Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sakiska språket - Sakkara, Saqqara - Sakkunniga - Saklega - Saklös - Sakocker - Sakral - Sakralrätt - Sakrament - Sakramental - Sakramentshus - Sakrevisionen - Sakristan - Sakristia - Sakrosankt - Sakrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
623
Sakkara—Sakrätt
624
distiska texter, de innehålla många lånord från
sanskrit och från andra iranska språk. De äldsta
texterna härröra från början av 6oo-talet, de
yngsta från senare hälften av 900-talet. — Litt.:
S. Konow, ”Khotansakische Grammatik” (1941);
H. W. Bailey, ”Khotanese texts”, 1 (1945).
Sakkära, Saqqara, by i Egypten på Nilens
v. strand, 20 km s. om Kairo. Trakten omkring
S. var det gamla Memfis’ gravmark. Det rymmer
talrika minnesmärken från de flesta perioder av
det faraonska Egyptens historia. De äldsta gra-
varna gå tillbaka till den ”thinitiska” tiden, 1 :a
—2:a dynastien; anmärkningsvärda äro flera
stora kungliga gravar från 1 :a dynastien, där-
ibland en, tillhörig farao Aha, sannolikt identisk
med riksgrundaren Menes. De märkligaste forn-
lämningarna vid S. härstamma dock från Mem-
fis-tiden, det gamla riket: trappyramiden och py-
ramiderna för kungarna av 5:e dynastien, kring
vilka stormännens mastabagravar gruppera sig;
de största och i sin bildutsmyckning märkligaste
äro uppförda av Ti och Mereruka. Arkeologiska
undersökningar av S. påbörjades av A. Mariette,
som 1851 upptäckte Apistjurarnas katakomber
och under de följ, årtiondena friläde en rad mas-
tabor; undersökningen av pyramiderna ledde 1881
till upptäckten av pyramidtexterna. Senare ha
vid S. undersökningar företagits av ett stort an-
tal forskare. I början av 1953 gjorde Egypt Ex-
ploration Society det uppseendeväckande fyndet
av en kunglig grav från omkr. 3100 f. Kr.; den
centrala delen hade utplundrats redan kort tid
efter gravens tillkomst, men utgrävningen har
bragt i dagen en stor mängd föremål från Egyp-
tens arkeiska period. — Se bild 1 och 6 å pl.
samt bild å sp. 335 vid Egyptisk konst.— Litt.:
W. B. Emery, ”Great tombs of the first dynasty”,
i (1949).
Sakkunniga, personer med sakkunskap i visst
ämne, som tillkallats för viss frågas utredning.
Före mera betydande frågors avgörande tillkal-
lar i regel K. m:t s. för frågans utredning. S.
av denna typ anta namnet kommitté el. kommis-
sion. Ha däremot s. tillkallats av vederbörande
dep.-chef efter K. m:ts bemyndigande, bibehål-
ies beteckningen s. — Vid tillsättandet av profes-
surer skall inhämtas utlåtande från utsedda s. i
vederbörande ämnen: dessa ha att avge sina ut-
låtanden var för sig men kunna (efter 1934) in-
bördes rådslå i ärendet. — För bevisning inför
domstol i fråga, som kräver särskild fackkunskap,
kan domstolen el. parterna anlita s. enl. reglerna
i Rättegångsbalkens 40 kap.
Saklega, jur., innebär upplåtelse mot vederlag
av rätt att begagna en fast el. lös sak. Avtalet
är i regel icke formfordrande. Hyresavtal skola
dock i regel ingås skriftligen; denna form är
obligatorisk, när det gäller arrende, tomträtt och
vattenfallsrätt.
Saklös, jur., fri från straffansvar.
Sakocker, jur., se Ocker.
Sakral (av lat. sa’cer, helig), som har avse-
ende på religionen el. gudstjänsten.
Sakrälrätt (av lat. sa’cer, helig), den rätt, som
anses vara av helig natur. Hos primitiva folk
uppfattas ofta all lag såsom meddelad kungen el.
annan lagstiftare genom gudomlig uppenbarelse
el. utfärdad på gudomlig befallning. Lagen stod,
menade man, under gudomens skydd, och dess
överträdande medförde gudamaktens straff över
den brottslige, ja, över land och folk. Denna
föreställning möter man i den äldsta romerska
rätten. De gamla germanska folken kände vid
sidan av den heliga rätten en profan rätt. Under
gudomens skydd stodo heliga områden, t. ex.
tempel, lundar, berg, tingsställen, vad som eljest
var vigt åt gudarna, ss. vissa människor, offer-
djur och kultredskap, samt vissa högtider. Den,
som kränkte detta skydd, undergick ett sakralt
straff. Även vid andra brott fick dödsstraffet
ofta innebörden av ett gudaoffer. Kristna kyr-
kan upptog mycket ur denna föreställningsvärld.
Sakrame’nt (lat. sacrame’ntum), beteckning för
vissa av den kristna kyrkans heliga handlingar.
I den grekisk-ortodoxa kyrkan kallas s. också
mysterier. Småningom blev såväl i den grekisk-
ortodoxa som i den rom.-kat. kyrkan s:s antal
bestämt till sju: dopet, konfirmationen, nattvar-
den, boten, sista smörj elsen, prästvigningen och
äktenskapet. För den romerska medeltidskyrkan
var s. det medel, varigenom den gudomliga nå-
den utskiftades till den frälsningsbehövande
mänskligheten. För Luther blev däremot Ordet
det primära ”nådemedlet”. Detta betydde emel-
lertid intet avvisande av s. såsom nådemedel.
Tvärtom lade Luther den största vikt vid de två
s., som han bibehöll, näml, dop och nattvard
(under sina tidigare år talade Luther dessutom
även om boten såsom s.). S:s ställning berodde
enl. Luther icke därpå, att de skulle förmedla
något annat slags ”nåd” än den, som skänktes
genom Ordets nådemedel; deras betydelse sam-
manhängde i stället med den säregna form, hand-
lingens, vari evangeliet här med fasthet och kon-
kretion mötte människorna. — Dop och nattvard
betraktas inom alla kristna kyrkosamfund med
undantag av kväkarnas såsom med kyrkans liv
oskiljaktigt förbundna heliga handlingar.
Sakramental, som tillhör el. står i samman-
hang med ett sakrament. — Sakramentä-
1 i e r (sacrame’nta minöra) kallas inom den ka-
tolska kyrkan sådana heliga handlingar, som stå
i ett visst inre sammanhang med sakramenten
utan att direkt räknas dit.
Sakramentshus, .arkitektonisk, ofta tornlik-
nande uppbyggnad i katolska kyrkor, innehållan-
de skåp för monstrans. Särskilt omtalat är s. i
S :t Lorenzkirche i Nürnberg (av sten, 20 m
högt, utfört av Adam Krafft). I Lunds dom-
kyrka finns ett s. från 1300-talets slut (av trä).
Sakrevisionen, se Statens sakrevision.
Sakristan, förr namn på klockare.
Sa’kristia (av lat. sa’cer, helig), ett sidorum i
kyrkan, där prästen uppehåller sig, då han står
i begrepp att förrätta gudstjänsten; även för-
varingsplats för kyrkokärl, mässkrudar o. dyl.
I s. bruka några kyrkliga handlingar äga rum.
Sakrosa’nkt, helig, okränkbar.
Sakrätt, jur., den del av förmögenhetsrätten,
som behandlar rättigheterna att (mer el. mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
