Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sandberg, Ragnar - Sandberg, Sven-Olof - Sandbin - Sandblad, Nils Gösta - Sandblom, 1. John - Sandblom, 2. Philip - Sandbläster - Sandborg, Olof - Sandbro - Sandburg, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sandberg—Sandburg
691
digare ljusa, skimrande färgskalan behölls del-
vis, men han förde in svart färg som en bety-
delsefull del i sin konst (”Lilla Bommen”, 1938,
”Gumma som matar måsar”, 1944). I många
målningar från denna tid har S:s dragning mot
suggestiva och underfundiga aspekter närmat sig
en poängterande skildringskonst. Vid 1940-talets
mitt bröt S. ganska plötsligt med sitt tidigare
måleri, och under några år ägnade han sig hu-
vudsakl. åt att teckna. När han sedan återkom
med måleri, arbetade han med mycket strängare
form, med dragning åt det klassiska, och i en
strävare, valörfattigare färgskala. 1947 blev han
prof, vid Konsthögsk. i teckning och 1949 i må-
leri. S. är representerad bl. a. i Nationalmuseum,
Göteborgs konstmuseum samt i museerna i Borås
och Gävle. — Litt.: B. Sundborg i ”Göteborgs-
koloristerna” (1948).
Sandberg, S v e n-O 1 o f, operasångare, bary-
ton (f. 1905 W12), gjorde sig från 1928 bekant
som förf., komponist och exekutör av populära
visor vid folkparkturnéer, i radio och grammo-
fon. Som operasångare debuterade S. 1940 som
Germont père i ”Den vilseförda” vid Kungl.
teatern i Stockholm, framträdde där 1941—43
(bl. a. som Figaro i ”Barberaren i Sevilla”,
Tonio i ”Pajazzo” och Wolfram i ”Tannhäuser”)
och har framträtt som romanssångare i olika
europeiska länder och i Amerika.
Sandbin, se Bifamiljen, sp. 13.
Sandblad, Nils Gösta, konsthistoriker (f.
1910 2/9), fil. dr och doc. i konsthistoria med
konstteori vid Lunds univ. 1944. S. har utg. bl. a.
”Anders Trulson”, en studie i sekelskiftets svens-
ka måleri” (dr-avh. 1944) och ”Skånsk stads-
planekonst och stads? dcitektur” (1949), varit hu-
vudred. för ”Tidens .ronsthistoria” (3 bd, 1947
—50) samt verksam som konstkritiker.
Sandblom. 1) Johannes (John) Nicolaus S.,
tandläkare (1871—1948). S. blev 1900 Doctor of
Dental Surgery vid Northwestern Univ. i Chi-
cago, där han tjänstgjorde som lärare och de-
monstrator; heders-dr där 1927. 1905 kallades
S. till ledare för det nyupprättade tandläkarinst.
i Kristiania men överflyttade 1909 till Sverige
först som lärare vid Tandläkareinst. i Stockholm,
senare som praktiserande tandläkare där; 1924
1 :e hovtandläkare. Som mångårig styrelseled. och
ordf, i Svenska tandläkaresällskapet (hedersordf.
från 1941) kom S. att utöva stort inflytande på
tandläkarvetenskapens och tandläkarundervisning-
ens utveckling i Sverige under senare år. S.
utgav ”Lære- og haandbog i tandlægekunst”
(1910). — S. var framgångsrik sportseglare.
2) John Philip S., den föreg:s son, läkare
(f. 1903 29/io), med. lic. 1930, med. dr och doc.
i kirurgi vid Karolinska inst. 1944, överläkare
vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalts kirurgis-
ka avd. 1945—50, prof, i kirurgi i Lund sedan
1950. S. har utg. arbeten bl. a. om gallvägs- och
hjärtkirurgi, om sårläkning och i barnkirurgi.
Han är styrelseled. i Svensk kirurgfören., med-
red. i Acta chirurgica scandinavica. S. är även
styrelseled. i Sveriges allmänna konstfören.
Sandbläster, tekn., användes för rensning av
692
gjutgods, för avlägsnande av föroreningar från
metallytor, som skola överdragas med annan me-
tall, för rengöring av ytterväggar på hus och
för grövre glasslipning m. m. Apparaterna för
sandblästring äro konstruerade på så sätt, att
skarpkantig sand el. metallkulor (”stålsand”) el.
dyl. från en behållare enl. inj ektorprincipen el.
på annat sätt blandas med komprimerad luft el.
i vissa fall ånga och av denna slungas genom
ett munstycke mot den yta, som skall behandlas.
För sandblästring av större ytor användas appa-
rater med slang och rörligt munstycke. Blästring
av gjutgods o. a. mera fabriksmässig sandbläst-
ring sker i blästringsskåp, där arbetaren från
skyddad plats utanför skåpet kan dirigera bläst-
ringsmunstycket mot godset, el. på rörliga bord
under fasta munstycken el. slunghuvuden, varvid
anordningar vidtagas för dammets bortförande
och sandens återgång till förnyad användning.
Sandborg, Olof, skådespelare (f. 1884 30/4).
S. debuterade 1902 hos Hj. Selander på Stora
teatern i Göteborg, där han stannade 4 år. 1905
—06 var han anställd vid Folkteatern i Göteborg,
1906—07 hos H. Rönnblad och 1907—16 vid de
Ranftska scenerna, med avbrott för engagemang
hos E. Fröberg och V. Sjöström 1912—14. In-
om det historiska dramat, kultur- och kostym-
stycket firade S. dessa år stora triumfer. När
Lorensbergsteatern startade på hösten 1916, blev
S. en av de bärande förmågorna vid denna scen
och gjorde här en remarkabel insats under sju
säsonger. 1923—31 ledde S. som chef Folktea-
tern i Göteborg och kom på hösten 1931 till
Vasateatern. Efter två år vid olika stockholms-
teatrar är han sedan 1934 knuten till Dramatiska
teatern, där han framträtt bl. a. som Änkeman
Jarl (V. Moberg), Harpagon i ”Den girige”,
Malvolio i ”Trettondagsafton”, Roger Bernhusen
de Sars i ”Hans nåds testamente” och Harry
Hope i ”Si, iskarlen kommer”. — S. har också
medverkat vid Radioteatern och inom filmen.
Sandbro, gods i Björklinge sn i Uppland, 15
km n. om Uppsala; 504 har, därav 185 åker. Till-
hörde på 1600-talet släkterna Oxehufvud och Ro-
senstierna, senare Ihre, Liljencrantz m. fl.
Sandburg [sä’ndbäg], Carl, amerikansk
författare, son till svenska immigranter (f. 1878).
S. deltog i spansk-amerikanska kriget 1898 och
slog sig sedan fram huvudsaki. som journalist;
Gustav V:s pionjärmedalj 1949, fil. heders-dr i
Uppsala 1950. I sin poesi, som formellt är be-
stämd av Whitman och folksånger, som S. själv
samlat och utg., har S. inspirerats av den mo-
derna storstaden (”Chicago poems”, 1915, ”Smoke
and Steel”, 1920) och av ”västerns” slättlandskap
(”Cornhuskers”, 1918, ”Slabs of the sunburnt
West”, 1922). S. har vidare utg. diktsaml. ”Good
morning, America” (1928) och ”The people, yes”
(1936), uttryck för hans tro på det amerikanska
folket. Inspirerade av 2:a världskriget äro pros?-
böckerna ”Storm over the land” (1942) och
”Home font memo” (1943). I den stort upp-
lagda historiska romanen ”Remembrance Rock”
(1948) tolkar S. sin demokratiska amerikanism.
S. framstår som en av de stora diktarna i nyare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
