Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silicider - Silicium - Silikagel - Silikat - Silikatcement - Silikatgrad - Silikatkemiska forskningsinstitutet, Institutionen för silikatkemisk forskning - Silikoner, polyorganosiloxaner, polysiloxaner - Silikosis, silikos, stendammlunga - Siliquosae - Silistra - Silit - Silius Italicus, Tiberius Catius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Silicium—Silius Italicus
170
t. ex. kiseljärn, användas inom metallurgien som
desoxidationsmedel. Kolsilicid el. vanligare
kisel-karbid är slipmedlet karborundum.
Sili’cium, kem., se Kisel.
Si’likagel [-jè’l], se Kiselsyragel.
Silikät, se Kisel.
Silikatcement, portlandcement med högre halt
av kiselsyra (c:a 25%) än standardcement (c:a
20%). S. benämnes även L. H.-cement
(långsamt hårdnande).
Silikatgrad, metall., förhållandet mellan syret i
de sura beståndsdelarna i en slagg och syret i
de basiska beståndsdelarna.
Silikatkemiska forskningsinstitutet,
Institutionen för silikatkemisk
forskning, institution vid Chalmers tekniska högsk.,
som i samarbete med Gustafsbergs
porslinsfabriker, Mälardalens tegelbruk och Surte glasbruk
samt med statligt stöd inrättats 1943 (invigt 1945)
med prof. J. Arvid Hedvall som föreståndare.
Här bedrives en ingående utforskning av porslins-,
tegel- och glaskeramiska problem samt av
svenska silikatiska råmaterials användbarhet.
Forskningen omfattar också pulverreaktioners
mekanism och fasta ämnens reaktionsförmåga över
huvud taget samt pulvermetallurgiska problem.
Silikoner [-kå’-],
polyorganosiloxa-n e r, p o 1 y s i 1 o x a n e r, högpolymera
föreningar, uppbyggda av kisel, syre och organiska
radikaler samt innehållande kedjor el. ringar av —Si—O
—Si-bindningar, motsv. —C—C-bindningar i de
vanliga högpolymera organiska föreningarna. S.
kunna vara olje- el. vaxartade, kautschukliknande
el. hartsartade produkter. Gemensamt för alla s.
är deras beständighet mot hög temp. och vatten.
S. framställdes redan 1904 och utforskades under
ett trettiotal år av engelsmannen F. S. Kipping,
men de fingo icke någon praktisk användning
förrän under 2:a världskriget. — S. framställas
ur kiseltetraklorid, SiQ4, som med
alkylmagnesi-umbromid ger en rad av metylkiselklorider. 1946
voro för tillverkning av s. i stor skala två
anläggningar i U.S.A. i gång, tillhörande
Dow-Corning Corp. och General Electric Co. Största
användningen ha s. fått som elektriskt
isolations-material, t. ex. i motorer, vilket möjliggör drift
vid mycket högre temp. än hittills.
S i 1 i k o n o 1 j 0 r, k i s e 1 o 1 j o r, ha låg
fryspunkt och ringa ändring av viskositeten med
temp. De kunna användas som tillsatsmedel till
smörjmedel för att förhindra skumning,
exempelvis vid smörj ning av dieselmotorer, som
transformatoroljor, som vätska i oljediffusionspumpar,
som hydrauliska oljor, bromsoljor och
stötdäm-paroljor. S. av salvliknande konsistens användas
som smörjmedel, vilka kunna motstå högre temp.
än något känt organiskt smörjmedel. Då dessa
s. samtidigt äro mycket resistenta mot klor,
saltsyra o. a. aggressiva kemikalier, användas de som
smörjmedel för kranar, ventiler m. m. såväl i
laboratorieapparater som kemiska
fabriksanläggningar.
Silikongummi, kiselgummi,
silas-t i c, innehåller liksom kiselolja huvudsaki. raka
molekylkedjor, men molekylstorleken uppgår till
2,000 el. flera Si—O-enheter. I ett lågmolekylärt
mellantillstånd vnder tillverkningens gång äro
ki-selgummimassor lätt formbara. Formdelar
framställas som pressgjutgods. Kiselgummi kan
upphettas till 150—1800 under lång tid utan
märkbar ändring av elasticitet och hållfasthet; kortare
tid kan det tåla ända upp till 2700. Ä andra
sidan tål det även låga temp. utan att mista sin
elasticitet. Kiselgummit användes därför
huvudsaki. till packningar, t. ex. i bak- och torkugnar,
elektrisk armatur och flygmotorer.
Silikonhartser, kiselhartser,
kunna framställas som termoplaster el. härdplaster.
I härdat tillstånd ha materialets molekyler
uppnått högsta graden av polymerisation och
nätbildning. Silikonhartser kunna också användas i
färger och lacker. Som skyddsöverdrag äro de
särsk. lämpliga, då det gäller hög
motståndsför-måga mot hetta, fukt och kemikalier. Man har
också modifierat dem med alkydhartser. Den
praktiska användningen av kiselhartserna som
medtävlare till de gamla konsthartserna står ännu
i begynnelsen av sin utveckling. Men deras
speciella egenskaper, som bero på deras
mellanställning mellan organiska och oorganiska föreningar,
komma alltmera att utnyttjas för speciella
ändamål.
Silikosis [-kå’s-] (av lat. si’lex, kisel), s i 1
i-kos, stendammlunga, med., lungsjukdom,
uppträdande hos personer, som under sitt arbete
inandas kiseldamm, t. ex. vid porslinsindustri,
sandstenshuggning och -slipning, i kvartsbrott
och gruvor. Man har funnit, att kisel är
det farliga ämnet, att små partiklar äro
farligare än stora, att koncentrationen av
partiklarna spelar en avgörande roll och att den tid,
under vilken expositionen sker, är viktig.
Partiklarna verka mindre mekaniskt än kemiskt på
lungvävnaden. Anatomiskt karakteriseras sjukdomen
av multipla små knottror, strödda över lungorna,
vilka knottror slutligen hårdna. Lymfvägarna i
lungan blockeras av ärrvävnad, och körtlarna vid
lungroten förstoras och ärrvandlas. Cirkulationen
av blod genom lungorna försvåras på så sätt,
vilket gör, att h. hjärthalva får ökat arbete. S. är
dels höggradigt invalidiserande, dels innebär den
risker såväl genom ansträngningen för hjärtat
som genom den åstadkomna dispositionen för
tuberkulos. En effektivt arbetande yrkeshygien är
det bästa förebyggande medlet.
Siliquösae [-kv-], bot., se Korsblommiga.
Sili’stra, stad i s. v. Dobrudscha, Rumänien, på
Donaus s. strand; 15,000 inv. Vinodling,
sågverk, kvarnindustri. Som gränsfästning har S.
ofta varit omstritt.
Silit, eldfast komposition av kiselkarbid;
förekommer i form av stavar, skyddsrör till
pyro-metrar o. dyl.
Silius Itadicus, Tiberius Catius,
romersk skald (d. 101 e. Kr.), var konsul under
Nero, senare ståthållare i Asien; på grund av
en obotlig sjukdom sökte han döden genom
uthungring. Hans epos ”Punica” (i 17 böcker) om
andra puniska kriget, diktat med Aeneiden som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
