Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schizofreni - Schizogen - Schizoid - Schizomycetes, schizomyceter, klyvsvampar - Schizophyceae - Schizopoda - Schiöler, 1. Severin (Jörgen Block) - Schiöler, 2. Inge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
819
Schizogen—Schiöler
820
dom utan snarare som en grupp sjukdomstill-
stånd med vissa gemensamma drag och sannolikt
en gemensam el. i varje fall likartad ärftlig bak-
grund. Under det att den allmänna risken att
sjukna i s. är c:a i"/o, föreligga följ, väsent-
ligt högre risker för nära släktingar till en
schizofrent sjuk, näml, för halvsyskon c:a 7%,
för helsyskon c:a 14%, för tvåäggiga tvilling-
syskon likaledes c:a 14% och för enäggiga 85 °/o.
Insjukningsrisken för barn till schizofrent sjuka
har beräknats till 10—15%. — S. kan uppträda
som en mer el. mindre akut insättande sjukdom
hos förut veterligen friska individer men före-
kommer även som en reaktiv psykos efter star-
kare kroppsliga el. själsliga påfrestningar hos
personer av en s. k. schizoid karaktärstyp, hos
vilka redan tidigare funnits drag, liknande sym-
tomen vid s. Störningar i ämnesomsättningen och
inre sekretionen ha på sista tiden kommit i för-
grunden vid diskussionen om utlösande orsaks-
faktorer vid s. S. börjar vanl. i åldern 18—25
år men kan uppträda även senare och förekom-
mer i sällsynta fall redan i barnaåldern. Tidiga
symtom vid s. äro en tilltagande kontaktrubb-
ning, som försvårar umgänget med andra män-
niskor, en subjektiv känsla hos den sjuke av att
han själv el. omgivningen förändras på ett ödes-
digert sätt, ofta i förening med skräck och
ångest, ”katastrofkänsla”, en förändring av
känslolivet, som utåt yttrar sig i känslokyla, om-
växlande med ömtålig överkänslighet samt ej
sällan föreställningar hos den sjuke, att han är
föremål för särskild observation och förföljelse
av ett el. annat slag från omgivningens sida. I
mera framskridna fall uppträda de splittrings-
fenomen i den psykiska verksamheten, som föran-
lett namnet s. Förändringar i associationsför-
lopp och logik, som för den sjuke framstå som
naturliga och lättförståeliga, göra det omöjligt
för omgivningen att följa hans tankegång. Den
sjuke kan vidare uppleva sina egna föreställ-
ningar som främmande, t. ex. i form av syn- el.
hörselhallucinationer, el. kan som en utomstående
iaktta sitt eget uppträdande. Katatona symtom
(se Katatoni) dominera symtombilden vid en del
former av s. Under slutstadierna av sjukdomen
uppkommer ett demenstillstånd med framträdande
slöhet och självförsj unkenhet. — Alltefter för-
loppstyp och huvudsaklig symtombild brukar man
urskilja följ, huvudtyper av s.: hebefreni, där
slöheten är mera framträdande, katatoni och
paranoid s. Den sistn. uppträder i allm. först
i 40-årsåldern och karakteriseras av tanke-
villor, hänsyftnings- och förföljelseidéer, ej säl-
lan i förening med storhetsidéer. Denna form
brukar ej leda till djupare demens. — Tidigare
betraktades s. i de allra flesta fall som obotlig,
men på senare tid ha behandlingsformer fram-
kommit, som i tidiga fall kunna ge goda resul-
tat. I första rummet användes insulinchockbe-
handling, men även elektrochockbehandling kom-
mer till användning i därför lämpade fall. Hos
patienter med besvärande impulsiv aggressivitet
har lobotomi ej sällan visat sig vara en värdefull
behandlingsmetod. Mot demensens tilltagande slö-
Inge Schiöler: Självporträtt, omkr. 1932. Privat ägo.
het och självförsjunkenhet har sedan gammalt
med gott resultat använts sysselsättningsterapi.
Schizogen [skitsåjè’n], bot., se Sekretbehål-
lare.
Schizoid [skitsåi’d], se Temperament och
Schizofreni.
Schizomycétes [skitså-], schizomycè-
ter, klyvsvampar, dets. som bakterier
(se d. o.).
Schizophyceae [skitsåfy’-], bot., dets. som
Cyanophyceae, se Blågröna alger.
Schizopoda [skitså’påda], zool., se Kräftdjur,
sp. 931.
Schiöler [Jo’-]. 1) Severin S., författare
(f. 1880 10/9), har under pseud. Jörgen Block
gett ut flera små diktsamlingar. Romanen ”Elin
Hake. Lärarinna” (1933) prisbelöntes vid Bon-
niers romantävlan. S. har även skrivit pojkböc-
ker och svampböcker.
2) Inge S., den föreg:s son, målare (f. 1908
10/s). S. avlade realexamen i Strömstad, stude-
rade därefter först vid Slöjdfören:s skola, se-
dan vid Valand i Göteborg. 1933 gjorde han sitt
verkliga genombrott på Svensk-franska konstgal-
leriet i Stockholm. Strax därefter insjuknade
han i en svår själssjukdom, som höll honom
overksam, tills han omkr. 1940 för en kort tid
återupptog en fullödig men delvis förändrad konst-
närlig produktion. •—- Liksom sina kamrater bland
göteborgskoloristerna tog S. avgörande intryck
av Bjurström, Birger Simonsson och särsk. av
Karl Isaksons konst. Det är framför allt i den
senares anda, som hans ungdomsproduktion ska-
pats. Omkr. 1929 stegrade han plötsligt färgstyr-
kan i sina målningar, samtidigt som han läm-
nade sin tidigare tunna oljefärgsteknik och bör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
