Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serner, Gunnar - Serologi - Serov (Nadezjdinsk, Kabakovsk) - Serov, Valentin Alexejevitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a3 Serologi—Serov »4
stad” och ”Herr Collins affärer i London”. Han
publicerade sedan en lång rad noveller och
romaner i äventyrsstil, varvid han gärna lät samma
huvudfigur gå igen genom flera böcker, främst
Filip Collin, kosmopolitisk äventyrare från Lund,
som stundom uppträdde under namnet professor
Pelotard, och doktor Zimmermann,
psykoanalytiker från Amsterdam. S:s berättarkonst, som
förskaffade honom en stor internationell läsekrets
genom övers, av hans böcker till de flesta
europeiska språk, kännetecknas av en rik
fabulerings-gåva, en spelande kvickhet och en klar, energisk,
elegant men stundom något stereotyp stil, som
vittnar om hans mångsidiga beläsenhet.
Självbiografiskt innehåll ha ”Ballader till bröderna”
(1926) och ”På detta tidens smala näs” (1940),
en hänsynslöst uypriktig bok, S:s bästa. ”Frank
Hellers äventyrsromaner” utkommo i 12 bd 1922
—23, ”Frank Hellers bästa” i 12 bd 1948—50.
Från Paris, dit S. flyttat från Monte Carlo,
begav sig S. 1914 till Danmark, där han uppehöll
sig under 1 :a världskriget, varefter han 1919,
sedan han gjort rätt för sin ungdoms eskapader,
återupptog sitt kringflackande liv med villan
Casa Collina på Bornholm och en villa i
Men-tone som replipunkter. Han dog i Malmö och
ligger begraven i Lund.
Serologi, läran om blodserums egenskaper,
framför allt de, som spela roll vid den medfödda
el. förvärvade immuniteten (ang. fytoserologi se
Serumdiagnostik). En genomgången infektion kan
i organismen framkalla skyddsämnen, s. k.
antikroppar, vilka man antager vara bärare av
immuniteten mot förnyat angrepp av samma
infektion. Dessa antikroppar äro i regel specifika,
d. v. s. verka endast mot det infektionsämne, som
orsakat deras uppträdande. — Agglutininer
äro antikroppar, som ha förmåga att
samman-klumpa de bakterier, som orsakat deras
uppträdande. Om en person insjuknat i t. ex. nervfeber,
uppträda i patientens serum agglutininer, som
ag-glutinera nervfeberbaciller. Några droppar serum
från en febersjuk, som misstänkes lida av
nervfeber, kan avgöra diagnosen i positiv el. negativ
riktning, beroende på agglutinationsprovets utfall,
när serumet i stigande utspädning blandas med i
koksalt uppslammade nervfeberbaciller. Utom vid
nervfeber användes detta prov vid paratyfus,
dy-senteri, kolera, undulantfeber m. fl. infektioner.
Att märka vid denna diagnostik är, att
aggluti-ninerna uppträda i blodet först 1—2 veckor efter
infektionens insättande och att å andra sidan
ag-glutininhalten i serum kan hålla sig ganska hög
åratal efter genomgången infektion. Motsatt väg
kan man gå vid identifiering av okända bakterier
genom att använda sera med kända agglutininer.
En viktig roll spelar inom den moderna s.
bestämmandet av den blodgrupp en person
tillhör, vilket ävenledes sker med användande av
agglutinerande sera. Blodgruppsbestämningen är
oundgänglig som förprov vid blodöverföring. —
Precipitiner äro en annan grupp specifika
antikroppar. Andra serologiska
fällningsreaktio-ner äro vidare de, som vid sidan av
komplement-bindningsreaktionen (se nedan) komma till
an
vändning för diagnosen av syfilis. K o m p 1
e-mentbindningsreaktionen grundar
sig på det förhållandet, att antigenet förenar sig
med i serum el. cerebrospinalvätskan förefintliga
antikroppar under bindning av komplement (se
d. o. 2). Som indikator på huruvida
komplementbindning ägt rum el. ej användes ett hemolytiskt
system, bestående av blodkroppar och motsv.
am-boceptor. Om tillfört komplement ej bundits i
det förut nämnda antigen—antikroppsystemet,
uppträder hemolys i det hemolytiska systemet,
vartill komplement är erforderligt; uteblir
hemoly-sen, antyder detta, att det nödvändiga
komplementet bundits: reaktionen är positiv.
Komple-mentbindningsreaktionen är av största betydelse
för diagnosen av syfilis men användes också för
diagnos av gonorré, tuberkulos, undulantfeber
m. fl. — I såväl normal- som immunserum
förekomma opsoniner, vilka genom inverkan på
infektionsämnet befordra fagocytosen. Genom
bestämning av opsonin-index har man ansett sig
kunna få en uppfattning om förloppet av en
infektion. — Av sannolikt större betydelse för
immuniteten än de förut nämnda antikropparna äro
i serum förefintliga bakteriolysiner och
antitoxiner. De förra verka vid närvaro
av komplement upplösande på infektionsämnet och
ha inom s. använts för diagnosen av framför allt
kolera, Pfeiffers försök; antitoxinerna
neutralisera de av smittoämnet avsöndrade
toxi-nerna och äro av grundläggande betydelse för
serumterapiens uppkomst och utveckling. Medan
antitoxinerna äro av föga intresse, då det gäller
diagnosen av infektionssjukdomar, kan det vara
av vikt att konstatera närvaron el. frånvaron av
antitoxin hos en individ el. m. a. o., om
oemottaglighet el. ej för infektionen i fråga föreligger.
Härför ha vissa hudprov angivits, vilkas princip
är den, att en individ, på vilken en liten kvantitet
toxin insprutas i huden, reagerar med en rodnad
papel, om antitoxin saknas, men icke reagerar, om
antitoxin i viss mängd finnes. En annan grupp
hudreaktioner avser att utröna, huruvida en
individ efter genomgången infektion el. kontakt med
antigen blivit allergisk, överkänslig, för antigenet
el. allergenet i fråga. Genom ingnidning el.
in-sprutning i huden av det supponerade allergenet
erhålles vid positiv reaktion en papel, som t. o. m.
kan övergå i nekros. Av grundläggande betydelse
för diagnosen av tuberkulos är den s. k.
tuber-kulinreaktionen, som måste räknas till denna
grupp. Dessa hudreaktioner ha vidare kommit till
användning vid diagnosen av syfilis
(luetinreak-tion), undulantfeber, lymfogrmuloma inguinale
(Freis reaktion), trikofyti m. fl., liksom
för att identifiera det allergen, som framkallat
förekommande symtom av överkänslighet.
Serov [sjä’raf] (till 1935 Nadezjdinsk,
till 1938 Kabakovsk), stad i
Sverdlovskom-rådet, RSFSR, industri- och bergsbrukscentrum
i Ural; 64,719 inv. (1939; 33,400 1926).
Serov [sjä’raf ], Valentin Alexejevitj,
rysk målare (1865—1911). Han studerade för
Repin samt tog starka intryck av samtida fransk
konst. Förutom historiska bilder, djur och
land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
