Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosen, 2. Adolf Eugène von - Rosen, 3. Georg von - Rosen, 4. Reinhold von (militär) - Rosen, 5. Clarence von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
Rosen
224
Georg von Rosen: Erik XIV, 1871. Nationalmuseum.
Urspr. marinofficer, idkade R. 1824—25 även
kofferdisjöfart i sydamerikanska farvatten. 1826
—28 bedrev R. tekniska studier i England och
trädde där i förbindelse med John Ericsson. 1830
blev R. disponent vid Motala mek. verkstad. 1833
blev han major vid Flottans mekaniska kår och
organiserade 1834—36 Greklands sjöförsvar.
1837—39 vistades R. åter i England, där han
intimt samarbetade med John Ericsson på propel-
lerns fullkomnande. Under dessa år fick R. blic-
ken öppen för järnvägarnas betydelse. 1845 åter-
vände han hem och vigde alla sina krafter åt
skapandet av ett svenskt järnvägsnät. Han lyc-
kades genom målmedveten propaganda vinna
statsmakterna för sin plan och fick också äran
av att jämte Nils Ericson främst ha bidragit
till skapandet av Sveriges statsjärnvägar. 1855
blev han överste vid Flottans mekaniska kår och
erhöll 1856 av ständerna livstidspension.
3) Johan Georg Otto von R., den föreg:s
son, greve, målare (1843—1923). Han blev 1855
lärjunge i akad:s principskola, målade för Pla-
gemann och gjorde flera resor i utlandet. 1862
lärde R. på världsutställningen i London känna
H. Leys’ målningar med historiska och genremo-
tiv, vilket blev av stor betydelse för hans ut-
veckling. Under starkt inflytande av Leys’ konst
fullbordade R. 1864 ”Sten Sture d. ä:s intåg i
Stockholm efter slaget på Brunkeberg”. S. å.
reste han till Egypten, Palestina, Turkiet och
Grekland. I Bryssel fullbordades 1868 porträtt
av konstnärens fader, 1869 ett litet självporträtt
(Konstakad.) och akvarellen ”Blomstermarknad i
Brabant” samt etsningarna ”Göran Persson åskå-
dar Nils Stures skymfliga intåg” (1868) och
”Ture Jönsson återvänder från riksmötet i Väs-
terås” (1869). På vintern flyttade han till Mün-
chen, där han fullbordade sin stora målning
”Erik XIV” (Nationalmuseum). Hösten s. å. åter-
vände han till Stockholm, där
han sedan var bosatt, från-
räknat flera resor. Under
1870-talet målade han i
olja mest porträtt, dessutom
akvareller. Från detta skede
äro etsningarna ”Slagsmålet”
(1870), ”Dopet” (1874),
”Gyde Giäddes predikoresa”
(s. å.). Under 1880-talet och
senare målade R. i olja ”Ka-
rin Månsdotter hos Erik XIV
i fängelset” (1881), ”Den
förlorade sonens återkomst”
(1885), ”Drottning Dagmars
uppväckelse” (1898; Frede-
riksborg, Danmark) och
”Sfinxen” (signerad 1887—
1907; tavlan utställdes 1905,
ommålades sedan delvis; Na-
tionalmuseum). R:s verksam-
het som porträttmålare inle-
des efter hans hemkomst med
”Karl XV” (1873). Ett hel-
figur sporträtt av Oskar II
följde 1875. Självporträtt
(knästycke; Uffizigalleriet i Florens) måla-
des 1877, den monumentala framställningen
av A. E. Nordenskiöld i polarisen 1886.
Bland de märkligaste av R:s många övriga
porträtt äro generaldirektör Troilius, Jean Bolin-
der, frih. af Ugglas, målaren G. Palm, kanslirådet
F. Sander samt Pontus Wikner. R:s verksamhet
som historiemålare betecknar ett nytt genombrott
inom denna konstart i det svenska måleriet. R.
blev v. prof. 1874 och var prof, i figurteckning
och målning 1880—1908 samt akad:s dir. 1880
—87 och 1893—99. — Som författare uppträdde
han med ”Bref från Orienten” (1865), ”Ur min
fars minnen” (1880), tryckta i tidningar och tid-
skrifter, samt ”Sista dagen” (i Litterärt Album
s. å.; även utg. separat 1901). — Monogr. av
E. Wettergren (1919).
4) Reinhold Gustaf Edward Moore von
R., greve, militär (1865—1946), underlöjtnant
vid Livgardet till häst 1886, löjtnant vid General-
staben 1897, överste och chef för Smålands husar-
reg. 1913, sekundchef för Livgardet till häst 1915,
generalmajor och inspektör för ka v. 1922, gene-
rallöjtnant 1929, avsked 1930. R. gjorde sig känd
som intresserad och framstående idrottsman,
särsk. inom ridsporten. Han utgav bl. a. ”Ka-
valleriet” (1924).
5) Carl Clarence von R., den föreg:s bror,
greve, militär och idrottsledare (f. 1867 12/s),
underlöjtnant i Livreg:s husarkår 1887, övergick
till reserven 1893, ryttmästare 1915, hovstallmäs-
tare 1916. Han har nedlagt ett betydelsefullt
arbete i idrottens tjänst, är en av stiftarna
av Central föreningen för idrottens främjan-
de och var dess v. ordf. 1939—47, led. av in-
ternationella olympiska kommittén 1900—48 och
av Sveriges olympiska kommitté 1913—32, stif-
tare av Kungl. automobilklubben och dess ordf.
1903—33. R. var initiativtagare till hästtävlingar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
