Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Scheiziska litteraturen - Schwelm - Schwenckfeld, Kaspar - Schwendener, Simon - Schenningen - Schwerin - Schwerin, von, släkt - Schwerin, 1. Fredrik von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
893
Schwelm—Schwerin
894
Schweizergardister i Vatikanen.
på vartdera språket, vartill komma mindre litte-
raturer på rätoromanska språket och på italienska.
i) Den schweiziska litt. på franska började på
1300-talet. Särskilt i Vaud blomstrade mysterie-
författandet. Calvin gjorde Genève till den refor-
merta huvudorten; i hans anda skrev F. de Boni-
vard ”Chronique de Genève”. 1712 föddes i
Genève den schweizare, som starkast påverkat
världslitteraturen, Jean Jacques Rousseau; till
hans yngre samtida hörde filosofen Charles de
Bonnet, madame de Staèl och Benjamin Con-
stant. Historikern P. H. Mallet fick betydelse
för romantiken. Ph. Bridel (1757—1845) eg-
gade med sin hembygdsdikt och alpskildring
nationalkänslan. Som dagboksförf. fick H. F.
Amiel betydelse, som vittra förf. V. Cherbuliez,
É. Rod, Marc Monnier (1829—85) och Charles
Ferdinand Ramuz (1878—1947).
2) Den schweiziska litt. på tyska börjar med
minnesång; från 1300- och 1400-talen märkes
patriotisk lyrik; sägner om Wilhelm Tell m. m.
finnas upptecknade från omkr. 1470. 1531 utgavs
på schweizisk tyska bibeln, och 1546 fick Schweiz
sin stora hävdabok, skriven av J. Stumpf. På
1700-talet tog det litterära och vetenskapliga livet
ett starkt uppsving. A. von Haller besjöng Al-
perna och bidrog att förnya diktens språk; J.
J. Bodmer och J. J. Breitinger gingo i spetsen
för oppositionen mot Gottsched; S. Gessner var
herdeidyllens främste representant. Europeiskt in-
flytelserika voro J. C. Lavater, J. H. Pestalozzi,
J. G. Sulzer och J. von Müller. Under 1800-talet
har den schweiziska insatsen i den tyskspråkiga
litt. varit ännu mer betydande. A. Bitzius (pseud.
Jeremias Gotthelf) skrev genuin allmogeskildring;
Gottfried Keller och C. F. Meyer tillhöra de
förnämsta tyska berättarna, den sistn. även ett
stort namn inom den tyskspråkiga lyriken;
Carl Spitteler har förnyat den episka dikten.
Bland moderna förf, må nämnas Adolf Frey,
Jakob Schaffner, Albert Steffen, Felix Moeschlin
och Robert Faesi. — Litt.: E. Jenny och V.
Rossel, ”Geschichte der schweizerischen Literatur”
(2 bd, 1910; fr. uppl., 2 bd, 1910—u).
Schwelm [Jvälm], stad i Ruhrområdet, Tysk-
land, närmast ö. om Wuppertal; c:a 30,000 inv.
Mekaniska verkstäder, textil- och pappersindustri
m. m.
Schwe’nckfeld [-fält], K a s p a r, tysk spiri-
tualist (1489—1561). Han kom i beröring med
Karlstadt och svärmeandarna, blev spiritualist
och kom 1525 i öppen strid med Luther om natt-
vardsläran. Som misstänkt vederdöpare begav han
sig till Strassburg och Ulm, bannlystes 1540 och
flydde sedan från plats till plats till sin död.
S. sökte bilda små församlingar, sammanhållna
av sträng kyrkotukt. Dessa kvarlevde blott i
Schlesien, varifrån de över Herrnhut och Eng-
land kommo till Amerika. I Pennsylvania finnas
ännu kvar några församlingar med ett par tusen
medl. — Litt.: K. Ecke, ”S., Luther und der
Gedanke einer apostolischen Reformation” (1911).
Schwe’ndener, Simon, schweizisk botanist
(1829—1919). Han blev 1867 professor i Basel och
1878 i Berlin. Han bevisade, att växternas stöd-
jande vävnadselement äro fördelade enl. meka-
nikens allmänna lagar och att bladens spiralställ-
ning likaledes vilar på mekanisk grundval. Än
mer uppmärksamhet väckte S. genom sina bevis,
att lavarna icke äro enhetliga organismer utan
sammansatta av svampar och alger.
Schwe’nningen, stad i Württemberg-Hohen-
zollem i Tyskland, helt nära Neckars källa och
gränsen mot Baden; c:a 25,000 inv. Ur-, trä-
och metallvaruindustri; högre fackskolor i ur-
makeri, finmekanik och elektroteknik.
Schwerin, stad i Mecklenburg, belägen i en
vacker trakt vid s. v. stranden av Schweriner
See; c:a 90,000 inv. S. grundades av Henrik
Lejonet 1160 och var huvudstad i den forna del-
staten Mecklenburg-Schwerin. Domkyrkan är en
bland Nordtysklands förnämsta byggnader i te-
gelgotik, i typen slutande sig till de stora kyr-
korna i Lübeck (påbörjad redan vid 1100-talets
slut); det 117 m höga tornet är från 1892. Slott
i fransk 1500-talsrenässans, nu delvis museum.
Slottskyrkan är från 1560. Konstmuseet (”am
Alten Garten”) innehåller bl. a. en utmärkt saml.
medeltida bildverk.
Schwerin, von, svensk, urspr. pommersk adels-
släkt, känd från 1200-talet, friherrlig i Sverige
1717. Ätten fortlever även i Tyskland; till Sve-
rige inkommo grenar redan på 1600-talet. En
gren av ätten blev grevlig 1766.
1) Fredrik Bogislaus von S., greve, riks-
dagsman, finansman (1764—1834). Han var först
militär, prästvigdes 1786, redan dessförinnan ut-
nämnd till hovpredikant. S. blev 1787 fil. mag.
i Göttingen, utnämndes 1788 av konungen till
kyrkoherde i Sala och blev kort därpå kontrakts-
prost. Sitt prästkall skötte S. samvetsgrant men
utan entusiasm. Utpräglat praktiskt och ekono-
miskt begåvad, gjorde han sin prästgård till en
mönstergård och sökte påverka allmogen till att
följa hans exempel. Han bedrev även vittgående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
