Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schiller, Friedrich von - Schiller, Harald - Schillerkrage - Schilling - Schillings, Max von - Schiltigheim - Schimpans, chimpans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
813 Schiller—Schimpans 814
S. efter sin flykt ur Württemberg draga sig fram.
S. hade 1783—84 anställning som dramaturg i
Mannheim, där hans passion för Charlotte von
Kalb, som med förstående beundran och kritik
hjälpt honom i en kritisk period, hotade att bryta
ned honom. En ideellt sinnad krets, med C. G. Kör-
ner i spetsen, tog sig då an honom; i Körners
hem i Dresden vistades S. 1785—87 under ivrigt
arbete på olika vittra och journalistiska företag:
dikter som ”An die Freude”, prosaberättelser som
”Der Verbrecher aus Infamie” (sv. övers. 1822)
och ”Der Geisterseher” (I—II; avslutad med III
—VI av annan förf.; sv. övers. 1798—1802) m. m.
Han började därpå tillägna sig den antika litte-
raturen och slog sig även på historiska studier,
vilkas första frukt var ”Geschichte des Abfalls
der Niederlande”, I (1788), kallades i dec. 1788
på Goethes initiativ till e. o. (och först oavlönad)
prof, i historia i Jena, där han 1791—93 utgav
”Geschichte des dreissigjährigen Krieges” (sv.
övers. 1796—97). 1790 gifte han sig med Char-
lotte von Lengenfeld (1766—1826). Äktenskapet
var synnerligen lyckligt.
Ung. samtidigt med S:s giftermål kommo de
första utbrotten av den lungsjukdom, som lång-
samt undergrävde hans hälsa; men trots sjukdom
utövade han under de följande åren en impone-
rande produktivitet. Han studerade nu grundligt
Kants filosofi, som lämnade grundvalarna till S:s
estetiska och etiska åskådning. Sina åsikter på
dessa områden utvecklade S. i några uppsatser,
som haft grundläggande betydelse för estetikens
utveckling under 1800-talet: ӆber Anmuth und
Würde” (1793), ”Briefe über die ästhetische Er-
ziehung des Menschen” (1795; sv. övers. 1915)
och ”Über naive und sentimentalische Dichtung”
(1795—96), samt i brevväxlingen med Goethe. —
Bekantskapen med förläggaren J. F. Cotta, som
blev förläggare till de av S. utgivna publikatio-
nerna Die Horen (1795—97) och Musenalmanach
(1795—1800), var ekonomiskt av stor betydelse
för såväl S. som Goethe, med vilken S. kom i
intim förbindelse 1794. Samarbetet mellan dessa
båda, som sökte förverkliga ett klassiskt bild-
ningsideal, bar de rikaste frukter. I en samling
skarpa ”Xenien” (1796) angrepo de samtida ur-
artningar i litteratur och vetenskap. I tävlan med
Goethe diktade S. vidare en mängd ballader,
mestadels av filosofisk innebörd, varav ”Das
Lied von der Glocke” (1799; sv. övers, av O.
Sundin, 1918) blev oerhört populär. Ännu vik-
tigare var, att S. återupptog sitt dramatiska för-
fattarskap. Han skrev en rad dramatiska mäs-
terverk: trilogien ”Wallenstein” (1798—99; sv.
övers. 1814), ”Maria Stuart” (1800; sv. övers.
1821, 1874), ”Die Jungfrau von Orléans” (1801;
sv. övers. 1813 och av K. A. Nicander 1837),
”Die Braut von Messina” (1803) och ”Wilhelm
Tell” (1804; sv. övers. 1823, 1861, 1913 och av
B. Malmberg, 1926). God blick för den sceniska
effekten, ideellt patos och retorisk glans utmärka
samtliga dessa dramer. Trots sin försvagade
hälsa hade S. krafter över till flera övers.-ar-
beten, ss. Shakespeares ”Macbeth” (1801) och
Racines ”Phädra” (1805). Vid sin död, % 1805,
efterlämnade han även åtskilliga dramatiska frag-
ment, bl. a. ”Demetrius”. — S:s betydelse för
Tyskland har varit kolossal, och hans inflytande
som både estetiker och skald har även för det
övriga Europa varit i högsta grad förebildande
och bestämmande. — S:s saml. arbeten utgåvos
i 20 bd 1910; vidare märkas en ”Säkularausgabe”,
utg. av E. v. d. Hellen i 16 bd (1904—05), och
”Horen-Ausgabe” (22 bd, 1910—26); hans brev
utgåvos av F. Jonas 1892—96 i 7 bd. — Biogr.
av bl. a. K. Berger (2 bd, 1905), O. Güntter
(1925), R. Buchwald (2 bd, 1937) och E. Kretsch-
mar (1938).
Schiller, Harald Torsten Viking, tidnings-
man, författare (f. 1898 24/io), fil. lic. i Lund
1923, fil. dr i Stockholm 1939, litteraturkritiker i
Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1923, i
Stockholms-Tidningen 1929—31, chef för Syd-
svenska Dagbladet Snällpostens kulturella avd. se-
dan 1931. S. har utövat ett omfattande författar-
skap. Han har gjort sig känd genom skildringar
från Västergötland, genom en rad essäsamlingar
samt genom monogr. över bl. a. A. T. Geller-
stedt (1931) och John Bauer (1935). S. har även
skrivit novell- och diktsamlingar samt ett flertal
kulturhistoriska arbeten.
Schiller kr age, skjortkrage, öppen i halsen och
vikt över rockkragen, uppkallad efter F. v. Schil-
ler, som vanl. avbildas med en dylik; kallas stun-
dom även byronkrage.
Schilling, äldre tyskt mynt, i Hamburg = 9,48
Pfennig, i Lybeck = 7,5 Pfennig. I Nederlän-
derna räknades 1651—1803 1 s. = 12 gröten. 1924
—38 och från 1945 är S. myntenhet i Österrike
(=100 Groschen).
Schillings, Max von, tysk tonsättare (1868
—1933), 1908—18 generalmusikdir. vid operan i
Stuttgart, 1919—25 intendent vid Berlins stats-
opera, ledare av friluftsoperan i Zoppot och
U.S.A.-turnéer, 1933 intendent vid statsoperan i
Berlin. S., som hör till Wagner-epigonerna, hade
stor framgång med operorna ”Ingwelde” (1894),
”Der Pfeifertag” (1899) och ”Mona Lisa” (1915,
Stockholm 1924), med påverkan även från R.
Strauss och veristerna. Bland hans övriga verk
märkas en violinkonsert, en stråkkvintett, ”Das
Hexenlied” m. fl. melodramer samt scenmusik.
Schi’ltigheim [-ti^haim], förstad till Stras-
bourg.
Schimpa’ns, c h i m p a’n s, Pan chimpa’nse
{Troglo’dytes, Anthropopithècus troglo’dytes),
den mindre av de två afrikanska människoaporna.
Gamla hannar kunna nå en kroppslängd av 1,7
m, honorna sällan mer än 1,3 m. Liksom de öv-
riga människoaporna går s. till hälften upprätt
och stödd på knogarna. Den täml. tunna och kor-
ta hårbeklädnaden är mörkt brun till svart, bålen
mindre grov än gorillans, armarna och händerna
långa med svag tumme, huvudet täml. brett, nä-
san platt, läpparna tunna, rörliga och framskjutan-
de. öronen äro stora och likna människans. Den
egentliga s. el. gambiaschimpansen finnes
i Guineaområdet, men närstående former, som nu-
mera vanl. räknas som särskilda arter, förekom-
ma i Kongoområdet ända till de stora sjöarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
