Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Seismograf - Seismogram - Seismologi - Seismometer - Seismonasti - Seite el. seide - Seitz, Karl - Seiyukai - Sej - Sejanus - Sejd - Sejm - Sejnfall - Sejour
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
947
Seismogram—Sejour
948
Fig. i. Fig. 2. Fig. 3. Fig. 4.
kan ange förekomsten av eller tiden för ett jord-
skalv, benämnes seismoskop, under det att
ordet seismometer betecknar en s., som
möjliggör noggrann mätning av j or dskal vsrörel-
serna. S. består i princip av en tung, s. k. sta-
tionär massa, som är så anbragt, att den förblir
stilla vid små, snabba rörelser hos jordytan, var-
igenom dessa kunna kontinuerligt registreras på
en av urverk driven pappersremsa. — För att fullt
bestämma jordytans rörelse söker man uppteckna
dels 2 horisontella, mot varandra vinkelräta kom-
ponenter av densamma, vanl. n.—s. och ö.—v.-
komponenterna, dels den vertikala komponenten.
För det förra ändamålet användas horison-
talseismografer, för det senare verti-
kalseismografer. Endast sällan förekom-
ma universalinstrument, på vilka alla tre kom-
ponenterna registreras. Horisontal-s. utgjordes
tidigare av en lång pendel (vertikalpendel; se
fig. 1), upphängd i en tråd i ett oelastiskt stativ.
I Wiecherts mycket använda astatiska pendelseis-
mometer, som kan sägas vara en omvänd verti-
kalpendel (fig. 2), är den stationära massan ba-
lanserad på en spets och fasthålles i detta labila
läge av fjädrar. S. av denna art finnas i Lund,
Uppsala och Abisko. Andra mycket använda ho-
risontals-s. äro upphängda på samma sätt som
en något snett hängande dörr (fig. 3). Vid verti-
kal-s. är den stationära massan upphängd i spiral-
fjädrar. Fig. 4 visar principen för en dyl. s. —
För registreringen brukas olika metoder.
Ar den stationära massan stor, kan man använda
mekaniska registreringsanordningar. Principen för
dessa framgår av fig. 1—4. Rörelsen överföres
till vridning av en tvåarmad hävstång, varvid en
lämplig förstoring av utslagen möjliggöres genom
att de båda armarnas inbördes längd avpassas. I
spetsen av den längre hävstångsarmen befinner sig
ett stift, som ritar en linje på en sotad pappers-
remsa, seismogram, virad över en cylindrisk
vals. Denna bringas i rotation med ett urverk och
förskjutes samtidigt i cylinderaxelns riktning. Ro-
tationshastigheten bör vara så stor, att papperet
med en jämn hastighet av minst 15 mm/min. passe-
rar förbi ritstiftet. För att komma ifrån den vid
mekaniska registreringsapparater oundvikliga frik-
tionen mellan ritstiftet och valsen användes särsk.
vid små stationära massor optisk registrering, var-
vid en ljusstråle får reflekteras mot en med seis-
mografmassan förbunden konkavspegel och där-
efter falla på ett ljuskänsligt, fotografiskt pap-
per, som bekläder registreringsvalsen. Registre-
ringen kan även ske på elektromagnetisk väg med
tillhjälp av spolar, som äro
fästade vid den stationära
massan och som befinna sig
i ett starkt, inhomogent mag-
netiskt fält. Vid jordytans
rörelser induceras i spolarna
elektriska strömmar, vilka
ledas genom en spegelgalva-
nometer, vars utslag optiskt
registreras som ovan. I seis-
mogrammet sättas med jäm-
na mellanrum ”tidsmärken”,
vilket vid mekaniska registreringsanordningar kan
ske genom lyftning av skrivstiftet, vid optisk re-
gistrering genom avbländning av ljusstrålen med
bestämda tidsmellanrum. För detta ändamål an-
vändes ett noggrant ur, som vanl. kontrolleras
med radiotid. — Olika s. användas för undersök-
ning av avlägsna jordbävningar och för under-
sökning av närbelägna jordbävningar el. av på
andra sätt uppkomna skakningar av jordytan
(skakningsmätare). — En matematisk
teori för s. utvecklade E. Wiechert 1898 och
ställde därmed seismologien på strängt vetenskap-
lig grundval. Bland övriga, som såväl vid det ex-
perimentella som det teoretiska utarbetandet varit
verksamma, märkes främst B. Galitzin.
Seismogra’m, se Seismograf.
Seismologi (av grek. selsmo’s, jordskalv, och
lo’g os, lära), läran om jordskalv.
Seismometer, se Seismograf.
Seismonasti, bot., växtrörelser (nastier), som
framkallas genom beröring, stöt el. liknande me-
kanisk retning.
Sei’te el. s e i’d e, lapska, lapsk gudabild, se
Lapsk mytologi.
Seitz [zaits], Karl, österrikisk politiker
(1869—1950), urspr. folkskollärare, socialdemo-
kratisk led. av riksrådet 1901, var efter 1907 jäm-
te V. Adier ledare för den socialdemokratiska
riksrådsfraktionen, tjänstgjorde i egenskap av
president i den konstituerande nationalförsam-
lingen 1919 som statsöverhuvud, tills förbundspre-
sident valts 1920. S. övertog därefter ledningen
av partiet och blev 1923 borgmästare i Wien, vil-
ken post han lämnade i samband med oroligheter-
na 1934. Under den tyska ockupationen hölls S.
i fångenskap i Ravensbrück, där han befriades av
de allierade i maj 1945. Efter befrielsen invaldes
han 1946 i nationalrådet.
Seiyukai, se Japan, sp. 368.
Sej, zool., se Torskfiskar.
Sejänus, dets. som Seianus (se d. o.).
Sejd (isl. seidr), fornnordisk trolldom, omtalad
i isländska källor. I motsats mot den enklare ma-
gien utövades den med en mängd ceremonier.
Trollkarlen el. trollkvinnan satt på en hög ställ-
ning, omgiven av sina medhjälpare. S. avsåg att
utröna framtiden, bota sjukdom och avvärja olyc-
ka, besvärja döda men också att vålla andra ont.
— Litt.: D. Strömbäck, ”S.” (1935).
Sejm, namn på den polska riksdagen.
Sejnfall, flagglina.
Sejour [se/ö’r el. -Jü’r], (tid för) vistelse,
uppehåll (t. ex. vid badort o. dyl.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
