Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schou, 2. Peter Alfred - Schoultz, Solveig von - Schoutbynacht - Schouw, Joachim Frederik - Schouwen - Schrader, Eberhard - Schrader, Otto - Schragemotorn - Schrammelmusik - Schreckhorn - Schreiner, Olive - Schreker, Franz - Schrimpf, Georg - Schroderus, Ericus Benedicti - Schroderus, Ericus Johannis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
853
Schoultz—Schroderus
854
beten märkas ”Allvar” (1905; moder, sittande vid
sin sjuke sons bädd) och ”Självporträtt” (1911).
Schoultz [/ults], Solveig Margareta von,
f. Segerstråle, finländsk författarinna (f. 1907).
S. är sedan 1937 lärarinna vid Privata svenska
flickskolan, Helsingfors. S. har särsk. intresserat
sig för barnpsykologi och har i sin diktning givit
fina bilder ur barnens liv. Hon är främst lyri-
ker. S. har utg. bl. a. prosaböckerna, ”Petra och
silverapan” (1932), hennes debut, ”December”
(i937), ”De sju dagarna” (1942), ”Ingenting
ovanligt” (1947) och ”Närmare någon” (1951),
de två senare novellsaml., samt diktsaml. ”Min
timme” (1940), ”Den bortvända glädjen” (1943),
”Eko av ett rop” (1945) och ”Nattlig äng”
(1949), av vilka den sistn. uppvisar en stramare,
mera ”modern” form.
Schoutbynacht [holl. utt. skåu’tbelnal£t], eg.
nattvakt, lägsta flaggmansgraden i holländska
flottan. Titeln, som användes i svenska flottan
1630—1771, torde härledas därifrån, att yngste
amiralen hade ansvaret vid förflyttning under
natten.
Schouw [skåu], Joachim Frederik,
dansk naturforskare och politiker (1787—1852).
Han blev 1821 e. o. och 1845 ord. prof, vid
Köpenhamns univ. samt 1841 dir. för botaniska
trädgården. Genom sina på egna resor grundade
avh. ”Grundtræk til en almindelig plantegeo-
graphie” (2 bd, 1822—24) och talrika andra
skrifter blev S. en av den moderna växtgeogra-
fiens grundläggare. Även för den fysiska geo-
grafiens studium har S. haft stor betydelse. S.
spelade en betydande politisk roll, bl. a. som
medl. av ständer församlingen i Roskilde från
1835-
Schouwen [s^au’a], ö, tillhörande prov. Zee-
land i Nederländerna, mellan Ooster-Schelde och
Grevelingen; 222 km2, c:a 25,000 inv. Mot havet
skyddas S. av dyner och dammar. Huvudort är
Zieriksee (c:a 7,000 inv.).
Schrader, Eberhard, tysk orientalist (1836
—1908), prof., från 1875 i Berlin, banbrytande
kilskriftsforskare. Utgav bl. a. ”Die Keilinschrif-
ten und das Alte Testament” (1872), och grun-
dade Keilinschriftliche Bibliothek (6 bd, 1889—
I9I5)-
Schrader, Otto, tysk språkforskare och kul-
turhistoriker (1855—1919), 1890 e. o. prof, i
Jena, 1909 prof, i Breslau, ägnade sig särsk. åt
de mera kulturhistoriskt inriktade områdena av
den indoeuropeiska språkvetenskapen. Av hans
skrifter må nämnas den berömda ”Sprachverglei-
chung und Urgeschichte” (1883) samt uppslags-
verket ”Reallexikon der indogermanischen Alter-
tumskunde” (1901).
Schrägemotom, en av ingenjören hos Asea
H. K. Schrage 1911 konstruerad trefaskommuta-
tormotor (se Elektriska maskiner, sp. 486). Pri-
märlindningen, en vanlig Y- el. D-kopplad tre-
faslindning, är anordnad i rotorn och ansluten
till nätet över tre släpringar, under det att se-
kundärlindningen, som består av tre från var-
andra elektriskt skilda faslindningar, är placerad
i statorn. Rotorn innehåller förutom primärlind-
ningen ytterligare en lindning, regleringslindning-
en, vilken är utförd som en normal likströms-
lindning och på vanligt sätt ansluten till en kom-
mutator. De båda ändarna på varje sekundärfas
äro kopplade till regleringslindningen medelst två
borstar. Genom förskjutning av dessa borstar i
förhållande till varandra kan motorns varvtal
ändras inom vida gränser.
Schrammelmusik, benämning på musik för 2
violiner, gitarr och dragspel (från början klari-
nett). Namnet har den fått efter wienaren J o-
hann Schrammel (1850—93), som 1877 bil-
dade en dyl. mycket populär kvartett.
Schre’ckhom [-hårn], 2 toppar i Finsteraar-
horngruppen i Bernalperna, Schweiz, Gros s-S.,
4,080, och K 1 e i n-S., 3,497 m ö. h.
Schreiner [Jrai’na], Olive, sydafrikansk för-
fattarinna under pseud. Ralph Iron (1855—
1920). Hon skrev bl. a. ”The story of an African
farm” (1883; sv. övers. 1890) och ”Trooper Pe-
ter Halket” (1897; sv. övers. 1901), intensiva,
kraftiga, målande skildringar, burna av kristen
idealitet.
Schreker, Franz, österrikisk tonsättare (1878
—1934), stiftade 1911 Filharmoniska kören i
Wien, s. å. lärare i komposition vid akad. där,
1920—32 dir. för musikhögsk. i Berlin. S. har
huvudsaki. gjort sig känd som operatonsättare.
Operatexterna, som han alltid skrev själv, äro
hållna i en starkt erotisk, pseudoromantisk stil.
Av hans verk må nämnas ”Der ferne Klang”
(1912; ”Klangen i fjärran”, Stockholm 1927),
”Die Gezeichneten” (1918), ”Der Schatzgräber”
(1920), ”Irrelohe” (1924) och ”Der Schmied von
Gent” (1932). Dessutom skrev S. pantomimen
”Der Geburtstag der Infantin” (1908), orkester-
och körverk samt sånger.
Schrimpf, Georg, tysk målare (1889—1938),
tillhörde de ledande bland representanterna för
den ”nya sakligheten” i Tyskland. Hans måleri
var från början inriktat på intim saklighet utan
oroande biaspekter av politisk el. social art; med
en från början strängt komponerande klassicis-
tisk teckningskonst förenade han tidigt intryck
från tyskt 1800-talsmåleri av lyrisk och roman-
tisk typ.
Schroderus [skrå-], Ericus Benedicti,
skriftställare, boktryckare (d. 1647), bror till
Johan Skytte. Han blev skolrektor i Nyköping
1604, kor rektor på kronans tryck och kungl.
translator 1612 samt fick 1630 tryckeriprivile-
gium. Han skrev även egna arbeten men är mera
känd som översättare, bl. a. av Johannes Magnus’
svenska historia. (1620).
Schroderus [skrå-], Ericus Johannis,
lexikograf (d. 1639). Han blev fil. mag. i Upp-
sala 1635, sändes s. å. till J. Messenius för att
inhämta underrättelser om ”Scondia” och åter-
vände efter dennes död 1636 till Stockholm och
Uppsala. S:s ”Dictionarium quadrilingue” (på
sv., ty., lat. och grek.) utgavs 1929 (med inl.)
av B. Hesselman. S. utg. även ”Lexicon latino-
scondicum” (1637, faksimileuppl. med inledn. av
B. Hesselman 1941).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
