Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röntgenrör - Röntgenspektroskopi - Röntgenspektrum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
547
Röntgenspektroskopi—Röntgenspektrum
548
Fig. 2. Moderna röntgendiagnostikrör av coolidgetyp
med fast (överst) och roterande anod.
sönderdelas i elektroner och positivt laddade atom-
rester. De förra riktas på gr. av det starka
spänningsfallet med oerhörd hastighet mot den i
rörets centrum belägna antikatoden och konver-
gera mot en liten yta på dess i 450 vinkel mot
elektronströmmen ställda plan, den s. k. bränn-
ytan el. fokus. Här omvandlas vid den häftiga
sammanstötningen elektronenergien dels i rönt-
genstrålar, dels och i övervägande grad i värme.
Man kan vid denna rörtyp ej reglera spänning
och strömstyrka oberoende av varandra, vilket
gör dess handhavande komplicerat.
2) Elektron- el. glödkatodrör (”gas-
fria rör”). Denna typ, som numera helt utträngt
jonrören, är baserad på egenskapen hos metaller
att i lufttomt rum utsända elektroner, när de
upphettas till vitglödning. Gasrester äro här till
skada, varför evakuationen av dessa rör drives så
långt som möjligt. Som katod tjänar i elektron-
rören en fin spiral av volframtråd, vilken upp-
hettas medelst ström från en särskild transforma-
tor, varvid elektronutbytet växer med glödtemp.
På gr. av spänningsfallet riktas elektronerna mot
anoden med en hastighet, som växer i proportion
med spänningen. Genom variation av glödström-
mens styrka regleras sålunda elektronmängden och
därmed röntgenljusets intensitet; genom ändring
av den på röret vilande spänningen kan man inom
vissa gränser, oberoende av intensiteten, reglera
röntgenvåglängden. Ovanst. beskrivning hänför
sig till coolidgerören, som numera utgöra den
enda för medicinska ändamål begagnade konstruk-
tionen (fig. 2). För fysikaliskt bruk konstrueras
r. vanl. till huvudsaklig del av metall och göras
söndertagbara, så att man i dem skall kunna in-
föra olika ämnen, vilkas röntgenspektrum skall
undersökas.
R. byggas på principiellt olika sätt för rönt-
gendiagnostik och röntgenterapi. I förra fallet
gäller det dels att ernå så skarpt tecknade rönt-
genbilder som möjligt, dels att framställa rörty-
per, som tåla en hög belastning för relativt korta
exponeringar. För att förbättra bildskärpan, utan
att fokus behövde göras alltför liten, har man på
senare år ersatt tidigare använd rundfokus med
s t r e c k f o k u s, d. v. s. en smal, avlång och
vertikalställd fokus, vars plan bildar c:a 750 mot
elektronbanan. Genom perspektivisk förkortning
av fokalytans projektion får härvid det fotogra-
Fig. 3. Schematisk bild av
den roterande skivformiga
anoden.
fiskt verksamma strål-
knippets genomskär-
ning formen av en
mycket liten fyrkant,
så att bilden blir
skarp, medan fokus är
stor nog att tåla hög
belastning. Den per-
spekti viska förkort-
ningen reducerar icke
strålningsmängden. Ett
ytterligare framsteg i
denna riktning bilda rören med roterande
anod (fig. 3), så att denna ej erhåller skadligt
hög temp. under exponeringen.
Inom röntgenterapien åter strävar man att bi-
behålla röntgenutbytet konstant under hög spän-
ning och längre tid, under det strömstyrkan är
jämförelsevis begränsad. Terapirören förses där-
för med stor fokus och deras anod med avkyl-
ningsanordningar, som förmå hålla temp. likfor-
mig under driften. Vid nyare konstruktioner inom
Fig. 4. Modernt röntgenbehandlingsrör av coolidgetyp
med oljekylning.
såväl terapi som diagnostik är hela röret inbyggt
i en stråltät skyddskappa, fylld med olja, vilken
bringas till cirkulation genom ett pumpverk och
därigenom avkyler röret (fig. 4).
Röntgenspektroskopi, den del av strålningsfy-
siken, som behandlar våglängdsbestämningar,
energiförhållanden m. m. inom röntgenspektra.
Läran om registrering av dessa spektra med joni-
sationskammare el. fotografisk plåt kallas r ö n t-
genspekt r ogr a f i. Se Röntgenspektrum.
Röntgenspektrum, en sammanfattande benäm-
ning på de våglängdskomponenter, vari ett rönt-
genstrålknippe kan uppdelas. 1905 upptäcktes av
Ch. G. Barkla röntgenstrålarnas polarisation och
därmed strålarnas karaktär av transversell elek-
tromagnetisk vågrörelse. 1908 fastställdes exi-
stensen av vissa strålningskomponenter i den från
en bestrålad substans utsända sekundärstrålningen,
som voro oberoende av den primära strålningen
och karakteristiska för den bestrålade substansen.
Barkla upptäckte 2 från varandra väl skilda
komponenter, en hårdare, X-strålningen, och en
mjukare, L- strålningen. Viktig var också en
upptäckt av G.. W. C. Kaye, att den karakteris-
tiska strålningen emitterades direkt av den med
elektroner bombarderade antikatoden i röntgen-
röret. — Sedan röntgenstrålarnas natur blivit
klarlagd, gjordes talrika försök att bestämma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
