- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 19. Selenga - Stening /
163-164

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siktning - Siktväxel, avistaväxel - Sikula - Sikuler, sikeler - Sikyon - Sikå revir - Sil - SILA - Silaner - Silas el. Silvanus - Silbenet, Silbenscellerna - Silbermann, Gottfried - Silbodal - Silbojokk - Silcher, Friedrich - Sildel - Sildutjokk - Silen, Västra och Östra - Silene - Silener - Silenos - Silentium - Sileshår - Silesia - Silesius - Silfversparre, släkt - Silfversparre, Lars

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

163 Siktväxel—Silfversparre 164

Siktskala (DIN).

Siktduk nr Antalet maskor per Fri maskvidd mm Tråddiam. mm
cm* tum2
4 16 103 1,5 1,0
6 36 234 1,0! 0,65
10 100 645 0,60 0,40
14 196 1,265 0,43 0,28
20 400 2,500 0,30 0,30
30 900 5,800 0,30 0,13
50 2,500 16,100 0,12 0,03
70 4,900 31,600 0,088 0,055
100 jo.000 64.cnn O.ooo 0,040

geometrisk (se tab.). — Litt.: S. Mörtsell, ”S.”
(i ”Ingenjörshandboken”, 4, 2:a uppl. 1951).

Siktväxel, avistaväxel, se A vista.

Sikula, paleont., se Graptoliter.

Siküler, s i k é 1 e r (lat. Si’culi), italiskt, med
latinerna besläktat folk på Sicilien, ö. om floden
Himera.

Si’kyon, forngrekisk stad på Peloponnesos’
nordkust, ung. 17 km v. om Korint.
Befolkningen var huvudsaki. dorisk. S. hade sin
blomst-ringstid under 600—500-talen under tyrannerna
av Orthagoridernas ätt, av vilka den mest
bekante är Kleisthenes. Senare tillhörde S.
Peloponnesiska förbundet, blev 315 makedoniskt,
förstördes 303 av Demetrios Poliorketes men
återuppbyggdes. Aratos anslöt S. till Akaj iska
förbundet. En jordbävning ödeläde det 23 e. Kr.
S:s ruiner, vid nuv. Vasiliko, bestå av en teater,
ett stadion, ett gymnasium, ett doriskt tempel och
en agora med romerska bad. Den konstgjorda
hamnen är igensandad. — Litt.: Ch. H. Skalet,
”Ancient Sicyon” (1928).

Sikå revir, adress Älvsbyn, tillhör Nedre
Norrbottens distrikt och omfattar delar av
Jokkmokks kommun i Norrbottens läns lappmark.

Sil, sn i Skaraborgs län, Kinne hd, på
slättbygden närmast s. ö. om Kinnekulle; 8,73 km2,
431 inv. (1954). Genomflytes av Forshemsån. 640
har åker. Egendom: Silboholm (statens). Ingår
i Husaby, Skälvums, Ova, Kinne-Kleva och Sils
pastorat i Skara stift, Kinna kontrakt. Ingår i
Götene köpings storkommun.

SILA, förk. för Svensk interkontinental
lufttrafik ab.

Siläner, kiselväten av liknande
sammansättning som de alifatiska kolvätena. De äro liksom
kolvätena täml. beständiga vid högre temp. men
i mots. till dessa mycket reaktionsbenägna och
kunna självantända i luft. S. kunna framställas
genom inverkan av mineralsyror på
magnesium-silicid.

Si’las (syr.) el. S il vä nu s (lat.), en
medlem i den kristna urförsamlingen i Jerusalem
(Apg. 15:40), förf, till 1 Petrus’ brev.

Silbenet, Silbenscellerna (si’nus ethmoidéi),
anat., se Huvudskål, sp. 599, och Näsans
bihålor.

Silbermann [zi’l-], Gottfried, tysk
orgel-och klaverbyggare (1683—1753). Han byggde
stora orgeln i Frei berg (1714) och ett 40-tal
andra berömda orglar (däribland i Dresden). S.
kon

struerade även de första tyska hammarklaveren.
Flera andra medl. av släkten vunno berömmelse
som orgel- och pianobyggare.

Silbodal, församling och f. d. socken i
Värmland, se Årjäng.

Si’lbojokk (eg. Silbajokk, silverbäcken), f. d.
brukssamhälle i Arjeplogs sn i Lappland, vid
bäcken Silbojokk, 40 km ö. om Nasafjäll, vars malm
forslades till en 1635 här anlagd hytta. 1640
upprättades Silbojokks sn, som 1735 blev annex
till Arjeplog, vari den helt uppgick 1786.

Silcher [zi’lkar], Philipp Friedrich, tysk
tonsättare (1789—1860), musikdir. vid univ. i
Tübingen 1817. S. komponerade solosånger och
manskvartetter i tysk folkton (däribland ”Ich
weiss nicht, was soll es bedeuten”). Han
arrangerade även folkvisor för manskvartett och var
nitisk manskörsledare.

Sildel, se Ledningsvävnad, sp. 510.

Si’ldutjokk, Skellefte älvs källflod.

Silen, Västra och östra, sjöar i
Up-perudsälvens flodområde, på gränsen mellan
Värmland och Dalsland, ö. S., 40 km2, 102 m
ö. h., avrinner med ett kort fall vid Krokfors till
V. S., 49 km2, 97 m ö. h., som har 2 avlopp, det
ena åt v. förbi Gustavsfors till Lelången, det
andra i s. änden genom Svärdlången till Laxsjön.
Genom slussar vid Gustavsfors och Krokfors stå
båda sjöarna i förbindelse med Dalslands kanal.

Silène, bot., se Glimsläktet.

Silèner, grek, myt., naturdemoner, vilka synas
härstamma från Mindre Asien och knappast
kunna skarpt skiljas från satyrerna. Ibland
betecknas de med hästsvans och hästben försedda väsen,
vilka förekomma på attiska vaser, som s. Bland
s. framträder Silenos (Seilenos), om vilken sagan
berättade, att konung Midas fångat honom genom
att blanda vin i en källas vatten och av honom
lärt visdomsord, bl. a. att det bästa för en
människa är att icke födas och det därnäst bästa att
dö ung. Senare uppträder Silenos som Dionysos’
fosterfader och framställes som en starkt hårig,
fetlagd och skallig gammal man, som alltid
befinner sig i ett saligt rus. Det finnes emellertid även
en ädlare typ. I yngre tid flyta s. och satyrer
ännu mera tillsammans, de till åren äldre bruka
kallas s. och de yngre satyrer. — Se bild 22 å
pl. vid Grekisk konst.

Silenos (grek. Seileno’s), se Silener.

Sile’ntium [-tsi-], lat., tystnad; tyst!

Sileshår, Dro’sera, bot., se Drosera samt
Insektätande växter, med bild I, 9 och 10 å pl.

Silèsia, lat. och eng. [saili’zia], namn på
Schlesien.

Silésius, se Angelus Silesius.

Silfversparre, gammal frälsesläkt, som kan
följas tillbaka till 1400-talets förra hälft,
introducerad 1615, en gren friherrlig 1809 enl. R. F. § 37.

Isak Lars S., militär (1753—1833),
hovmarskalk hos prinsessan Sofia Albertina 1794,
överste 1796, generaladjutant 1801. S. förde
befäl över stockholmstrupperna vid kronprins Karl
Augusts begravning 1810 och bär huvudansvaret
för att de pöbeluppträden, som ledde till mordet
på Axel v. Fersen d. y., icke i tid stävjades;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:22:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffs/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free