Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röntgenapparatur - 5. Skyddsanordningar - Röntgen-behandling, -bestrålning - Röntgenbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
539
Röntgen-behandling—Röntgenbild
540
Vertikalt stativ för genomlysning och fotografering enl. Forssell (t. v.), apparat för röntgenundersökning av
kraniet och hjärnan enl. Lysholm (i mitten) samt modern apparatur för röntgenbehandling med röntgenröret
i rörlig, oljeisolerad skyddskåpa.
5) Skyddsanordningar. Mot skadlig bestrålning
skyddas de sjuka genom täckning av de partier,
som ej skola behandlas, med stråltäta skivor av
blygummi samt genom användning av för varje
fall lämpliga strålfiltra. Röntgenpersonalen åter
behöver dessutom skydd för sekundärt rönt-
genljus genom bly fodrade väggar, resp, blyglas-
fönster, bakom vilka manöverborden äro place-
rade. Röntgenskärmarna äro på den mot läka-
ren vända sidan täckta av tjockt blyglas. Dess-
utom begagnas allmänt skyddsförkläden och hand-
skar av blygummi vid genomlysningen. — Enär
den i röntgentekniken använda elektriska
högspänningen är kraftig nog för att
kunna döda en människa, äro röntgengenerato-
rerna uppställda i särskilda rum el. på annat sätt
skyddade. Högspänningsledningarna äro anbragta
på betryggande höjd samt försedda med om-
kopplings- el. kortslutningsanordningar. Under-
sökningsbord och stativ skola alltid vara jord-
ledda o. s. v.
Röntgen-behandling, -bestrålning, med., se
Strålbehandling och Röntgen diagnostik; ang. ap-
paraturen, se Röntgenapparatur.
Röntgenbild, med., fys., den bild, som upp-
står, när röntgenstrålar, efter att ha passerat en
kropp, falla på ett för röntgenljus känsligt skikt,
t. ex. en fotografisk plåt el. film el. en skärm,
preparerad med ett i röntgenljus fluorescerande
ämne. Enär varje kropp absorberar en viss
mängd röntgenljus, blir bildytan på motsv. ställe
mindre belyst: kroppen kastar en ”skugga” på
densamma. Röntgenstrålarna utgå divergerande
från röntgenrörets fokus, som är belägen på änd-
ligt avstånd, varför alla föremål avbildas under
s. k. c e n t r a 1 p r o j e k t i o n, d. v. s. i en för-
storing, som gör sig mer gällande, ju mindre
avståndet är mellan fokus och det avbildade fö-
remålet, och omvänt blir svagare, ju mer före-
målet närmas till bildytan (fig. i). En kropp, som
träffas av mot bildytan vinkelrätt gående strålar,
avbildas i någorlunda riktiga proportioner, under
det att, om avbildningsriktningen är sned, r. blir
deformerad och detta i högre grad, ju mind-
re infallsvinkeln är (fig. 2). Då emellertid fokus
ej är punktformig utan utgör en liten yta, från
vars alla punkter röntgenstrålar utgå i varandra
korsande riktningar, måste i r. uppstå kärn-
skugga och randskugga. Randskuggans
bredd el. m. a. o. r:s bristande skärpa tilltager
Fig. 1. Centralprojektionens verkan på röntgenbilden vid
föremål, belägna på olika avstånd från fokus och film»
samt verkan av olika fokusstorlek och fokalavstånd på
uppkomsten av kärnskugga och randskugga i röntgen-
bilden.
Vid A—B röntgenrörets fokus, C det avbildade före-
målet, D läget för filmen, därunder röntgenbilderna med
kärnskugga (Ei—F) och randskugga (E—Fi). I visar den
sämsta, III den skarpaste röntgenbilden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
