Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Signaturförfalskning - Signaturmelodi - Signatär - Signera - Signeri - Signet - Signeul, Elof - Signhildsberg el. Signesberg - Signifikativ - Signilskär (Signildskär) - Signore - Signorelli, Luca
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
Signaturmelodi—Signorelli
152
Luca Signorelli: Pan som naturlivets gud och musikens mästare.
utan lov anbringar el. eljest förfalskar signatur
på alster av konst, konsthantverk el. dyl. verk
och därigenom ger sken av att annan är
upphovsman till verket. Straff budet infördes 1948
för att motverka den omfattande förfalskningen
av konstverk. Straffmaximum är straffarbete i
4 år. Även utbjudande el. saluhållande av verk
med falsk signatur är straffbart.
Signaturmelodi, ett musikstycke, som spelas
upp vid ett musikprograms början el. slut för att
i toner ge en presentation av orkestern. S.
användes mest av jazzorkestrar.
Signatär [sign-] (fr. signataire), undertecknare
av ett fördrag o. dyl. — Signatär mak ter,
benämning på de stater, som undertecknat ett
internationellt fördrag.
Signera [sinn- el. sinj-], underteckna; märka
med (sitt) namn.
Signeri [sinn-] (av verbet signa, av lat.,
signum, tecken, eg. ”göra korstecken”, sedan:
medelst tecken besvärja), ett slags besvärjelse med
användning av vissa kraftord, formler och
vidskepliga bruk dels till framkallande av
övernaturliga verkningar, dels till förtagande av kraften
av sådana, utgångna från fiender el. illasinnade
makter. Tron på möjligheten av sådana
verkningars framkallande går tillbaka till den gråaste
forntiden och är ännu ej på långt när utdöd hos
de civiliserade folken.
Signét [sixjn-] (mlat. signètum), sigill (stamp).
Signeul [sinjö’l], Elof, diplomat (1771—
1835). Han blev 1791 legationssekreterare i
Paris och generalkonsul för Frankrike 1796. Han
kvar stannade där, även då 1804 de rent
diplomatiska förbindelserna mellan Sverige och
Frankrike avbrötos. 1806 utvisades han och blev svensk
konsul i Helvetiska republiken. Efter freden 1810
återvände han som generalkonsul till Paris och
medverkade vid Bernadottes
val till kronprins. Till följd
av slitningar med envoyén
G. Lagerbielke nödgades S.
i början av 1811 begära sitt
entledigande. Han
kvarstan-nade emellertid i Paris, där
han hade vård om
kronprinsessan Desiderias
angelägenheter, emellanåt betrodd med
diplomatiska uppdrag av
mera ömtålig art. 1815—16
var han ånyo som chargé
d’affaires ende svenske
representanten i Paris. 1818
tillträdde han posten som
mi-nisterresident i Hamburg,
där han till sin död verkade
som en av svenska
regeringens främsta kunskapare.
Signhildsberg el. S i
g-n e s b e r g, egendom i
Hå-tuna sn, Uppsala län, vid
farleden förbi Sigtuna, 4 km
v. om staden; 221 har, därav
140 har åker. Hette på
1170-talet Forn-Sigtuna, blev i
slutet av 1600-talet säteri för släkten Rålamb,
bytte sedan ofta ägare och kom 1870 till ätten
von Essen.
Signifikativ [sign-], betydelsefull,
karakteristisk.
Signilskär (S i g n i 1 d s k ä r), ögrupp i
Ec-kerö kommun, Åland, omkr. 8 km v. om Åland,
med Hellmans (Heligmans) fyr och ruiner av
ett gammalt kapell. Sedan urminnes tider har S.
utgjort genom- och överfartsort för resande och
post från Finland till Sverige och tvärtom. —
Litt.: L. W. Fagerlund, ”S.” (1923) och
”Anteckningar rörande samfärdseln emellan Sverige
och Finland öfver Ålands haf och de åländska
öarna” (1925).
Signore [sinjå’re], it., herre. — Signora
[sinjå’ra], fru. — Signorina [sinjåri’na],
fröken.
Signorelli [sinjårä’li], Luca, italiensk
målare (omkr. 1441—1523). Han föddes i Cortona
och blev en arvtagare av Piero della Francesca,
från vilken S. skiljer sig genom sitt långt större
intresse för tolkningen av det själsliga. En
monumental form i förening med ett betonat
andligt, ej sällan lyriskt innehåll är utmärkande för
S:s fresker och altartavlor. En lyrisk stämning
framträder särskilt i en serie madonnabilder (bl.
a. en i Stockholms högskolas saml.) samt i den
framställning av Pan, omgiven av allegoriska
figurer, som tillhörde Kaiser-Friedrich-Museum i
Berlin. Av hans freskocykler i Loreto (omkr.
1479), Monte Oliveto maggiore (1497) och
Or-vieto (1499—1502) äro de sistnämnda de
märkligaste. Taket är målat i anslutning till en
påbörjad dekoration av Fra Angelico och Benozzo
Gozzoli. Väggarnas framställningar av de
yttersta tingen äro dock huvudsaken. Här har
konstnären utvecklat ett enastående register av mänsk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
