Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rysk konst - Måleri och skulptur - Rysk musik - Rysk teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
405
Rysk musik—Rysk teater
406
och A. A r c h i p e n k o (se bild 4 å pl. vid
Abstrakt konst). De extremistiska riktningarna
fingo till en början stark medvind, då revolutio-
nen 1917 utbröt, men snart påtvingades konsten
helt nya uppgifter. Konstnären ställdes i den
politiska propagandans tjänst. En besinningsfull
riktning inom skulpturen företrädes av Boris
K 0 r o 1 j o v och Vera M u c h i n a.
Litt: A. Eliasberg, ”Russische Kunst” (3:e
uppl. 1915) och ”Russische Baukunst” (1922);
E. Thomasen, ”Russernes malerkunst” (1919);
H. Kjellin, ”Stilriktningar och skolor inom ryskt
ikonmåleri” (i Tidskrift för Konstvetenskap 1927
—28); Ph. Schweinfurth, ”Geschichte der rus-
sischen Malerei im Mittelalter” (1930); D. Arkin
och I. Chvojnik, ”Samtida konst i Ryssland”
(s. å.); M. Alpatov och N. Brunov, ”Geschichte
der altrussischen Kunst” (2 bd, 1932).
Rysk musik räknar sin egentliga begynnelse
med 1800-talet. Inom kyrkomusiken hade man
förut i Bortnjanskij haft en representant,
som dock mindre bekymrade sig om den ryska
egenarten. Först med G 1 i n k a s opera ”Livet
för zaren” (1836) erhöll man ett mera genom-
gripande verk, byggt på rysk folkvisa och folk-
dans. I nära anslutning till nyromantikerna bil-
dade fem kompositörer på 1860-talet en fast
krets med målmedvetet arbete för rysk tonkonst.
Dessa, som vanl. helt enkelt kallats ”de fem”,
voro: Bala k irev, Cui, Borodin, Mu-
sorgskij och R i m s k i j-K o r s a k o v. Mu-
sorgskijs opera ”Boris Gudonov” är kretsens
genialaste verk. Då kretsen på 1880-talet splitt-
rades, erhöll den nationella tonkonsten en ny
bundsförvant i G 1 a z u n o v. Mot hela den
nationella riktningen ställde sig två betydan-
de senromantiker: Anton Rubinstein
och Tjajkovskij. Till de yngre nyro-
mantikerna höra förutom Glazunov framför
allt Ljadov, Ljapunov, Ippolitov-
I v a n o v, Napravnik, Kalinnikov och
T a n e j e v. En mera impressionistiskt be-
tonad riktning företrädes av Skr jabin.
Till de mera internationella höra Rachmani-
n o v och A r e n s k i j. Inom nutida r. äro de
främsta namnen modernisterna D m i t r i j S j o-
stakovitj, Sergej Sergejevitj Pro-
kofjev, Aram 11 j i t j Chatjaturjan
och Nikolaj Jakovlevitj M j a s k o v-
s k i j. — Litt.; L. Sabanejev, ”Geschichte der
russischen Musik” (1926), ”Modern Russian com-
posers” (1927); M. D. Calvocoressi och G. Abra-
ham, ”Masters of Russian music” (1944).
Rysk teater. Tsar Aleksej inkallade 1672 för
hovets räkning tyska skådespelare, som 1673—
76 spelade offentligt. Peter den store öppnade
1702 ny offentlig teater i Moskva med tyska
skådespelare och lät för scenen utbilda unga
ryssar, som 1705 ryckte in i tyskarnas ställe.
Repertoaren utgjordes av franska och tyska skå-
despel samt hanswurstiader. Då tsaren förläde
sitt residens till det nyanlagda Petersburg, följde
Moskvateatern med och gav som hovteater från
1724 regelbundna föreställningar. Teatern upp-
levde under kejsarinnorna Anna, Elisabet och
Katarina II sin första blomstringstid. Anna in-
kallade 1735 italiensk opera och balett, inrättade
den kejserliga balettskolan och den första in-
hemska kören. Elisabet inbjöd utmärkta tyska
och franska sällskap och lät de senare offentligt
visa sin konst i själva Vinterpalatset, tills egen
teater stod färdig för dem. Omkr. 1750 började
ryska sällskap ambulera, och samtidigt uppför-
des de första ryska skådespelen. Den första
fasta provinsteatern öppnades 1755 i Jaroslavl
av Fjodor Volkov, den förste betydande inf ödde
teaterledaren. Han kallades redan 1756 med sitt
sällskap till hovet, fick snart egen teater i Pe-
tersburg och sändes 1757 av Elisabet till Moskva
för att nyorganisera teatern där. Den första
ryska operan uppfördes 1759 på hovteatern i Ere-
mitaget i Petersburg, där Katarina II senare lät
framföra sina dramatiska original och bearbet-
ningar i fransk smak. Hon inrättade 1779 den
första inhemska teaterskolan. Av betydelse för
senare r. voro de privatscener, som magnater
under 1700-talets senare och 1800-talets tidigare
årtionden inrättade på sina gods och där de upp-
trädande voro livegna. Flera av Rysslands stora
teaterkonstnärer från det tidigare 1800-talet voro
frigivna livegna, bl. a. Rysslands förste store
skådespelare Michail Sjtjepkin. 1824 öppnades
Stora och 1825 Lilla kejserliga teatern i Mosk-
va, den förra som opera, den senare som tal-
scen, samt 1831 som kejserlig talscen Aleksand-
rinskij teatr (nu Pusjkinteatern) i Petersburg.
Nybyggnaderna kommo att manifestera r:s fri-
görelse från västerländskt, närmast franskklas-
siskt inflytande och dess begynnande nationalise-
ring. Konstnärligt har Moskva sedan Sjtjepkins
dagar haft ledningen i fråga om talscenen, Peters-
burg i fråga om opera och balett. Från omkr.
1850 uppstod, till följd av poliscensurens sträng-
het mot den offentliga teatern, inom aristokra-
tiska och borgerliga klubbar en dilettantteaterrö-
relse, som särskilt i Moskva blev av betydelse.
Där framgick ur denna rörelse den moderna r:s
centrala personlighet, Konstantin Stanislavskij.
Han öppnade 1898 tills, m. Vladimir Nemirovitj-
Dantjenko Konstnärliga teatern i Moskva, som
i realismens form betecknar den ryska teaterkons-
tens högsta fulländning. Bland teaterledare av
betydelse må ytterligare nämnas skådespelerskan
Vera Kommisarijevskaja, som från 1900-talets
första år ledde modernt inställda teatrar i såväl
Petersburg som Moskva, Vsevolod Mejerhold,
den radikalaste bland nydanarna, och den mera
moderate ”neorealisten” Aleksandr Tairov. En
plats för sig inta de judiska teatrarna, bland vilka
de viktigaste äro Habima och Judiska central-
teatern i Moskva. — R. av i dag har ung. 850
fasta teatrar och c:a 20,000 teatercirklar. Reper-
toaren är mycket skiftande, och bland utländska
dramatiker, som spelas, kunna nämnas Shake-
speare, Lope de Vega och Schiller samt av in-
hemska scendiktare Ostrovskij, Gorkij och Tol-
stoj d. y. De förnämsta teatrarna äro Malyj
och Alexandrinskij, Gorkijteatern (f. d. Konst-
närliga teatern), Vachtangov, Röda arméns tea-
ter, Lenkom, Revolutionsteatern, Lensovet, Jer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
