Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Segelflygning - Segelmakare - Segelsport
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
933
Segelmakare—Segelsport
934
Segelmakare, person, som
har verkstad för segelsöm-
nad; hans arbetare kallas
segelsömmare.
Segelsport. I s. kan inbe-
gripas all sportmässigt be-
driven segling, men vanl.
avses tävlingssegling enl.
fastställda regler. Man skil-
jer inom s. på långfärdsseg-
ling, där båtarnas sjövärdig-
het kommer i främsta rum-
met, och kappsegling (båtar-
na ofta utan inredning samt
oruffade). Kappsegling ut-
föres som triangelkappseg-
ling el. som distanskappseg-
ling (se d. o.); den förra
har i mots. till den senare
start och mål förlagda till
samma plats. En relativt ny
form av kappsegling är 24-, resp. 48-tim-
marsseglingen, där det gäller att på nämnda
tider segla längsta distans. Vid kappsegling
sker starten numera alltid ”flying”, d. v. s.
på viss tidssignal, efter vilken startlinjen skall
passeras och från vilken signal tiden för samtliga
startande räknas. För själva seglingen gälla i
stort sett de vanliga sjöfartsreglerna med vissa
tillägg, varibland det viktigaste är paragrafen om
rätt till ”luffning”, d. v. s. en upphunnen båts
rättighet att genom 1 o v n i n g el. kursändring
mot vinden söka hindra en annan båt, som i lovart
söker gå förbi medtävlaren. Kappsegling an-
ordnas på större seglingscentra flera gånger un-
der sommaren med tyngdpunkten förlagd till en
s. k. regatta el. vecka (t. ex. Sandhamns veckan),
varunder ett flertal kappseglingar äga rum. För
att lätt kunna särskilja de olika båtarnas klass,
nationalitet och nummer äro storseglen på ömse
sidor försedda med bokstavs- och sifferbeteck-
ningar. Jakter enl. 1952 gällande internationella re-
gel betecknas med CR (crusier racer), åtföljt av 7,
8, 9, 10 V2 el. 12, motsv. mätningstalet, och där-
under med nationalitetsbokstäver och ordnings-
nummer. — För juniorer anordnas även kappseg-
ling i s. k. p o j k b å t a r, öppna el. halvdäckade
båtar med 8—18 m2 segel. Vid olympiska kapp-s.
användas jämte internationella R-jakter även en
liten entypsbåt, avsedd för 1 man. Vid 1952
års olympiska spel användes som i-mansbåt f. ggn
den s. k. F i n n-j o 11 e n. — Bland mera kända
seglartroféer må nämnas Amerikapokalen,
Entonnarpokalen, Guldpokalen och
Skärgårdskryssarpokalen. — De
äldsta segel jakterna för tävling avveko till
formen föga från mindre lastskutor. Med införan-
det av mätningsregler (se d. o.) uppstod först den
gamla engelska kuttertypen, som utmärkte
sig för ringa bredd, lång köl, stort deplacement
och stor segelarea. Den efterföljdes av den från
Amerika härstammande fenkölstypen med
grunt, brett skrov, försett med en ballastad plåt-
el. träfena. En variant av fenbåten var f 1 u n d-
retypen, som i st. f. fena hade centerbord.
Tyskt segelflygplan av typ DFS ”Reiher”.
Efter dessa ytterligheter uppstod en mellanform,
som bildade ursprunget för de s. k. R-y a c h t e r-
n a, vilka konstruerades enl. den 1906 antagna
internationella mätningsregeln. Dessa jakter visa-
de sig dock alltför smala och överriggade. En för-
bättring 1923 av regeln medförde den nuv. typen,
vars mest kända klasser äro sexor, åttor och tol-
vor. 1907 antogs i Sverige den s. k. skärgårds-
kryssarregeln, som ändrats flera gånger
och senast ånyo antagits av Svenska seglarför-
bundet 1945. Den har frambringat en lång, smal
jakt med stora överhängen, litet deplacement och
kort köl, en i förhållande till segelarean snabb
jakttyp, som dock ej tillfredsställande fyller ford-
ringarna på vare sig sjöduglighet el. beboelighet.
Långfärdsjakten el. den egentliga krys-
saren (eng. cruiser) utmärker sig för korta
överhängen, stort deplacement, lång köl och en
rigg, som vanl. är mera uppdelad än en kappsegla-
res. Typisk rigg för kappseglaren är trekantstor-
segel och fock (bermudarigg). Långfärdsj aktens
rigg utgöres vanl. av kutterrigg (med fock och
klyvare), yawl-(jål-) el. ketchrigg. Större lång-
färdsj akter riggas som skonare, förr alltid med
gaffelsegel, numera även med trekantsegel. En
segeljakts storlek, mätt i vattenlinjelängd, varierar
mellan små enmansbåtar på c:a 5 m och stora
oceanseglare på c:a 30 m. — Mätningsreglerna ha
hittills alltför litet tagit sikte på främjandet av
segeljakters sjöduglighet. Såväl den internatio-
nella mätningsregeln som skärgårdskryssarregeln
ha skapat båttyper, huvudsaki. lämpade för kapp-
segling på skyddade farvatten. För skapandet av
mera sjödugliga jakter har emellertid stort in-
tresse visats av England och U.S.A. samt sedan
1937 av Sverige genom havskappsegling och sär-
skilda mätningsregler. De vartannat år återkom-
mande havskappseglingarna ”Gotland runt”
ha haft en storartad anslutning. Härvid användes
1952 Svenska havskryssarregeln (SHR) øch
den engelska Royal Ocean Racing Clubs mätnings-
regel (RORC). I Sverige ha den moderniserade
blekingsekan och den moderniserade kosterbå-
ten visat sig som’ sj odugliga, snabba och rymliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
