Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rousseau, Jean Jacques - Rousseau, Théodore - Roussel, Albert - Rousselot, Pierre - Roussillon - Route - Rouvier, Maurice - Roux, Émile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
Rousseau—Roux
282
Théodore Rousseau: Solnedgång. Louvren, Paris.
”R. och Pestalozzi” (1910),
E. Sahlin, ”R.” (1912), J.
Landquist, ”J. J. R.” (i ”Es-
sayer”, 1913), B. Hammer,
”J. J. R., naturen och frihe-
ten” (1921).
Rousseau [roså’], Étien-
ne Pierre Théodore,
fransk målare (1812—67).
Han slog sig 1830 ned i
Auvergne, väckte en viss
uppmärksamhet 1831 och
hade avgjord framgång 1833.
Men fr. o. m. 1836 blevo R:s
arbeten avvisade vid salong-
erna, och bannlysningen va-
rade tolv år. Han vistades på
landsbygden och målade land-
skap från olika delar av
Frankrike, mest från Fon-
tainebleauskogen, där han se-
dan 1851 var bosatt i byn
Barbizon. 1848 målade han
sin stora ”Skogsutkant i solnedgång”. Nu följde
en tid av framgång, men det dröjde likväl, innan
R. bröt igenom i det allmänna medvetandet. R:s
konst karakteriseras av ärligt och intensivt stu-
dium, av herravälde över uttrycksmedlen och på
samma gång av djup och stark känsla. Han var
snarare klassiker än romantiker. — Monogr. av
P. Dorbec (1911).
Roussel [rosä’l], Albert Charles Paul
Marie, fransk tonsättare (1869—1937), urspr. sjö-
officer. R. blev 1898 elev vid Schola cantorum i
Paris och var sedan själv lärare där 1902—13.
Han var en av den samtida moderna franska ton-
konstens främsta företrädare. Medan han i sina
tidigare verk närmast anslöt till Faurés och De-
bussys konst, företrädde han senare en mer radi-
kal modernism. Bland tonsättningar må framhål-
las fyra symfonier, en pianokonsert, baletter (bl. a.
”Le festin de 1’araigneé”, 1912), operor och kam-
marmusik samt 1937 ”Concertino” för violoncell
och orkester och den komiska operan ”Le testa-
ment de tante Caroline”. — Biogr. av R. Vuille-
min (1924).
Rousselot [roslå’], Pierre Jean, abbé,
fransk språkforskare (1846—1924), en av den
experimentella fonetikens grundläggare och
främsta representanter. R. blev 1897 förestån-
dare för det vid Collège de France inrättade fone-
tiska laboratoriet och 1920 prof, i fonetik där.
Även som dialektforskare vann R. stor beröm-
melse. Bland hans arbeten märkes ”Principes
de phonétique expérimentale” (2 bd, 1897—1901).
Roussillon [rosijä’], förutv. fransk provins,
motsv. nuv. dep. Pyrénées-Orientales med Per-
pignan som huvudstad. — Från 1172 förenat med
Aragonien, avträddes R. genom pyreneiska freden
1659 till Frankrike.
Route [ro’t], fr., väg, farled, kurs, kosa; or-
dets svenska stavning är ”rutt”.
Rouvier [rovje’], Pierre M a u r i c e, fransk
statsman (1842—1911), urspr. advokat. Han ar-
betade under kejsardömets sista år i republikansk
anda, invaldes 1871 i nationalförsamlingen, där
han slöt sig till yttersta vänstern, och blev 1876
deputerad. R. var 1881—82 samt 1884—85
handels- och kolonialminister och övertog 1887
finansministerposten i en av honom själv ledd
ministär. Han ingrep nu till republikens skydd
mot Boulanger och bidrog genom sin avgång dec.
s. å. till att framtvinga presidenten Grévys till-
bakaträdande. 1889—92 var R. ånyo finansmi-
nister i olika ministärer och förlänade den frans-
ka statsbudgeten en dittills saknad stabilitet. Vid
Panamåskandalen drabbades även R. av anklagel-
ser för besticklighet, men han presterade ett ener-
giskt försvar och kunde fortsätta sin politiska
bana. 1902 blev han finansminister i ministären
Combes och trädde 1905 ånyo i spetsen för en
ministär. Under Marockokrisen s. å. intog R.
först en undfallande hållning mot Tyskland, off-
rade utrikesministern Delcassé och genomförde
som dennes efterträdare en uppgörelse med Tysk-
land, som gav upphovet till Älgeciraskonferensen.
Före dess slut måste han dock mars 1906 av in-
rikespolitiska skäl avgå.
Roux [ro], Pierre Paul É m i 1 e, fransk bak-
teriolog (1853—1933). Han blev 1878 assistent
åt Pasteur. Vid stiftandet av Institut Pasteur
1888 anställdes han vid detta, blev efter Pasteurs
död (1895) dess vice-
direktor och 1904 dess
chef. De undersök-
ningar, som han där
gjorde dels ensam,
dels i förening med
Chamberland, Metjni-
kov, Yersin o. a., röra
sig väsentligen om ra-
bies, difteri och teta-
nus. Av utomordentlig
betydelse är hans tills,
m. Yersin gjorda upp-
täckt av difteribacil-
lens gift, difteritoxin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
