Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rökstenen - Röksvamp - Röktopas - Rölanda - Röllakan - Rölleksläktet - Rölvaag - Römer, ätt - Römer, Ole - Römö - Rönn - Rönnbärsmalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
531
Röksvamp—Rönnbärsmalen
532
runforskare i sticket, när det gäller att otvety-
digt bestämma strofens infattning, och man kan
sålunda icke säkert veta, om den handlar om
Theoderik den store (så Bugge o. a.), Wolf-
Dietrich (Kemp Malone i Acta philologica scan-
dinavica, 1934) el. en eljest okänd samtida vi-
kingakung (v. Friesen). — Litt.: S. Bugge, ”Der
Runenstein von Rök” (1910); O. v. Friesen, ”R.”
(1920); H. Pipping, ”R.-inskriften en rättsur-
kund” (i ”Studier i nordisk filologi”, 22:1,
1932).
Röksvamp, benämning på arterna av svamp-
släktena Lycoperdon, Calvatia och Bovista, till-
hörande gasteromyceterna. De i början köttiga, in-
vändigt vita frukt-
kropparna bestå
som äldre av en
mörk, med kapilli-
tietrådar genom-
vävd spormassa,
omsluten av ett
pappersartat hylle,
som öppnar sig
med en por i övre
delen el. genom
dennas sönderfal-
lande, varvid spo-
rerna spridas som
rökmoln (”käring-
rök”). Hos Lyco-
perdon finnes en
steril, fotlik basal-
del. Alla arter av r.
äro ätliga, så länge fruktkroppens inre är vitt och
fast. Vanliga äro v å r t i g r. (L. gemmatum) och
gyttradr. (L. pyriforme) samt äggsvamparna
(Bovista plumbea och B. nigrescens). Den säll-
synta jätteröksvampen (Calvatia gigantea) når
betydande storlek. — Om jordstjärnorna se
Gasteromyceter.
Röktopäs, miner., se Bergkristall.
Rölanda, sn i v. Dalsland, Vedbo hd, Älvs-
borgs län, s. om St. Le; 88,68 km2, 1,020 inv.
(1954). Naturskön bergsbygd med odlade dal-
slätter kring Rölandaån. 1,728 har åker. Kyr-
kan är delvis medeltida (tornet 1936). Ingår i R.
och Gesäters pastorat i Karlstads stift, V. Dals
kontrakt. Tillhör storkommunen
Dals-Ed.
Rödlakan, text., se Rödlakan.
Rö’lleksläktet, Achillèa, släk-
te av fam. korgblommiga. Står
nära kullblomsläktet (Anthemis)
och har liksom detta fjäll på
blomfästet samt frukter utan
pensel, men kantblommorna äro
korta och breda. I Sverige finnas
två vildväxande arter, båda fler-
åriga. Den vanliga r ö 11 e k a n
el. m i 11 e f o 1 i u m, A. millefo-
lium, har dubbelt parflikiga blad
med trådsmala flikar, små kor-
gar i tät kvast och vita el. röd-
lätta kantblommor. Den är all-
män i hela Sverige. Blomkorgar-
Rölleka.
na äro officinella och användas till magstärkande
läkemedel. N y s ö r t, A. ptarmica, har hela, näs-
tan jämnbreda, finsågade blad och större korgar.
En form med ”fyllda”, vackert vita blommor
odlas som prydnadsväxt.
Rölvaag [-våg], O le Edvart, norsk-ameri-
kansk författare (1876—1931). R. kom 1896 till
Amerika, där han småningom blev prof, i norsk
litteratur vid S:t Olaf College i Northfield, Minn.
R. hade i U.S.A. och Norge stor framgång med
skildringar av norska utvandrare och deras av-
komlingar i U.S.A. R:s förnämsta arbeten äro
romanerna ”1 de dage. Fortælling om norske ny-
kommere i Amerika” (1924), ”1 de dage. Riket
grundlægges” (1925), ”Peder Seier” (1928) och
”Den signede dag” (1931).
Römer, beteckning för den norska ätt, till vil-
ken Inger Ottesdatter (se d. 0.) hörde.
Römer, O 1 e, dansk astronom (1644—1710).
Han tjänstgjorde fr. o. m. 1681 som prof, i
astronomi i Köpenhamn. R. förbättrade den astro-
metriska tekniken och utförde i Köpenhamn och
i ett i dess närhet inrättat observatorium syn-
nerligen noggranna observationer, vilka dock
gingo förlorade vid Köpenhamns brand 1728
med undantag av resultaten från tre nätter. Han
utförde 1675 den första bestämningen av ljus-
hastigheten. Sedermera var han borgmästare i
Köpenhamn och deltog bl. a. i reformeringen
av mått- och viktsystemet och kalenderväsendet.
Näst Tyge Brahe var R. Danmarks störste astro-
nom. — Litt.: Biogr. av A. V. Nielsen (1944).
Römö, dansk ö på Sönderjyllands västkust;
c:a 100 km2, 700 inv. Flygsand på västkusten,
marskland i ö. Vägdamm till fastlandet (9 km.).
Rönn, So’rbus (Py’rus) aucupäria, till oxel-
släktet hörande, litet el. medelstort träd med lud-
na knoppar, parbladiga blad, brett lansettlika, så-
gade småblad och litet uddblad. Blommorna äro
vita. Frukterna mogna sent på hösten, äro vackert
röda samt mycket kärva och sura. De spela stor
roll som föda åt fåglar. Veden är seg och ganska
hård och nyttjas till slöjdarbeten. R. går på
fjällen upp till trädgränsen. Jfr Flygrönn. — Se
bilder vid Oxelsläktet, sp. 675—676.
Rönnbärsmalen, Argyre’sthia conjuge’lla, en
malfjäril, vars larver vissa år äro svåra skade-
djur på äpplen. Fjärilen, som har en vingbredd
av omkring 13 mm, är
svagt glänsande, gråak-
tig, med mycket karak-
teristiska vita teckning-
ar. Larven är som full-
vuxen ljust köttröd,
omkr. 7 mm lång. Pup-
pan är gulaktig och lig-
ger i en nästan spolfor-
mig vit kokong, som om-
ges av ett nätlikt ytter-
hölje. R. förekommer
allmänt i hela Sverige
ända upp i nordligaste
Norrland. Dess egentli-
ga näringsväxt är rön-
nen, på vars bärkart ho-
Rönnbärsmal. Se även
bild 5 å pl. vid Frukt-
trädens skadeinsekter.
Vårtig röksvamp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
