Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rom - Läge och klimat - Antikens Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
Rom
166
havet och Apenninernas
närhet gör emellertid,
att R:s klimat uppvisar
långt större växlingar än
t. ex. Neapels. Snöfall om
vintern äro sålunda icke
sällsynta, även om snön
snabbt smälter bort igen,
och den kalla bergvinden,
tramontana, kan ofta vec-
kovis sprida en mycket
besvärande kyla. På som-
maren äro R. och dess
omnejd utsatta för lika
intensiva värmeböljor.
Antikens Rom. Staden
R:s berömda sju kullar,
som bestå av vulkanisk
tuff och ha uppstått vid
förhistoriska vulkanut-
brott, äro följ.: på vänstra
(östra) Tiberstranden lig-
ga närmast floden A v en-
t i n e n (Aventinska kul-
len), P a 1 a t i n e n och
C a p i t o 1 i u m (it. Cam-
pidoglio, 49 m) med
Arx (Ara Coeli). I bäck-
dalen mellan Aventinen
och Palatinen uppstod se-
nare R:s stora kappkör-
ningsbana (Circus maxi-
mus). En å, som löper
från Forumdalen genom
dalen mellan Capitolium
och Palatinen (Velabrum),
kanaliserades tidigt och
är känd som Cloaca maxi-
ma. Forumdalen, n. om
Palatinen och ö. om Ca-
pitolium, torrlädes genom
Cloaca maxima och jord-
fyllningar och blev det
historiska Roms berömda
politiska och kommersiel-
la centrum, Forum roma-
num (här kallat F o-
r u m). Emot detta fram-
skjuta koncentriskt de fyra övriga kullarna, eg.
utlöpare från en stor högslätt ö. om staden:
Kvirinalen (56 m), Viminalen, E s q u i-
1 i n e n och längst i s. C a e 1 i u s. Esquilinens
mest framskjutna partier heta C i s p i u s och
O p p i u s. Mellan Oppius och Palatinen löper
åsen V e 1 i a. N. om Capitolium utbredde Mars-
fältet sina först under kejsartiden bebyggda,
om vårarna översvämmade ängar och gymnastik-
platser längs Tibern. Det begränsades i ö. av
Monte Pincio (Collis Hortulorum, Mons Pincius).
På den högra (västra) Tiberstranden höjer sig
J a n i c u 1 u m med ett nordligt utsprång, M o n-
tes Vaticani. De romerska kullarna ha urspr.
företett den från kampagnan välkända bilden av
branta tuffklippor, åtskilda genom dalar med bäc-
kar och buskskog. Särskilt skyddad var Palati-
1 Ara Maxima. 2 Basilica Aemilia. 3 Basilica Sempronia. 4 Clivus Capitolinus.
5 Comitium. 6 Forum Boarium. 7 Forum Holitorium. 8 Pons Aemilius. 9 Pons
Cestius. 10 Pons Fabricius. n Porta Carmentalis. 12 Porta Flumentana. 13
Regia. 14 Tabularium. 15 Templen vid Largo Argentina. 16 Templum Castoris
et Pollucis. 17 Templum Concordiae. 18 Porticus Octaviae. 19 Templum Jovis
Capitolini. 20 Templum Saturni. 21 Templum Vestae.
nen, som även av traditionen och arkeologiska
fynd att döma är att anse som den romerska
stadsbebyggelsens urcell. Genom bl. a. E. Gj er-
stads ännu (1954) pågående utgrävningar och
forskningar har R:s äldsta bebyggelsehistoria fått
en ny belysning.
Från tidig järnålder, omkr. 1000 f. Kr., kan
man följa en sammanhängande odlingshistoria på
de romerska kullarna. Ett herde- och bondefolk
med den primitiva kultur, som brukar kallas
Villanovakultur, har på kullarna haft sina rund-
hyddor, kända genom askurnor i hyddform från
begravningsplatserna, främst från Forum, Pala-
tinens begravningsplats. Den romerska sagan ta-
lar om grundläggning från latinernas av Aeneas’
ätt grundade städer i Albanobergen (Alba longa).
Under inflytandet från främst etruskernas stä-
ROM
under republikens tid
Skala 1:32 000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
