Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rydberg, Viktor - Rydbergska stiftelsen (Abraham Rydbergs stiftelse till danande av skickliga sjömän)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375 Rydbergska stiftelsen 3/6
ls/i2—95 21/g). R. föddes i Jönköping, där fadern,
en fanjunkare, som deltagit i finska kriget, var
slottsvaktmästare (närmast motsv. nutida fängel-
sedirektör). Modern, f. Duker, till yrket barn-
morska, avled under koleraepidemien 1834. Fa-
dern försjönk därefter i hypokondri och började
dricka, så att hemmets ekonomi förstördes. R.
fick dock fullfölja sin skolgång, om än under
delvis mycket bekymmersamma förhållanden.
Höstterminen 1845 inskrevs han vid Växjö gym-
nasium, där han dock trivdes illa och som han
på våren 1847 lämnade för att återvända till Jön-
köping, där han uppehöll sig genom att medverka
på följetongsavd. i J. Sandvalls tidning Jönkö-
pingsbladet. Då Sandvall i slutet av 1848 över-
flyttade till Göteborg för att övertaga red. av
Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, följde
R. med honom men återvände snart till Jönkö-
ping. 1851—52 var R. student vid Lunds univ.
men lyckades på grund av medellöshet ej bringa
sina studier till någon avslutning. Efter ett par
år av växlande arbete, bl. a. som informator, blev
han 1855 fast anställd som medarb. i Handels-
tidningen av Sandvalls efterträdare, S. A. Hed-
lund. I Handelstidningen publicerades 1856 som
följetong berättelsen ”De vandrande djäknarne”,
en folklivsskildring med tendens mot det obegrän-
sade husbondeväldet. Aret därpå framträdde han
med en historisk roman, ”Fribytaren på Öster-
sjön” (följetong i Handelstidningen jan.—maj
1857), förlagd till 1600-talets Sverige. S. å. of-
fentliggjorde han i kalendern Aurora för 1858
(tr. 1857) den romantiskt-fantastiska medeltids-
novellen ”Singoalla”. Trots sitt höga poetiska
värde blev ”Singoalla” emellertid icke särdeles
uppmärksammad. Stort intresse väckte däremot
R:s nästa verk, romanen ”Den siste athenaren”
(publicerad som följetong i Handelstidningen vå-
ren 1859, i bokform s. å.), som behandlar bryt-
ningen mellan hedendom och kristendom. Ten-
densen mot kyrkan och hierarkien är omisskänn-
lig. Största delen av hans tid under 1860-talet
kom att upptagas av journalistiskt arbete och teo-
logiskt skriftställarskap. Hans viktigaste inlägg
på detta område var ”Bibelns lära om Kristus”
(1862), där han söker uppvisa, att dogmen om
Kristi gudom saknar stöd i bibeltexterna. Med
utgångspunkt i denna skrift invecklades han i en
vidlyftig polemik, bl. a. med biskop Beckman.
Denna strid väckte ofantligt uppseende och gjorde
R:s namn bekant över hela landet. Åren 1866
—67 beteckna hos R. en inre krisperiod, då han
tvivlade på sin kallelse och under intryck härav
nästan upphörde med sin produktion. Under
denna tid söker han utlösning i arbetet på tolk-
ningen av Goethes ”Faust”. 1868 valdes han till
led. av kyrkomötet. Under åren 1870—72 var
R. led. av A. K.
På nyåret 1874 anträdde R. en längre utländsk
resa, vilken förde honom till Frankrike och Ita-
lien. Hans under resan ivrigt bedrivna studier i
antikens konst och kultur satte frukt i ett antal
konstarkeologiska avh., samlade i ”Romerska
dagar” (1877). Andra minnen från vistelsen i
Rom återvända i ”Romerska sägner om apostlarna
Paulus och Petrus” (1874). Efter hemkomsten
avslutade han sin tolkning av Goethes ”Faust”
(1876). Samtidigt återupptog han det skaldeskap,
som han sysslat med i sin ungdom. De nya dik-
ter, som under dessa år tillkommo, visa R. på
höjden av skaparkraft (”Oro”, ”Dexippos”,
”Vadan och varthän?”, ”Den flygande hol-
ländaren”, ”Drömliv”, ”Prometheus och Ahas-
verus” m. fl.). Hans anseende var nu grundfäst
och tog sig uttryck däri, att univ. i Uppsala kal-
lade honom till hedersdr och förslag därom väck-
tes i Lund. Han antog kallelsen från Uppsala
och skrey till den högtid (univ:s 400-årsfest),
varvid han promoverades, den ryktbara ”Kan-
taten”. 1876 började R. i Göteborg offentligen
föreläsa över filosofiska och kulturhistoriska
ämnen. 1884 antog han en kallelse till prof, i
kulturhistoria vid Stockholms högskola (1889
utbytt mot professuren i konsthistoria och este-
tik). En stor del av sin arbetskraft ägnade
han under 1880-talet åt forskningar över myto-
logiska problem, vilka resulterade i det stora
verket ”Undersökningar i germänisk mytologi” (2
vol., 1886—89). En episkt storslagen samman-
fattning av hans nordiska mytologi utgör ”Fä-
dernas gudasaga” (1887). Barndomsminnen från
Jönköping i förening med reminiscenser från R:s
kulturhistoriska studier återgå i den historiska
romanen ”Vapensmeden” (1891). S. å. utkom
även hans andra och sista diktsaml. betydelse-
full framför allt genom de däri ingående dikterna
”Grubblaren” och ”Den nya Grottesången”, ett
våldsamt och patetiskt anfall mot den moderna
industrialismen. — R:s samlade skrifter äro utg.
i 14 bd (1896—99) av K. Warburg, hans filoso-
fiska föreläsningar i 4 bd (1899—1901) och hans
kulturhistoriska i 6 bd (1903—06) av R. Höckert,
hans konstteoretiska föreläsningar, ”Det sköna
och dess lagar”, av K. Warburg (1901), hans
brev (inkl, brev till honom från S. A. Hedlund)
i 3 bd (1923—26) av E. Haverman. — Litt.: K.
Warburg, ”V. R.” (2 bd, 1900, ny förk. uppl.
1913); P. Holm ”V. R. som språkrensare”
(1918); E. Elg, ”V. R:s religionsuppfattning i
historisk-psykologisk belysning” (s. å.), ”V. R:s
ställning till religion, kristendom och kyrka”
(1928); V. Svanberg, ”R:s Singoalla” (1923),
”Novantiken i Den siste atenaren” (1928); ”V.
R. 1828 W12 1928” (s. å.); P. Gemer, ”V. R:s
ungdomsdiktning” (1931); S. Lönborg, ”Från V.
R:s göteborgstid” (1934), ”V. R:s kärlekssaga”
(1950); O. Holmberg, ”V. R:s lyrik” (1935);
I. Krook, ”V. R:s lära om Kristus” (s. å.); ö.
Lindberger, ”Prometeustanken hos V. R.” (2 bd,
1938); S. Ek, ”Möten med Runeberg, R. och
Fröding” (1940). G. Löwendahl, ”Vapensmedens
V. R.” (1954).
Rydbergska stiftelsen, eg. Abraham Ryd-
bergs stiftelse till danande av
skickliga sjömän, är en genom donation
av grosshandlaren A. Rydberg i Stockholm 1848
grundad sj ömansskola. Enl. nu gällande, 1941
fastställda regi, har stiftelsen till huvudsakligt
ändamål att främja ynglingars utbildning och
fostran i sjömansyrket. Med stiftelsens medel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
