Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rubner, Max - Rubor - Rubow, Paul - Rubricera - Ribrik - Rubus - Ruck, Berta - Rud, Nils Johan - Ruda (fisk) - Ruda (samhälle) - Ruda—Oskarshamns järnväg - Rudbeck, släkt - Rudbeck, 1. Olof d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
Rubor—Rudbeck
294
bl. a. undersökt klädernas uppgift oc’i verknings-
sätt.
Ru’bor, lat., rodnad.
Rubow [rö’båv], Paul Victor, dansk littera-
turhistoriker (f. 1896), fil. dr 1921, doc. i littera-
turhistoria vid univ. i Köpenhamn 1929, prof, i
nordisk litteraturhistoria 1930, i allmän litteratur-
historia 1937. R. koncentrerade sig tidigt på stu-
diet av G. Brändes’ kritiska gärning, som han
med skarpsinne belyste bl. a. i ”Dansk litterær
kritik i det nittende aarhundrede indtil 1879”
(1921) och ”Georg Brändes’ briller” (1932); till
samma ämnesgrupp hör det på franska utg. ar-
betet ”Hippolyte Taine” (1930). Det från fransk
litteraturhistoria låna-
de genremässiga be-
traktelsesättet tilläm-
pade R. med utbyte,
bl. a. i ”H. C. Ander-
sens eventyr” (1927,
2:a uppl. 1943)- I
större och smärre
monografiska studier
har han behandlat
bl. a. Holger Drach-
mann, Victor Hugo,
Oehlenschläger och
Shakespeare. Hans
lärdom, hans kvickhet,
som gärna slår över
i frän ironi, och hans starkt personliga stilkonst
ha gjort honom till den främste essäisten i dansk
litteratur efter Brändes.
Rubricera, förse med rubrik, beteckna.
Rubrik (lat. rubrica, rödfärg; röd begynnel-
sebokstav el. -rad), överskrift, titel på kapitel,
tidningsartikel, notis m. m.
(Jur.) R. kallas hos de svenska överrätterna
en sammanfattning av tvistefrågans beskaffen-
het, vilken ingår som ett led i domstolens dom
i målet.
Ru’bus, bot., se Björnbär och Hallonsläktet.
Ruck [ra’k], Berta, engelsk författarinna
(f. 1878), har vunnit stor popularitet genom sina
många ledigt skrivna underhållningsromaner i
den lättare genren, av vilka flera blivit övers,
till sv., t. ex. ”Sju år för Rakel” (1920) och ”För
länge förlovad” (1933).
Rud, Nils Johan, norsk författare (f.
1908). R. skrev först en rad pojkböcker och
framträdde sedan som skönlitterär förf, med
realistiska, samhällskritiska skildringar ur sam-
tida norskt liv, ss. ”Vi skal ha et barn” (1933;
sv. övers, s. å.) och ”Alle tiders störste” (1936;
sv. övers. 1945). I R:s följande produktion har
samhällskritiken fått träda tillbaka för intensiv
naturskildring och inträngande människostudium,
ss. i ”Jakten og kvinnen” (1939; sv. övers- 1942),
”Godt mot, menneske” (1940; sv. övers. 1942),
”Drivende grenser” (1941; sv. övers. 1943), tri-
logien ”Fredens sönner” (1947), ”Kvinner i ad-
vent” (1948) och ”Vi var jordens elskere” (1949),
R:s förnämsta arbete, samt ”Markus og bål ene”
(1951). R. är också betydande som novellist (”Fri
jord”, 1945; sv. övers, s. å.).
Sjöruda.
Ruda, Cara’ssius cara’ssius, tillhör rudsläktet
bland karpfiskarna och utmärkes av trubbig nos,
liten mun och obetydligt utskuren stjärtfena.
Längden kan uppgå till 45 cm. Färgen är mer
el. mindre mörkt mässingsgul med grön anstryk-
ning och i rött skiftande fenor. R. är allmän i
dyiga sjöar, där den lever av maskar, larver och
växtämnen samt förekommer upp till n. Hälsing-
land. I dammar över större delen av landet fin-
nes en långsträckt, mer småvuxen form, d a m m-
r u d a n, C. carassius gibelio, som är en in-
planterad varietet av den vanliga r. el. s j ö r u-
d a n. Köttet av r. har föga värde. En annan od-
lad varietet av r. är guldfisken.
Ruda, municipalsamhälle (sedan 1948) inom
Högsby storkommun i Småland, 27 km s. v. om
Oskarshamn; 3,65 km2; 823 inv. (1954). R. är
knutpunkt för statsbanelinj erna Kalmar—Berga
och Oskarshamn—Brittatorp—Växjö. Ett 10-tal
möbelfabriker samt ett glasbruk.
Ruda—Oskarshamns järnväg, se östra Små-
lands järnväg.
Rudbeck, släkt, urspr. från Holstein. Namnet
antogs efter en gård i Vedsteds socken där av
Johan Pedersson R. (1550—1603), som blev stads-
skrivare i Örebro. Om hans söner Petrus Rud-
beckius och Johannes Rudbeckius, se nedan. Den
yngste av den sistn:s söner, assessorn Paul R.
(1632—87), adlades 1675 Rudebeck. R.2) ad-
lades 1719, och hans sonson, R.3), upphöjdes 1771
i friherrligt stånd, varvid samtidigt en hans far-
bror adopterades på den friherr liga ättens num-
mer. — Litt.: J. Rudbeck, ”Bibliotheca Rudbec-
kiana” (1918).
1) Olof R. d. ä., naturforskare, arkeolog,
tekniker (1630—1702). Han erhöll i Västerås
gymnasium en grundlig underbyggnad, blev 1648
student i Uppsala, ägnade sig där åt medicinens
studium och förvärvade snart rykte genom sina
på egen hand bedrivna anatomiska forskningar.
Med understöd av drottning Kristina vistades R.
1653—54 vid univ. i Leiden, där han förkovrade
sig främst i anatomi och botanik. Han blev 1655
med. adjunkt i Uppsala och var 1660—92 prof,
där. Till en början gav han den medicinska un-
dervisningen en kraftig uppryckning genom in-
rättande av en botanisk trädgård och en anatomi-
sal, genom goda föreläsningar i snart sagt alla
naturvetenskaper och flitiga dissektionsövningar,
men snart vände han sig åt helt andra håll. Se-
dan han 1663 utnämnts till universitetets kurator,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
