Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sachsen-Anhalt - Sachsen-Eisenach - Sachsen-Gotha - Sachsenhausen - Sachsen-Hildburghausen - Sachsen-Koburg - Sachsen-Koburg-Gotha - Sachsen-Lauenburg - Sachsen-Meiningen - Sachsen-Saalfeld - Sachsenspiegel - Sachsen-Weimar (Sachsen-Weimar-Eisenach)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
585
Sachsen-Eisenach—Sachsen-W eimar
586
römda permiska saltfyndigheterna, som förr brö-
tos på koksalt men numera på kalisalter, av vilka
området äger världens största kända förekoms-
ter. Kring Harz ha sålunda ett antal gruvstäder
vuxit upp, bland vilka Stassfurt är den mest be-
kanta. Kring Halle brytas stora mängder brun-
kol. I Harz och nära Mansfeld förekomma kop-
par-, silver-, bly- och svavelförande malmer.
Maskinindustri kännetecknar särsk. huvudstaden
Halle samt Magdeburg och Zeitz, i Merseburg
ligga de väldiga Leunaverken. — S. bildades 1816
av ett antal redan förut till den brandenburg-
preussiska monarkien hörande länder, belägna på
gammalsaxiskt område, och en del av de av
kungariket Sachsen 1815 till Preussen avträdda
områdena. I provinsen ingick bl. a. ärkebiskops-
dömet Magdeburg.
Sachsen-Eisenach [za’ksan-åi’zanaV], tyskt
hertigdöme 1596—1638 och 1662—71 under olika
grenar av huset Wettins ernestinska linje.
Sachsen-Gotha [za’ksan-gå’ta], tyskt hertig-
döme 1640—1826. Dess område tillföll på 1630-
talet linjen Sachsen-Weimar och blev vid dess
delning 1640 ett eget hertigdöme under Ernst
den fromme. Hans söner stiftade 1680 sju linjer:
S., Sachsen-Koburg, Sachsen-Meiningen, Sach-
sen-Römhild (utslocknad 1710), Sachsen Eisen-
berg (utslocknad 1707), Sachsen-Hildburghausen
och Sachsen-Saalfeld. Då linjen S. 1825 utslock-
nade, blev området kring Altenburg ett nytt her-
tigdöme under dittillsvarande hertigen av Sach-
sen-Hildburghausen. Området kring Gotha tillföll
hertig Ernst av Sachsen-Koburg-Saalfeld, som
vid nyordningen av den ernestinska linjens för-
hållanden i gengäld avstod Saalfeld till Sachsen-
Meiningen. Därigenom uppkom storhertigdömet
Sachsen-Koburg-Gotha.
Sachsenhausen [zaksanhau’zan], koncentra-
tionsläger i Tyskland, nära staden Oranienburg,
30 km n. n. v. om Berlins centrum.
Sachsen-Hildburghausen [ za’ksan-hi’ltbork-
håu’zan], tyskt hertigdöme 1680—1826, uppkom
vid 1680 års delning av Schsen-Gotha. 1826 av-
stod dess hertig, som blev hertig av det nyupp-
rättade Sachsen-Altenburg, sitt gamla land, vars
största del tillföll Sachsen-Meiningen.
Sachsen-Koburg [za’ksan-kå’bork], fordom
tyskt hertigdöme, uppstod vid 1596 års arvsdelning
inom den ernestinska linjen, förenades 1633 med
Sachsen-Altenburg, jämte vilket det 1672 tillföll
Sachsen-Gotha. Vid dess uppdelning 1680 blev S.
ånyo ett eget hertigdöme, som vid den i Koburg
residerande linjens utslocknande 1699 delades ef-
ter långa arvstvister mellan vissa andra av 1680
års linjer. En del med staden Koburg tillföll lin-
jen Sachsen-Saalfeld, vars hertigar dit förläde
sitt residens och benämnde sitt land Sachsen-Ko-
burg-Saalfeld. Det erhöll 1821 en författning.
Vid 1826 års nyreglering avstod landets hertig
Saalfeld till Sachsen-Meiningen men erhöll själv
Gotha, varigenom hertigdömet Sachsen-Koburg-
Gotha uppstod.
Sachsen-Koburg-Gotha [za’ksan-kå’bork-
gä’ta], före 1918 tyskt hertigdöme, uppkom 1826,
då dittillsvarande hertigen av Sachsen-Koburg-
Saalfeld (se Sachsen-Koburg) avstod Saalfeld
till Sachsen-Meiningen och till gengäld erhöll
Gotha med område. De två vitt skilda områdena
stodo dock endast i lös förbindelse med varandra.
1866 inträdde S. i Nordtyska förbundet, 1871 i
Tyska riket. Dess siste hertig Karl Eduard (1884
—1954), far till prinsessan Sibylla, abdikerade
1918, varefter Koburg anslöt sig till Bayern och
Gotha, efter en kort tids tillvaro som fristat,
1920 till Thüringen. — Belgiens kungahus till-
hör sedan 1831 ätten S., Storbritanniens sedan
1901, varjämte Bulgariens furstar och konungar
1887—1946 och Portugals konungar 1853—1910
tillhörde densamma.
Sachsen-Lauenburg [za’ksan-lau’anbork], se
Lauenburg.
Sachsen-Meiningen [zaTsan-måFnhaan], före
1918 tyskt hertigdöme, 1918—20 fristat, uppkom
vid 1680 års uppdelning av Sachsen-Gotha; där-
med förenades vid 1826 års uppgörelse inom er-
nestinska linjen större delen av Sachsen-Hild-
burghausen och Saalfeld (se Sachsen-Koburg).
Hertigen av S. tog 1866 Österrikes parti och ab-
dikerade; hans efterträdare slöt fred med Preus-
sen samt ingick i Nordtyska förbundet och Tys-
ka riket. Efter revolutionen 1918 ingick S. 1920
i fristaten Thüringen.
Sachsen-Saalfeld [za’ksan-zä’lfält], tyskt
hertigdöme 1680—1739, uppkom genom 1680 års
stora delning av Sachsen-Gotha; 1739 blev det
nyvunna Koburg hertigarnas residens. Saalfeld
tillföll 1826 Sachsen-Meiningen. Den urspr. i
Saalfeld regerande linjen innehade sedan 1826
hertigdömet Sachsen-Koburg-Gotha.
Sachsenspiegel [za’ksonjpigal] (”Saxarnas
spegel”), den äldsta och mest spridda tyska me-
deltida rättsboken, förf, mellan 1220 och 1235
av riddaren Eicke von Repgow, urspr. på latin
men på begäran av hans länsherre, greve H. Fal-
kenstein, snart av Eicke övers, till tyska. S.
innehåller mest privaträtt och bygger främst på
äldre saxisk sedvanerätt. Den består av en läns-
rättsbok samt en landsrättsbok. S. blev tidigt
föremål för kommentarer och själv en förebild
för andra rättsböcker (”Deutschenspiegel” och
”Schwabenspiegel”) samt erhöll vida spridning
och giltighet i Nordtyskland, Livland, Polen,
Holland. I åtskilliga tyska stater gällde S. sub-
sidiärt ända till 1900. S. är utg. av C. G. Ho-
meyer (3 bd, 1835—44) och K. A. Eckhardt
(1933). — Litt.: K. A. Eckhardt, ”Rechtsbücher-
studien”, 2 (1931).
Sachsen-Weimar [za’kzan-våi’mar], efter
1741 S a c h s e n-W e i m a r-E i s e n a c h, före
1918 tyskt storhertigdöme, 1918—20 fristat, räk-
nar sitt ursprung från 1572 års delning av den
ernestinska linjens besittningar, förminskades
1603 genom instiftandet av linjen Sachsen-Alten-
burg men tillökades 1638 med hertigdömet Sach-
sen-Eisenach. 1640 uppdelades landet i S. och
Sachsen-Gotha, vilken delning för framtiden blev
bestående. En vidare uppdelning av S. 1662 i
icke mindre än 4 grenar blev mindre betydelse-
full, då Sachsen-Eisenach utdog 1671,
Sachsen-Jena 1690 och S a c h s e n-M a r k-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
