Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schumann, Viktor - Schumanplanen - Schumpeter, Joseph Alois - Schumring - Schungit - Schuschnigg, Kurt von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
865
Schumanplanen—Schuschnigg
866
spektrograf med flusspatoptik och därigenom
möjliggjorde utforskandet av ett nytt våglängds-
område (Schumannområdet) utanför det dittills
kända ultravioletta. S. framställde även praktiskt
taget gelatinfria bromsilverplåtar (Schumannplå-
tar) för att inom det nya våglängdsområdet undgå
absorptionen i gelatinet.
Schumanplanen [/oma’n-], plan för sam-
manslagning av europeiska kol- och stålindustrier.
Den franske utrikesministern Robert Schuman
framlade 9/s 1950 texten till en deklaration, vari
han föreslog bildandet av en övernationell myn-
dighet med kontrollbefogenhet över kol- och stål-
produktionen i Frankrike och Tyskland, ävensom
i andra intresserade länder. Till konferens om
utformandet av planen inbjödos Storbritannien,
Västtyskland, Italien, Belgien, Nederländerna och
Luxemburg, och av dessa länder accepterade alla
utom Storbritannien de av franska regeringen
uppställda förhandlingsvillkoren. Representanter
för övriga sex nationer inledde emellertid 20/a
1950 förhandlingar i Paris, vilka med smärre av-
brott varade i nio mån. Det slutgiltiga fördraget,
vilket gäller för en period av 50 år och till vilket
andra europeiska stater kunna ansluta sig, förelåg
undertecknat 16/e 1952 av de sex medlemsländer-
nas parlament, och 10/s 1952 konstituerades i
Luxemburg styrelsen för unionens verksamhet.
Dess förste president blev den franske finans-
mannen Jean Monnet, planens idémässige upp-
hovsman. Bakgrunden till S. är av såväl politisk
som ekonomisk natur. Främst vill planen söka
eliminera den gamla motsättningen mellan Frank-
rike och Tyskland och befrämja en utveckling mot
en västeuropeisk federation, men dessutom vill
den peka på de fördelar, som kunna nås på den
gemensamma marknaden, där produktionen skall
rationaliseras och moderniseras, exporten be-
främjas och arbetarnas levnadsstandard höjas.
— Inom den sålunda bildade kol- och stål-
unionen finnas följ, fyra högre organ: sty-
relsen, generalförsamlingen, ministerrådet och
domstolen.
Schumpeter [Jo’m-], Joseph Alois, öster-
rikisk-amerikansk nationalekonom (1883—1950),
finansminister i Öster-
rike 1919, prof, i
Bonn 1925, vid Har-
vard-univ. 1932. S. har
spelat en betydande
roll för utvecklingen
av den moderna natio-
nalekonomiska teorien
i Tyskland. S. drar en
gräns mellan det eko-
nomiska livets statiska
och dynamiska former.
Det statiska betrak-
telsesättet tillämpar
han, delvis matema-
tiskt, i ”Das We-
sen und der Hauptinhalt der theoretischen Na-
tionalökonomie” (1908). I ”Theorie der wirt-
schaftlichen Entwicklung” (1912; eng. övers.
1934) bygger han upp en grandios konjunktur-
NF XVIII — 28
teori som den egentliga dynamiska teorien. I
mittpunkten av det ekonomiska framåtskridandet
står enl. hans uppfattning den möderne företaga-
ren, som blåser liv i och styr produktionsproces-
serna; det är denne, som skapar kapitalet och
samtidigt nödvändiggör krediten. Särskilt analy-
seras i detta verk företagarvinsten och kapital-
räntan. 1939 publicerade S. det monumentala ver-
ket ”Business cycles” (2 bd,), där den ”kapita-
listiska” utvecklingen studerades teoretiskt, histo-
riskt och statistiskt. I ”Capitalism, socialism and
democracy” (1942, 3:e uppl. 1950) antar S. so-
cialismen vara det konsekventa slutresultatet av
kapitalismen. Den senare betraktar emellertid S.
fortfarande icke på ett avvisande sätt, bl. a.
ställer han sig tolerant gentemot dennas monopol-
bildningar.
Schumring (efter ty. S chummerung, eg. skym-
ning, skuggning), konsttekn., metod, varigenom
man uppnår en punkterande fördelning av fär-
gen. S. användes nästan alltid som övermålning
för att berika valörerna i ett täckande färgskikt.
Vanligast är s. inom måleriet, där det gärna ut-
föres med en färg av avvikande ytspänning, t. ex.
tempera.
Schungit [Juijgft], miner., en amorf form av
kol, som står antracit nära.
Schuschnigg [Jo’/mk], Kurt von, öster-
rikisk politiker (f. 1897), deltog i den katolska
folkrörelsen och invaldes 1927 i Nationalrådet,
blev 1932 justitiemi-
nister i Dollfuss’ re-
gering, 1933 även
undervisningsminister
och efter mordet på
Dollfuss 1934 dennes
efterträdare som för-
bundskansler. Som så-
dan ställdes han inför
de största svårigheter.
Ingen tvekan råder
om att S. var österri-
kisk diktator, men han
tillgrep näppeligen
hårdare metoder än
som i det svårbemäst-
rade läget tedde sig nödvändiga. Utrikespolitiskt
fullföljde han Österrikes anslutning till Italien
och Mussolini, men i och med att ”axeln Rom—
Berlin” tillväxte i styrka blev Mussolinis stöd
alltmera osäkert och svek slutl. helt. S. var ange-
lägen att förbättra relationerna även till Tyskland
och avslöt 1936 med denna makt en vänskapspakt.
Även när Hitler i febr. 1938 skärpte sin hållning
mot S., sökte denne finna en lösning på kom-
promissens och samförståndets väg, accepterade
Hitlers kallelse till Berchtesgaden 12/2 1938, gick
med på dennes långtgående villkor och lyckades
endast i detaljfrågor utverka mildringar. Efter
hemkomsten till Wien sökte S. genomföra den
omläggning av den österrikiska politiken, som
Hitler krävt. Dock visade han i sitt tal W2 s. å.,
att han ämnade bestämt hävda Österrikes obero-
ende. Emellertid drevo landets nationalsocialister
en våldsam agitation, och S. lät i detta läge 9/s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
