Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schnorr von Carolsfeld, Julius - Schoa, Shoa - Schober, Johann - Schoddy, shoddy - Schoeck, Othmar - Schoen, Wilhelm von - Schoenocaulon - Schoerner, Yngve - Schola cantorum - Scholander, 1. Fredrik - Scholander, 2. Sven - Scholaris - Scholasticus - Scholem Alechem - Scholtz, Wilhelm von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
847
Schoa—Scholtz
848
1872). Han vistades 1817—27 i Rom samt slöt
sig till nasaréernas krets; här utförde han bl. a. i
trädgårdspaviljongen till Palazzo Massimo vägg-
bilder med motiv ur Ariostos "Rasande Roland”.
1827 blev han prof, vid konstakad. i München,
1846 prof, och chef för konstakad. i Dresden (till
1871). I Münchens kungl. slott (Neue Residenz)
tillkommo nu i 5 salar S:s stora kompositioner
till ”Nibelungenlied” (delvis utförda av medhjäl-
pare) samt ytterligare i 3 salar (i Festsaalbau)
framställningar ur Tysklands kejsarhistoria. Hans
stora populära verk blev den 1852—60 utg. bild-
bibeln (ny uppl. 1899).
Schoa [Jå’a], S h o a, landskap i mell. Etio-
pien med dess huvudstad, Addis Abbeba.
Schober [Jä’bar], J oh ann, österrikisk äm-
betsman, politiker (1874—1932), polispresident i
Wien 1918. Han var 1921—22 förbundskansler
och chef för en ämbetsmannaministär. S. ledde
förhandlingarna om Burgenland och vann åt
Österrike utländska krediter. S. återgick 1922 till
polispresidiet och undertryckte juli 1927 svåra
oroligheter i Wien. Under Heimwehrkrisen 1929
bildade S. 26 sept. regering, genomdrev en mind-
re författningsreform, lyckades för en tid däm-
pa partistriderna och kunde genom olika resor
förbättra Österrikes internationella ställning men
tvangs genom de klerikalas intriger att avgå 25
sept. 1930. Dec. 1930—jan. 1932 var S. utrikes-
minister och slöt mars 1931 med Tyskland ett
preliminärt, aldrig ratificerat avtal om tullunion.
Schoddy [få’di], shoddy, se Konstull.
Schoeck [Jö’k], Othmar, schweizisk kom-
positör och dirigent (f. 1886), studerade i Zürich
och hos M. Reger i Leipzig. S., som är en av
de mest representativa företrädarna för modern
schweizisk musik, har skapat ett stort antal ly-
riska sångkompositioner, 6 operor, många kör-
och orkesterverk samt kammarmusik.
Schoen [Jon], Wilhelm Eduard von, fri-
herre, tysk diplomat (1851—1933), sändebud i
Köpenhamn 1900—05, i Petersburg 1905—07, ut-
rikesminister 1907—10, sändebud i Paris 1910—14.
S. har utg. memoarverket ”Erlebtes. Beiträge zur
politischen Geschichte der neuesten Zeit” (1921).
Schoenocau’lon [ske-], se Liljeväxter, sp. 691.
Schoerner [Jo’r-], Yngve Theodor, ingenjör
(f. 1879 7/a), ex. från Tekniska högsk. 1901,
mariningenjör 1905, marindir. 1922, marinöverdir.
samt chef för Mariningenjörkåren och för Ma-
rinförvaltningens ingenjöravd. 1929—42; konter-
amirals tjänsteställning 1939.
Schola cantörum [skå’-], lat., eg. ”sångskola”,
benämning för påvliga kören i Rom. — Namnet
s. upptogs 1896 av en skola i Paris, stiftad av
Ch. Bordes, A. Guilmant och V. dTndy, som ut-
vecklats snabbt till allmän utbildningsanstalt och
som sådan har statlig karaktär.
Schola’nder. 1) Fredrik Wilhelm S., konst-
när, författare (1816—81). Han blev 1831 elev
vid Konstakad :s byggnadsskola, 1836 e. o. kon-
duktör vid överintendents- och Riksmarskalksäm-
betena samt vid slottsbyggnaden. Som akad:s
stipendiat begav han sig 1841 till Paris samt
därifrån, hösten 1843, till Italien. S. blev 1844
utnämnd till ord. konduktör vid överintendentsäm-
betet, hemkallades 1846, kallades 1847 till vice
prof, och 1848 till prof, i byggnadskonst vid
Konstakad., vars ständige sekr. han också blev
1868. Hans inflytande som lärare och i allm.
som konstbefordrare blev betydande. Hans för-
slag till nybyggnad för Nationalmuseum (1843)
blev visserligen icke antaget, men hans verksam-
het för restaurering och inredning av de kungl.
slotten och en mängd
andra byggnader blev
uppskattad; nämnas må
bl. a. residenset i Mal-
mö samt Ekholmens
och Viks slott i Upp-
land. S. uppgjorde rit-
ningar till bl. a. Tek-
niska högsk :s bygg-
nad i Stockholm (1863)
samt lärov. i Visby
(1859) och Uppsala
(1869). Bland hans öv-
riga verk märkas
särsk. Bernadotteska
gravkoret vid Riddar-
holmskyrkan (1858—60) samt synagogan i
Stockholm (1867—70), den senare hans mest ori-
ginella verk, med orientalisk hållning. Som akva-
rellmålare framträdde S. redan tidigt och då icke
blott med arkitektstudier utan också med figur-
bilder; likaledes var han flitigt verksam som teck-
nare (över 1,200 blad arkitekturstudier inlöstes
av staten). I reproduktion utgåvos åtskilliga av
hans teckningar, t. ex. ”Fjolners saga” (1866) och
”Den blödande rosen” (1881). S. var både mu-
sikaliskt och poetiskt begåvad. Bland hans under
pseud. A c h a r i u s utg. arbeten i versform mär-
kes ”Luisella” (1867; med motiv från C. F. Höc-
kerts levnadssaga). — Litt.: C. R. Nyblom, ”S.”
(1899).
2) Sven S., den föregis son, vissångare (t86o
—1936). Efter att ha utbildat sig till skulptör
och verkat som ornaments- och byggnadsbildhug-
gare började S. på 1890-talet framträda med
sång- och lutaftnar i Stockholm för att vid 1900-
talets början helt övergå till musiken. Som bell-
manssångare och som tolkare av den franska
chansonen vann han utan större röstresurser, tack
vare en skiftningsrik, oöverträffad karakterise-
ringskonst, europeisk ryktbarhet och stor popu-
laritet. S. utgav 1909—13 ett stort internationellt
visverk, ”Scholander-Programme”, vari även ingå
sånger av honom själv, 1923 ff. ”Sånger och vi-
sor”, med bl. a. musik till dikter av Dan Anders-
son, samt 1933 en självbiogr., ”Visan, lutan och
J ag •
Scholäris [skå-] (plur. scholares), lat., skol-
gosse.
Schola’sticus [skå-] el. (dom-)s k o 1 a s t e r,
ledare för domskola under medeltiden, utsedd av
domkapitlet och i allm. medl. av detta.
Scholem Alechem [Jålè’m aleke’m], pseud.,
se Rabinovitj.
Scholtz [Jalts], Wilhelm Franz Johannes
von, tysk författare (f. 1874). S., som visar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
