistrikten. — I Kina och Japan
erhållas 3 skördar, på Madagaskar 5—6 skördar
silke om året, i Europa däremot, där blott
försommaren är lämplig för odlingen, blott 1 skörd.
Inom flera europeiska länder ha försök gjorts
att införa silkesodling, även i Sverige. Men i
stort sett har man misslyckats n. om Alperna, då
såväl silkesmasken som mullbärsträdet behöva ett
varmt, likformigt klimat.
Silkesmask, zool., se Silkesfjärilar.
Silkesodling, se Silkesfjärilar.
Silkespapper, tunt, vitt el. färgat, olimmat
papper (ofta av blekt halvtyg); frasar lätt vid
hantering. Brukas såsom finare omslagspapper.
Silkessnöret innebar i sultantidens Turkiet för
den, som erhöll ett sådant i brev från sultanen,
att han hade att såsom misshaglig begå
självmord. I modern betydelse användes ”få
silkessnöret” om en (förtäckt) uppmaning att taga avsked.
Silkrets, radiotekn., elektrisk filteranordning,
med vars hjälp ett relativt smalt frekvensband
kan skiljas ut ur ett större frekvensområde.
Si’lk screen [skri’n] (eng., eg. sidenskärm),
benämning på ett säreget tryckförfarande, där
tryckmediet utgöres av en tunn och jämn
sidenduk, varpå för hand el. på fotografisk väg
mönstret påföres så, att alla icke färggivande partier
bli ogenomträngliga, t. ex. genom indränkning
med lim, varigenom duken kommer att bilda en
schablon. S. har funnit stor användning, bl. a.
för färgrik reklam.
Sill, gemensamt namn för olika arter och
raser, tillhörande sillsläktet (se d. o.). Om olika
konserveringsmetoder av s. (ss. ma(a)tjessill, rökt
sill m. fl.) se Sillrökning och Sillsaltning.
Si’llanpää [-pä], Frans E e m i 1, finländsk
författare (f. 1888), son till en backstugusittare
i Tavastkyro i Satakunda, blev student 1908 och
bedrev några år naturvetenskapliga studier. S.
debuterade 1916 med romanen ”Elämä ja aurinko”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
