Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rättssociologi - Rättsstat - Rättsstatistik - Rättssubjekt - Rättssäkerhet - Rättstavning - Rättstavningssällskapet - Rättsvetenskap (juridik, jurisprudens) - Rättvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
509
Rättsstat—Rättvik
510
ker bl. a. rättskänslan och rättsmedvetandet, särsk.
med hänsyn till deras styrka i olika samhällsgrup-
per och under olika sociala tillstånd. Rättssocio-
logiska problem ha behandlats av framför allt E.
Ehrlich, L. Duguit, Max Weber och Hans Kel-
sen. Den amerikanska rättsfilosofien är starkt
sociologiskt orienterad.
Rättsstat, jur., ett i den tyska rättsvetenskapen
under senare hälften av 1800-talet uppställt be-
grepp, innefattande, att staten är bunden av rätts-
liga normer, när det gäller utövande av tvång
mot medborgarna.
Rättsstatistik omfattar den officiella statistik,
som avser rikets rättsvård (rättegångar och exe-
kutiva åtgärder, konkursér, inteckningar, lagfar-
ter m. m.) samt brottsligheten. I Sverige utger
Statistiska centralbyrån 2 periodiska serier,
”Domstolarnas och de exekutiva myndigheternas
verksamhet” och ”Brottsligheten”. Till r. hör
också den sedan 1950 inrättade polisstati-
stiken, vilken behandlar de brott, som kommit
till polisens kännedom, och huru många av dessa,
som blivit klarlagda. Polisstatistiken redovisas se-
dan 1952 i Statistisk tidskrift, tidigare i Sociala
meddelanden. Av särskilt allmänintresse är den
s. k. fylleriförseelsestatistiken, som
i Sverige bearbetas och publiceras av Kontroll-
styrelsen. Till r. i vidaste mening hör även
fångvårdsstatistiken, som utges av
Fångvårdsstyrelsen i dess förvaltningsberättelse.
Till r. kan också hänföras den mera sociologiskt
betonade kriminalstatistiken (brotts-
statistiken), vilken sysslar med brottslingar-
nas förhållanden.
Rättssubjekt, jur., se Rättsförmåga.
Rättssäkerhet kallas det tillstånd inom det
samhälleliga livet, som kännetecknas därav, att
livets förhållanden faktiskt bestämmas och av-
vecklas enl. givna yttre normer, som av sam-
hällets organ med makt upprätthållas. R. förut-
sätter en för likartade fall lika rättslig normering
och medför sålunda, att det, som visar sig ge-
nomsnittligt vara lämpligast för normering av
vissa förhållanden, blir för alla dessa rättsligt
gällande, även om till följd härav fullständig hän-
syn ej kan tagas till varje konkret förhållandes
säregna beskaffenhet. Utan en verklig r. kan
samhällslivet icke bestå.
Rättstavning, det för ett litteraturspråk an-
tagna sättet att återge talet med bokstäver, allt-
så en ljudskrift för praktiskt syfte och allmänt
bruk, vilken schematiskt tecknar ett förutsatt ge-
mensamt uttal. R. återger ett mer el. mindre ål-
derdomligt, högtidligt uttal. Ju äldre ett littera-
turspråk är, dess svårare har vanl. dess r. att
anpassa sig efter de uttalsändringar, som efter
några årh. omgestaltat uttalet, och vissa språk,
t. ex. engelskan, kunna sägas ha övergått från
ljudskrift till ett slags ideografi av bokstäver.
Den svenska r. har undergått många förändringar,
särskilt under 1500-talets förra hälft (införandet
av å, ä och ö), i början av 1700-talet (stumt h
och dubbelskrivning av vokaler bortfalla), bör-
jan av 1800-talet (en mängd lånord får mera
fonetisk stavning), 1906 ff. (/, fv, hv ersättas av
v och dt av t i vissa fall). — Litt.: E. Wellan-
der, ”Språkvård och kulturarv” (1943) J C. S.
Lindstam, ”Nordisk rättstavning” (1946).
Rättstavningssällskapet stiftades i Uppsala
1885 i syfte att förbättra svenska språkets stav-
ning. En rättstavningslära och en ordlista ut-
arbetades av R:s ordf., prof. A. Noreen, och
Rolf Arpi. De trycktes i sällskapets tidskr. Ny-
stavar en (4 bd, 1886—98, 1 h. 1899), som ägna-
des särskilt åt stavningsfrågor och där bl. a.
prof. E. Tegnérs ”Natur och onatur i fråga om
svensk rättstavning” (1886) bemöttes. Efter att
tidvis ha fört en tynande tillvaro nedlade R. sin
verksamhet 1906; det hade då fått en del av sina
önskningar uppfyllda genom den rättstavningsre-
form, som d. å. genomdrevs av dåv. ecklesiastik-
ministern, Fridtjuv Berg, som själv varit medl.
av sällskapet från dess stiftande.
Rättsvetenskap (juridik, j u r i s p r u-
de’ns), vetenskapen om den gällande el. positiva
rätten i ett givet samhälle såsom den av detta
samhälles organ faktiskt förverkligade samhälls-
ordningen. Vetenskapen om den vid en viss tid-
punkt i verkligheten gällande rätten brukar man
benämna rättsdogmatik, till skillnad från
rättshistoria, som framställer rättsgrund-
satsernas föreg. successiva utveckling. Med av-
seende åter på olikheten av de områden, inom
vilka levnadsförhållandena av rätten regleras,
har man brukat indela r. (el. rätten) i offent-
lig rätt, d. v. s. systemet el. sammanfattningen
av de rättsgrundsatser, vilka äro uppställda från
synpunkten av samhällets intresse, och privat-
r ä 11, d. v. s. sammanfattningen av de rättsgrund-
satser, vid vilka den enskildes intresse utgör hu-
vudsynpunkten. Till den förra har man hänfört
stats- el. författningsrätt, innefattan-
de de allmänna grundsatser, vilka bestämma for-
men för samhällets liv, och förvaltnings-
rätt, grundsatserna för förverkligandet av sam-
hällets ändamål i dess särskilda riktningar, av
vilken senare straffrätt, processrätt,
f i n a n s r ä 11 m. fl. (något olika hos olika
rättslärare) uppställts som särskilda avd. Privat-
rätten åter har man delat i allmän privat-
rätt el. civilrätt, sammanfattningen av de
grundsatser, som bestämma de enskilda medbor-
garnas rättsförhållanden såsom blott sådana, och
speciell privaträtt, sammanfattningen av
de grundsatser, som bestämma de enskilda med-
borgarnas rättsförhållanden, såvitt de ägnat sig
åt särskilda sysselsättningar, yrken o. s. v. Denna
indelning beror väsentligen av praktiska grunder.
— Litt.: F. Stang, ”Innledning til formueretten”
(3:e uppl. 1935); ”Norstedts juridiska handbok”
(1946).
Rättvik. 1) Kommun i Nedansiljans domsaga
i Dalame, Kopparbergs län, mellan Siljan och
gränsen mot Hälsingland; 988,73 km2, 8,450 inv.
(1954). Kommunen är delad i två församlingar,
Rättvik (7,856 inv.) samt B i n g s j ö-D å d-
r a n (594 inv.) i ö., vilka utgöra ett pastorat i
Rättviks kontrakt av Västerås stift. Höglänta
och mjukt kuperade skogsvidder med fäbodvallar
och enstaka byar. ö. om sjön Ljugaren (215 m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
