Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryggrad, kotpelare - Ryggradsdjur - Ryggradskrökning - Ryggradslösa djur - Ryggradssjukdomar - Ryggsim - Ryggsimmare - Ryggskott - Ryggsträng, korda - Ryggåsstuga - Rygh, Oluf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
389
Ryggradsdjur—Rygh
390
Tionde bröstkotan sedd
uppifrån.
Sjätte bröstketan sedd från
vänster sida.
skadas av detta ut-
skott. Korsbenet
bildar bakre delen
av bäckenringen
och har på sin
främre och på sin
bakre yta pariga
hål, genom vilka
korsbensnerver-
nas stammar utträ-
da från den i be-
nets mitt belägna
nedre avslutningen
av ryggradskana-
len. Svansbenet är
stramt förbundet
med nedre ändan
av korsbenet.
Ryggradsdjur,
Vertebräta, den
högsta provinsen
inom dj urriket. R.
utmärkas av en
inre, från meso-
dermet utgående
segmentering, och
av ett inre axelske-
lett, bestående an-
tingen av rygg-
sträng (chorda dosalis) el. av en kring ryggsträng-
en bildad ryggrad. Dorsalt om denna ligger det av
hjärna och ryggmärg bestående centrala nerv-
systemet, ventralt tarmkanalen och hjärtat. And-
ningsorganen (gälar el. lungor) uppkomma från
svalget. I det alltid slutna blodomloppet passerar
blodet från hjärtat till andningsorganen. R. äro
i regel skildkönade, och könsprodukterna trans-
porteras vanl. genom en del av utsöndrings-
apparaten, dock förekommer undantagsvis även
direkt förbindelse (abdominalporer) mellan
kroppshålan och yttervärlden. Fortplantningen
sker alltid på könlig väg. R. indelas i följ, klas-
ser: i) Acrania (lansettfiskar), 2) Cyclostomi
(rundmunnar, se d. o., stundom sammanförda med
följ, klass), 3) Pisces (fiskar), 4) Amphibia
(groddjur), 5) Reptilia (kräldjur), 6) Aves (fåg-
lar), 7) Mammalia (däggdjur). De tre sista klas-
serna, hos vilka fosterhöljen utvecklas under em-
bryonallivet, kallas Amniota i motsats till de
föreg., Anamnia, hos vilka fosterhöljen saknas.
Enl. nyare undersökningar, särsk. paleozoologiska,
böra ryggradsdjuren indelas i två skarpt skilda
huvudavd., Agnatha (Monorhina), käklösa r.,
och Gnathostomata (Amphirhina), käkförse d-
d a r. Till de förra höra de fossila från silur och
devon kända ostrakodermerna samt de recenta
rundmunnarna, till de senare klasserna fiskar,
groddjur, kräldjur, fåglar och däggdjur.
KySSradskrökning. Redan den normala rygg-
raden företer krökningar framifrån och bakåt,
näml, i hals- och ländregionen med konvexiteten
framåt (1 o r d o s) och i bröstkorgsregionen med
konvexiteten bakåt (kyfos). Viktigare än dessa
äro sidokrökningarna (snedrygg, s k o 1 i o s),
som kunna antaga en mängd olika former och
grader. Av s. k. puckelryggiga personer
har ett avsevärt antal fått sitt lyte på grund av
skoliosbildning. Om lordoser, resp, kyfoser äro
överdrivna el saknas el. förekomma på felaktig
plats, föreligger abnormitet. Bland orsakerna till
r. kunna nämnas muskelsvaghet, uttröttning, ab-
norm hållning under arbetet (olämpligt konstrue-
rade skolbänkar under utvecklingsåren), sjukliga
förändringar i kotorna, t. ex. tuberkulos, raki tis
el. benbrott på kota. Anlag torde även spela en
roll. I tid upptäckta kunna r. ej sällan fram-
gångsrikt behandlas.
Hos husdjuren äro r. relativt vanliga. En
sänkt rygg, svankrygg, ses som en nästan
normal företeelse hos äldre kor och ston, som
burit många foster. Motsatsen, en uppåt böjd
kotpelare, k a r p r y gg, kar p länd, är mera
ovanlig men kan ses hos hästar, som för tidigt
satts i hårt arbete.
Ryggradslösa djur, Evertebräta, Invertebräta
(-ter), sammanfattande benämning på alla djur,
som ej tillhöra provinsen ryggradsdjur.
Ryggradssjukdomar, se Ryggmärgssj ukdomar
och Ryggradskrökning.
Ryggsim, se Simning.
Ryggsimmare, zool., se Vattenskinnbaggar.
Ryggskott (lumbago), en häftigt insättande
smärta i korsryggen, vanl. i samband med någon
plötslig ryggrörelse, varvid ryggraden samman-
tryckes. R. torde uppkomma genom tryckverkan
på nervrötterna och betingas ofta av sjukliga
förändringar i intervertebralskivorna. Viktigt är
att få fastställt i varje särskilt fall, att det ej
rör sig om en allvarligare sjukdom, t. ex. brott
på kotpelaren, tuberkulos el. tumör. Understun-
dom äro ortopediska åtgärder (avhjälpande av
ryggradskrökning, plattfotsinlägg etc.) av nöden
för att förhindra återfall av sjukdomen.
Ryggsträng, anat., k o r d a, chorda dorsälis,
en hos mantel djurens larver, lansettf iskar och
samtliga ryggradsdjur (hos dem vanl. mer el.
mindre tillbakabildad) förekommande osegmente-
rad, bindvävsliknande sträng, som är belägen
omedelbart under nervröret (ryggmärgen) och
sträcker sig i kroppens längdriktning.
Ryggåsstuga (båla-, hög-, kroppås-, sparrstu-
ga), envåningsbyggnad, som saknar innertak och
där följaktligen takåsen, ryggåsen (kropp-
åsen), är synlig. R. representerar ett ursprung-
ligt stadium i den fyrsidiga byggnadens historia
och kvarlever i sin äldsta form i eldhuset. Skor-
sten och väggfönster utgjorde en förutsättning
för innertaket, vilket i övre Sverige började an-
vändas redan under 1600-talet. I konservativa
bygder har r. särsk. som fattigmansbostad varit
i bruk ända fram till 1900-talets början, och en-
staka r. äro alltjämt bebodda. Länge bibehölls
takfönstret som en rest från r:s äldre skede.
Särsk. i s. Sverige försågs r. vid högtider med
en beklädnad av vävnader el. målade bonader.
— Se bild å nästa sida.
Rygh, O 1 u f, norsk arkeolog, historiker (1833
—99). Han blev 1862 föreståndare för fornsaks-
samlingen och 1866 prof, i historia. 1875 upp-
rättades för R. en lärostol i nordisk arkeologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
