- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 19. Selenga - Stening /
77-78

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Seyðisfjörður, Seydisfjord - Seydlitz, Friedrich Wilhelm von - Seyffarth, Åke - Seymer, William - Seymour, ätt - Seymour, 1. Thomas - Seymour, 2. Jane - Seyn, Frans - Seyss-Inquart, Arthur - Sezession - SF - sf (musik) - Sfalerit - Sfax, Sfaks - Sfingomyelin - Sfinkter - Sfinx

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

77

Seydlitz—Sfinx

78

fjorden med samma namn; 765 inv. (1950). S.
är en viktig handelsplats och har betydande fiske.

Seydlitz [zai’dlits], Friedrich Wilhelm
von, frih., tysk militär (1721—73), gick i
preussisk krigstjänst 1740, blev överste 1755,
generalmajor 1757, kav.-inspektör 1763, general av kav.
1767. S. utmärkte sig under de schlesiska krigen
genom sina djärva kav.-attacker och förde det
samlade preussiska kav. i slagen vid Rossbach
1757 samt vid Zorndorf och Hochkirch 1758 och
avgjorde segrarna där genom sina stora
kav.-angrepp.

Seyffarth [se’j-], Åke, affärsman, idrottsman
(f. 1919 W12). S. är Sveriges hittills bäste
has-tighetsåkare på skridsko samt en av världselitens
allra främste. S. satte bl. a. världsrekord 1941
på 5,000 m (8 min. 13,7 sek.) och 1942 på 3,000
m (4 min. 45,7 sek.) samt tog i Olympiska spelen
1948 1 guld- och 1 silvermedalj (på 10,000, resp.
1,500 m).

Seymer [se’j-], John William, tonsättare
och musikskriftställare (f. 1890 21/s), studerade
komposition för H. Fryklöf, var musikanmälare
i Svenska Dagbladet 1917—23, i Nya Dagligt
Allehanda 1923—44 och i Dagens Nyheter 1944
—47; även medarbetare i svenska och utländska
tidskr. Bland hans kompositioner märkas
orkesterverken ”Dalasommar”, Sinfonietta, Valssvit,
en pianotrio o. a. kammarmusik, populära
pianostycken och sånger.

Seymour [si’må], en av de förnämsta engelska
adelsätter, som enl. traditionen härstamma från
Normandie och inkommit till England på
Vilhelm Erövrarens tid. Släkten förvärvade tidigt
stora jordbesittningar i Monmouthshire,
Devon-shire och Somersetshire. Förnämsta titlar, från
1537 förlänade olika släktmedl., äro hertig av
Somerset och markis av Hertford; de bäras ännu
av resp, huvudmän för dessa S:s båda
huvudlinjer.

1) Thomas S. (1508—49). S. var engelsk
storamiral och blev efter Henrik VHI:s död
1547 g. m. dennes änka, Katarina Parr
(giftermålet till en början hemligt). Hos henne bodde
prinsessan, sedermera drottning Elisabet, och S:s
uppvaktande av henne gav anledning till åtskilliga
rykten, särsk. efter Katarina Parrs död.
Dessutom intrigerade han i andra avseenden mot
regeringen. Han fängslades i jan. 1549 och
avrättades i mars.

2) Jane S., den föreg:s syster (1509—37),
Henrik VIH:s av England 3:e gemål. S. var
hovdam hos Anne Boleyn; dagen efter dennas
avrättning förmäldes S. med kungen (1536). 1537
födde hon Henrik VIII en son (Edvard VI), och
då Henriks 1 :a gemål nu avlidit, var S :s son
av obestridlig legitimitet. Kort efter sonens
födelse avled S. — Se färgpl. vid Holbein.

Seyn [zejn], Frans Albert, rysk ämbetsman
(1862—1918?). Han blev 1900 direktor för
ge-neralguvernörskansliet i Finland och biträdde
Bobrikov i dennes politik. Efter storstrejken
1905 flyttades S. som guvernör till Grodno men
återkom 1907 som adjoint hos generalguvernören
och blev 1910 själv generalguvernör. En ny för-

ryskningsperiod, utmärkt genom hänsynslös
förföljelse av lagtrogna ämbetsmän samt långt
gående ingrepp i Finlands konstitution, inleddes
härmed. S. var ett villigt redskap för den ryska
politiken i Finland. Personligen var han feg och
opålitlig. Efter ryska marsrevolutionen 1917
arresterades S. och fördes till Ryssland, där han
möjl. mördades av bolsj evikerna 1918.

Seyss-Inquart [zai’s-i’jjkvart], Arthur,
tyskösterrikisk politiker (1872—1946), född i
Böh-men, deltog som officer i 1 :a världskriget,
advokat i Wien 1921, hyste stortyska sympatier
men var ej led. av Österrikes nationalsocialistiska
parti. I febr. 1938 tvingade Hitler Schuschnigg
att utse S. till inrikesminister, och u/s s. å. blev
han efter ett tyskt ultimatum förbundskansler
och 13/s s. å. efter den tyska ockupationen
riks-ståthållare i Österrike samt 1939 riksminister.
S. å. blev han stf. generalguvernör i det av
tyskarna ockuperade Polen, 1940 rikskommissarie i
Nederländerna. För sin verksamhet i de
ockuperade länderna, bl. a. sin befattning med
judedeportationerna, dömdes han 1945 av
Nürnberg-domstolen till döden och avrättades.

Sezession [zetsäsiå’n], konströrelse i Wien,
som utgjorde den österrikiska motsvarigheten till
Belgiens art nouveau och Tysklands Jugend.
Bland de ledande namnen märkas G. Klimt, L.
Bauer, J. Hoffmann, K. Moser och J. M. Olbrich.
S. grundades 1897.

SF, förk. för Svensk författningssamling och
för Svensk filmindustri.

sf, mus., förk. för it. sforzando.

Sfalerit, se Zinkblände.

Sfax, Sfaks, stad i Tunisien, vid
Gabès-viken, mitt emot Kerkenaöarna; c:a 55,000 inv.,
därav 8,000 européer. S. är s. Tunisiens främsta
hamn och exporterar i synnerhet fosfat från distr.
Gafsa-Metlaoui.

Sfingomyelin, se Fosfatider.

Sffnkter (grek, sfinktér, lat. spMncter’),
sammandragande slutmuskel. Sådana muskler, med
ringformigt trådförlopp, omsluta vissa
kropps-öppningar, så vid ögonen (ögonlocken), munnen
och anus.

Sfinx (av grek. sfi’ggein, strypa), från
grekerna övertagen benämning på de bilder av lejon
med av kungahuvan med uraeusormen inramade
manshuvuden, vilka tillhöra den egyptiska
konstens mest karakteristiska verk. S. symboliserade
liksom lejonet kungamakten; ansiktet återgav den
vid verkets tillkomst regerande faraos drag.
Framför templen uppställdes parvis kolossala
sfinxstatyer, s. k. sfinxalléer. De stundom
förekommande sfinxerna med kvinnohuvud
symboliserade regerande furstinnor el. kungagemåler.
Bevingade s. voro sällsynta. Sfinxer, som
symboliserade en gud, erhöllo djurhuvud, så de
falk-hövdade s. k. griparna samt vädursfinxerna.

Mest känd är den omkr. 20 m höga, 60 m
långa jättesfinxen vid Gize. Uthuggen ur ett
framspringande klippblock, bevakar den
samtidigt ingången till Nildalen och till
Chefrenpyra-midens dödstempel. Man antager numera allmänt,
att denna s. utfördes samtidigt med gravanlägg-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:22:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffs/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free