Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romersk-katolska kyrkan (romerska kyrkan, katolska kyrkan) - Den romerska katolicismens egenart - Romersk-katolska kyrkan i Sverige - Litt. - Romersk konst - Arkitektur - Måleriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
Romersk konst
202
beln. Katoliken vänder sig på motsv. sätt till
kyrkans sakrament. Daglig nattvardsgång torde
vara vanligare än daglig läsning av Bibeln, ehuru
kyrkan också uppmuntrar till bruk av Bibeln,
där nödig mognad och kunskap härför finnas.
Det andliga livets uppkomst och vidmakthållande
är enl. katolsk uppfattning ovillkorligt beroen-
de av de genom prästen utdelade sakramenten.
Förlåtelse för en allvarlig synd (”dödssynd”)
kan i regel ej vinnas annat än genom förmed-
ling av prästens exakt framförda avlösningsord
i bikten. Även rent yttre, materiella ting ha
för katolsk tro religiös betydelse. Det finns hel-
gonbilder, som äro mera verksamma än andra
bilder av samma helgon o. s. v. Vissa platser
äro mera heliga än andra. I dessa punkter kom-
mer katolsk praxis mest nära primitiv religion.
Tänkande katoliker äro dock angelägna att fram-
hålla, att det ej är det yttre tinget i och för
sig, som har ”magisk” kraft. Den konkreta på-
tagligheten i de religiösa formerna utgör kato-
licismens styrka från pedagogisk synpunkt, sam-
tidigt som denna sida av dess fromhet särsk.
utmanat den religiösa och intellektuella kritiken.
I den mån de yttre tingen betonas och få ett
självständigt värde — ämbetet, oberoende av bä-
rarnas person; prestation utan hänsyn till sinne-
laget; den heliga platsen som annat än pedago-
giskt hjälpmedel o. s. v. —, skärpes också mot-
satsen till protestantismen. För katolsk uppfatt-
ning är det kyrkans företräde, att den låter det
andliga livet taga gestalt, bli kött och blod.
Romersk-katolska kyrkan i Sverige utgör ett
stift med egen biskop, ii församlingar finnas (i
Stockholm S:ta Eugenia på Norrmalm med annex-
förs. Bebådelseförs. på Östermalm samt S:t Erik
på Södermalm, dessutom i Göteborg, Malmö,
Norrköping, Hälsingborg, Gävle, Örebro, Sörforsa
och Oskarström) med 32 präster, 9 kyrkor och 25
kapell, därjämte 4 skolor, 3 sjukhem, 1 lärlings-
hem och i ålderdomshem. Antalet medl. av r. i
Sverige var 1951 c:a 20,000 (därav 6,000 svens-
kar). 1939 bildades fören. Academicum catholicum
Sveciae. Organ för r. i Sverige äro tidskr. Credo
och församlingsbladet Hemmet och helgedomen.
Litt.-. ”The catholic encyclopædia” (16 bd, 1907
—17); ”Dictionnaire de théologie catholique”
(hittills 15 bd, 1899—I95o); N. Söderblom, ”Re-
ligionsproblemet inom katolicism och protestan-
tism” (2 bd, 1910); F. Heiler, ”Das Wesen des
Katholizismus” (1920; sv. övers. ”Katolicismen”,
s. å.); S. v. Engeström, ”Romersk katolicism”
(1923), ”Katolicismen i nutiden” (1941); G. W.
Lindeberg, ”Katolicismen i ljuset av dess mis-
sionsverksamhet” (1928).
Romersk konst, den under etruskiskt och hel-
lenistiskt inflytande utbildade, i det republikanska
Rom framträdande konstriktningen, som under
kejsartiden fick spridning överallt i det romers-
ka riket, jämsides med och ofta sammansmäl-
tande med den sengrekiska (hellenistiska) kons-
ten. — I rent konstnärligt avseende kunde ro-
marna icke mäta sig med grekerna, vilkas ädla
jämnmått i kultbyggnaderna och ideala behand-
ling av människokroppen de aldrig nådde. Ro-
marna voro ingenjörer och realister; i tekniskt
och praktiskt avseende överträffade de alla and-
ra folk. Nyttighetsbyggnader av alla slag visa
detta ännu i dag, och man kan icke f rånkänn a
dem en med det praktiska ändamålet förenad
storslagenhet både i stadsplanens utbildning och
i byggnadskomplexens anläggning, vartill även
kom en alltmera framträdande smak för det de-
korativa och praktfulla.
Arkitektur. Det romersk-etruskiska templet är
en avart av det doriska; grundplanen upptages
till hälften av en djup förhall, till hälften av
tempelrummet. Det var urspr. byggt av råsten
och trä och smyckat med målade plattor och
skulpturer av terrakotta. Med kejsartiden höll
marmorlyxen sitt intåg, olika marmorarter an-
vändes till kolonner och beklädnad av väggar
och golv i byggnader med större anspråk.
De första basilikorna, domstols- och saluhal-
larna med en kringlöpande inre kolonnad, upp-
fördes i Rom under första hälften av 2:a årh.
f. Kr. Eljest bestod republikens arkitektur i
nyttobyggnader, de väldiga stadsmurarna kring
Rom och vissa städer i Latium från 300-talet
f. Kr., senare vattenledningar (se bild vid Akve-
dukt, sp. 221, och bild 2 å pl. vid Rom), broar
(se bild 1 å pl. vid Bro) m. m. Valvet, som ej
var okänt i Grekland men föga använt, var här
den viktigaste konstruktionsprincipen, och detta
vållade en genomgripande revolution i arkitek-
turen. Konstruktivt övergick man från den gre-
kiska horisontalarkitekturen till valvarkitektur,
och de grekiska kolonnordningarna blevo endast
fasaddekorationer. Bekanta ex. på denna för re-
publikens slut och kejsartidens början typiska
arkitektur äro tabulariet, Marcellusteatern (se
bild 2 å pl. vid Romersk konst) och Colosseum
(se pl. vid d. o., bild 7 vid Rom och bild 2 å
pl. vid Byggnadskonst). Materialet var tuff och
travertin (ett slags porös kalksten). Den stor-
stadsarkitektur, som sedan mitten av 1 :a årh.
e. Kr. omgestaltade Roms affärskvarter (t. ex.
bakom Trajanus’ forum) och boningshus, arbe-
tade med tegel och i viss mån med valvkonstruk-
tion. Templet, som var bundet av gamla tradi-
tioner, förändrades ej till det yttre av valvets
införande men fick en praktfull omramning av
pelarhallar på de olika kejsarfora. Det dekora-
tiva utvecklades allt kraftigare med konsoler,
figurkapitäl, nischer etc., så att man i 2:a årh.
e. Kr. kan tala om en barock. Valvkonstruktio-
nen utvecklades fullt i andra byggnader, till en
början säkerligen särskilt i termerna, och ska-
pade en mäktig rumsverkan. Vad korsvalvet för-
mådde visa basilikor (den på Kvirinalen och
Maxentius’ vid Forum) och de stora kejsarter-
merna. Det klassiska exemplet på kupolbyggna-
den är Pantheon (se bild vid Byggnadskonst,
sp. 217). Arkitekturen är den konstart, i vilken
romarna nått högst.
Måleriet är känt huvudsaki. från Pompeji (se
bild 5 å pl. vid d. 0.) och samtida fynd i Rom.
Medan figurmålningarna äro hantverksmässiga,
erbjuder det dekorativa måleriet större intresse.
Denna arkitekturstil har grekiskt ursprung. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
