Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salongen (Paris) - Salongsfähig - Salongsgevär - Salongsvagn - Saloniki - Saloon - Salop (England) - Salopp (damkappa) - Salpausselkä - Salpeter - Salpeterbakterier - Salpeterförgiftning - Salpeterhjälpen - Salpeterkriget - Salpetersjuderistaten - Salpetersyra (skedvatten) - Salpetersyrlighet - Salpeterväxter - Salpêtrière, La - Salpiglossis, trumpetblomma - Salpingitis - Salpinx - Salpor el. salper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
651
Salongsfähig—Salpor
652
ha använts olika lokaler, efter 1900 Grand palais
i Champs-Élysées. Fr. o. m. 1881 anordnades ut-
ställningar av Société des artistes franqais. Från
1880-talet ha nya s. bildats, varvid den gamla
S. förlorat i betydelse; numera förekomma årl.
i Paris flera olika grupputställningar, som an-
vända namnet S. (främst Salon des Indépendants
sedan 1884 och Salon d’automne sedan 1903).
Även i andra länder har man för konstutställ-
ningar upptagit namnet S.
Salongsfähig [-fäi^] (av ty. fähig, i stånd,
lämplig), i stånd el. lämplig att uppträda i en
salong.
Salongsgevär, lätt jakt- och målskjutnings-
gevär för skjutning på kort håll med kula el.
”dunst”. Av s. förekomma både räfflade och
slätborrade med kalibrar c:a 6—9 mm. För mål-
skjutning med kula på kort håll, ofta inomhus,
användes även salongspistol.
Salongsvagn, järnvägsvagn, inredd i större
avd. än kupéer, upptagande hela vagnens bredd
och försedd med fåtöljer, stundom även med
flyttbara stolar och bord.
Saloniki, stad i Grekland, se Thessalonike.
Saloon [salö’n], eng., eg. ”salong”, ”stor sal”,
i Nordamerika lokal för utminutering och ut-
skänkning, gatukrog.
Salop [sä’lap], äldre namn på Shropshire och
dess huvudstad Shrewsbury.
Salopp [-å’p] (fr. salope, smutsig), kort,
rundskuren damkappa, vanl. utan ärmar, bars som
morgondräkt på 1700-talet.
Sa’lpausselkä, ett av flera parallella ryggar
bestående ändmoränstråk, som i ö. och s. bågfor-
migt begränsar Finska sjöplatån och i s. v. vid
Hangöudd löper ut i Finska viken. Jfr Finland,
sp. 430 och 432.
Sa’lpeter (av lat. säl pe’trae, klippsalt), all-
männa benämningen på salpetersyrans salter, ni-
trat, men särskilt nitrat av natrium (se Chile-
salpeter), kalium (se Kaliumföreningar), kalcium
(se Kalksalpeter) och ammonium (se Ammonium-
föreningar).
Salpeterbakterier, gemensamt namn för de
bakterier, som oxidera ammoniak till nitrit (n i-
tritbakterier) och nitrit till nitrat (n i-
tratbakterier). Processen kallas nitri-
f i k a t i o n och är av största betydelse för na-
turens hushållning, emedan de gröna växterna
i allm. upptaga kvävet i form av nitrat. Nitrit-
bakterierna kallas Nitrosomonas, nitratbakterierna
Nitrobacter. (Jfr Kväve, sp. 105 f.). De av s.
bildade nitraten kunna av andra bakterier redu-
ceras till nitrit, ammoniak och fritt kväve (d e-
nitrifikation).
Salpeterförgiftning, veter., förekommer vanli-
gast hos nötkreatur vid förtäring av större mäng-
der salpeter. Det akuta förloppet går vanl. med
trumsjuka, diarré, salivation och förlamning. Det
kroniska förloppet går huvudsaki. med symtom
från matsmältningsorganen.
Salpeterhjälpen, se Salpetersjuderistaten.
Salpeterkriget, se Chile, sp. 751.
Salpetersjuderistaten, kollektivnamn på de
personer, som haft till uppgift att anskaffa och
vårda statens för kruttillverkning avsedda förråd
av salpeter. Gustav Vasa förordnade, att all i
riket under ladugårdshusen befintlig ”saltpetter-
jord” skulle anses som kronoregale. Allmogens
skyldighet att biträda med dagsverken och körs-
lor m. m. för salpetertillverkningen utbyttes 1634
mot årlig penningavgift efter hemmantal, sal-
peterhjälpen, i Skåne och Blekinge, där den
infördes 1662, kallad salpeterskatten. 1801
upphävdes regalet och 1830 en i dess ställe in-
förd skyldighet för hemman att leverera salpeter
in natura, salpetergärden. För att till-
handahålla nödigt rörelsekapital för statens tillv.
av salpeter inrättades salpeterfonden, och
landet indelades i 13 salpetersjuderi-
distrikt, vartdera under en dir. Sedan sal-
peter icke längre behövdes för statens kruttill-
verkning, upphörde s. vid 1895 års utgång.
Salpetersyra, förr kallad skedvatten, en
av den oorganiska kemins viktigaste syror. S.
framställes tekniskt numera huvudsaki. genom
förbränning av ammoniak (se Kväveindustri). I
mindre skala och laboratoriemässigt framställes
den enklast genom destillation av en blandning av
salpeter och svavelsyra vid låg temp. Formeln
för s. är HNO3, den utgör en färglös vätska
med spec. v. 1,52, smpt —42°, kpt 86°; den är
obegränsat löslig i vatten. Konc. s. är frätande
och häftigt oxiderande. S. har en mångsidig och
viktig användning, näml, inom den organiska ke-
min för framställning av nitroföreningar, nitro-
glycerin och nitrocellulosa, vidare för framställ-
ning av nitrat, d. v. s. salter, som innehålla den
negativa jonen NO3, t. ex. silvernitrat och olika
salpeterarter.
Salpetersyrlighet, kem., se Kväveföreningar.
Salpeterväxter, bot., se Nitrofyter.
Salpetrière [salpätri(j)ä’r], La S., se Paris,
sp. 871.
Salpiglo’ssis, trumpetblomma, växtsläkte
av fam. Solanaceae med trattlik, svagt tvåläppig
blomkrona. Den meterhöga, klibbhåriga S. si-
nuata med stora vita, gula, violetta el. röda blom-
mor odlas som ettårig prydnadsväxt.
Salpingitis. 1) Äggledarinflammation, se Kvin-
nosjukdomar, sp. 98 f. — 2) Inflammation i
örontrumpeten, se öronsjukdomar.
Salpinx. 1) Äggledaren, se Könsorgan,
sp. 206 och pl. — 2) örontrumpeten, se
Hörselorgan, sp. 806 och fig. 1.
Salpor el. s a 1 p e r, Thaliäcea, till manteldju-
ren hörande djurgrupp. En salpa har tunnlik-
nande kroppsform och är ytterst omgiven av ett
cellulosaskikt, innanför vilket en av tunnbands-
liknande muskelringar bildad hudmuskelsäck lig-
ger. S. uppträda dels enstaka (solitära s.),
dels förenade i långa kedjor. De förra äro kön-
lösa djur, som genom knoppning ge upphov till
de senare, vilka i sin tur föröka sig på könlig
väg, varvid ur befruktade ägg alstras solitära
djur. S. leva i havsytan på alla breddgrader och
uppträda ofta i oerhörda massor. Kedjesalporna
äro omkr. centimeterlånga, de solitära bli betyd-
ligt större. Alla äro glasklara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
