Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röntgendiagnostik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
543 Röntgendiagnostik 544
människokroppens organ i normalt och sjukligt
tillstånd. R. möj liggöres genom att organismens
olika vävnader absorbera röntgenljuset i olika
grad och alltså på röntgenfilmen el. -skärmen av-
bildas med olika täthet. De organiska vävna-
derna ha i stort sett 4 olika täthetsgrader: 1)
benens, 2) mjukdelarnas, 3) fettvä-
vens och 4) de 1 u f t f y 11 d a organens.
På gr. av sin kalkhalt framstå skelettdelarna i
synnerligen stark kontrast mot övriga väv-
nader. Hud, muskulatur, körtlar, blodkärl och
nervvävnad ha i det närmaste lika täthet och kunna
därför endast i ringa mån särskiljas på röntgen-
bilden. Genom den av svensken Laurell utarbe-
tade specialtekniken har dock detta för vissa fall
blivit möjligt. Fettets täthet åter är mindre, var-
för fettlagren äro väl synliga. Genom sin stora
lufthalt kontrastera lungorna starkt mot den om-
givande bröstväggen samt mot hjärtat. Luftan-
samlingar i magsäck och tarmkanal låta dessa or-
gan i viss mån framträda, dock i regel ej till-
räckligt för diagnostikens behov. Såväl dessa som
vissa andra organ, urin- och gallvägar, hjärna
och ryggmärg m. fl., fordra för att kunna stu-
deras i röntgenljus en utfyllnad av sina hålig-
heter med ämnen av starkt avvikande absorp-
tionsförmåga, s. k. kontrastmedel. R. ut-
föres dels genom röntgenfotografering på film
(radiografi), dels genom direkt iakttagelse på
fluorescensskärm, genomlysning (skärm-
bild), ofta genom en kombination av bägge.
Förutsättning för en framgångsrik r. av krop-
pens sjukliga förändringar är en detaljerad kun-
skap om de olika organens och kroppsdelarnas
normala röntgenanatomi och -fysio-
logi. För bedömandet av om normala el. pa-
tologiska tillstånd föreligga måste man begagna
sig av en systematiskt utbildad röntgentek-
n i k.
Skelettsystemet var det område, som
först blev föremål för r. Benbrott och felaktiga
läkningar av sådana samt ledvrickningar kunna
medelst röntgenbilder så gott som alltid exakt
påvisas. Sjukliga benprocesser, ss. tuberkulos,
beninflammationer och svulster, åstadkomma ka-
rakteristiska förändringar i benens täthet och
form, varigenom de kunna på röntgenfilmen diag-
nosticeras. Genom den minskning av lufthalten
i örats cellsystem och näsans bihålor, som äger
rum vid vissa sjukdomar i dessa komplicerade
organ, har röntgenbilden möjlighet att avslöja
sjukdomens art och utsträckning. — För för-
lossningskonsten är r. av vikt, i det den
tillåter en uppmätning av bäckenkanalens vidd
och visar fosterskelettets ställning i densamma,
varjämte den avslöjar ev. föreliggande tvilling-
och trillingbörd m. m. — I kroppen inträngda
främmande föremål, ss. nålar, nedsvälj-
da slantar och metallflisor i ögat, kunna genom
r. påvisas och till sitt läge bestämmas. — Stu-
diet av lungornas röntgenbilder är oumbär-
ligt för diagnosen av lungtuberkulos och de flesta
andra lungsjukdomar. De sjukliga förändringar-
na framträda härvid som förtätningar, resp, de-
fekter (kaverner) i den luftfyllda lungvävnaden.
Genom injektion av jodhaltigt kontrastmedel i
bronkerna kunna dessa göras synliga i sina fi-
naste förgreningar och sjukdomar i deras väggar
upptäckas (bronkografi). — Karakteris-
tiska förändringar i hjärtbildens storlek
och form uppträda vid de flesta hjärtsjukdomar
och bidraga i hög grad till en riktig diagnos och
behandling av densamma. Förkalkningar i blod-
kärlens väggar äro på röntgenbilden väl synliga.
Olika delar av kärlsystemet kunna genom kon-
trastinjektion göras synliga på röntgenbilden. —
Vid r. av matsmältningskanalen be-
gagnar man sig alltid av kontrastmedel, vanl. i
form av en vällingtjock kontrastmåltid, innehål-
lande det för röntgenljus ogenomskinliga ämnet
bariumsulfat. Under nedsväljandet iakttages mat-
strupens vidd och form. I magsäcken bildar kon-
trastmassan en avgjutning av dess inre, och man
kan följa kontraktionerna av dess muskulatur
samt formdetaljerna av magslemhinnan. Magsår
ger sig sålunda till känna som en kraterformig
defekt i väggen, som utfylles av kontrastmassan;
vid kräfta blir den angripna delen av magväggen
stel och orörlig, och svulsten skjuter in som en
utsparning i kontrastskuggan. På liknande sätt
kan man diagnosticera tarmsår, -tuberkulos, -tu-
mörer m. m. samt funktionsrubbningar, t. ex. för-
stoppning. Vid undersökning av tjocktarmens
sjukdomar användes i flertalet fall ingjutning av
kontrastmedel i ändtarmen som vid lavemang. —
Gallvägsdiagnostiken tillhör huvud-
saki. de senaste årtiondenas utveckling. Numera
låter man vid fall av gallsten patienten inmun-
diga ett jodhaltigt kontrastmedel, som uppsuges
i tarmen och via levern tillföres gallan. Den täta
kontrastgallan låter gallblåsan tydligt framträda,
och därigenom kan gallsten med mycket stor sä-
kerhet diagnosticeras (cholecystografi).
— Redan tidigt fick r. en vidsträckt användning
för påvisande av njurstenar, som på gr.
av sin täthet vanl. mycket lättare kunna återgivas
på röntgenfilmen än gallstenar. Man kan härvid
följa två olika metoder. Antingen insprutas kon-
trastmedlet, en lösning av ett organiskt jodsalt,
genom en fin kateter, som via blåsan införes i
urinledaren, så att nj urbäckenet i alla sina för-
greningar utfylles, varvid förut osynliga stenar
framträda som utsparningar i kontrastskuggan
(p y e 1 o g r a f i), el. också injiceras kontrast-
medlet i en ven, varpå det inom några minuter
blir synligt som en förtätning av njursubstansen
och snart fyller såväl nj urbäcken som ureterer
och blåsa (urografi). Härvid bli, förutom
stenar, även andra sjukliga processer i njurar
och blåsa, ss. missbildningar och tumörer, syn-
liga. — Livmoderns och äggledarnas
håligheter låta sig röntgenologiskt återgivas me-
delst inj ektion av lämpliga kontrastmedel (h y s-
t e r o g r a f i, resp, salpingografi). —
R. har utvidgats även till nervsjukdomar-
nas område i och med kontrastundersökningar-
na av hjärna och ryggmärg. Som kontrastmedel
användes här syrgas, vilken insprutas i hjärnans
hålrum medelst en fin kanyl, införd genom en
trepanationsöppning i kraniet (v e n t r i k u 1 o-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
