Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rio Téodore (Rio Roosevelt) - Río Tinto, Minas de - Riouwöarna, Bintangöarna - R. I. P. - Ripa - Ripbär - Ripieno - Ripon, George Frederick Samuel Robinson, Earl de Grey and Ripon - Riporre - Ripost - Ripple marks - Rips - Ripsa - Ripsläktet - Riptjäder - Ripuarier - Ris (växt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
Rio Tinto—Ris
106
i n. v. delen av staten Matto Grosso och flyter
åt n.; c:a 1,500 km lång. R. kartlades av Theo-
dore Roosevelt 1914.
Rio Tinto [ri’å ti’ntå], Minas de R., stad i
Spanien, se Minas de Riotinto.
Riouwöarna [ ri’au-], Bintangöarna,
ögrupp utanför sydspetsen av Malacka, tillhöran-
de Indonesien; 3,663 km2, c:a 105,000 inv. Främ-
sta produkter äro peppar, petroleum, timmer och
tenn. Största ön är Bintan (1,140 km2) med
huvudstaden Tandjoengpinang; frihamn.
R. I. P., förk. för requiescat in pace (se d. o.).
Ripa, zool., se Ripsläktet.
Ripbär, bot., se Mjölonsläktet.
Ripieno [ripjä’nå], it., mus., orkestersats med
flera spelande på varje stämma (motsatsen till
solo). — Ripiènstämmor, med flera perso-
ner besatta stämmor.
Ripon [ripn], George Frederick Sa-
muel Robinson, Earl de Grey and R.,
1 :e markis av R., engelsk statsman (1827—1909),
krigsminister i Palmerstons ministär 1863, minis-
ter för Indien 1866 i Russells ministär, lordpresi-
dent 1868—73 i Gladstones första ministär. Som
vicekonung i Indien (från 1880) förde R. en ut-
präglat liberal politik. Hans förslag om utsträc-
kande av de infödda domarnas jurisdiktion även
till européer väckte sådan ovilja, att han 1884
såg sig nödsakad att avgå. R. var sedan förste
amiralitetslord i Gladstones tredje ministär (1886),
kolonialminister i Gladstones fjärde och Roseberys
ministärer (1892—95), sigillbevarare i Campbell-
Bannermans ministär 1905—april 1908 och efter
dess rekonstruktion under Asquith till okt. s. å.
Riporre, zool., se Orrsläktet.
Ripost [-på’st] (fr. riposte, av lat. respondère,
svara). 1) Svarsstöt under fäktning (se Fäkt-
konst, sp. 377). — 2) Hastigt funnet och kvickt
svar. V erb: Ripostéra.
Ripple marks [ri’pl mä’ks] (eng., ”krusade
märken”), geol., vågliknande märken, som av vat-
ten el. vind åstadkommits i lösa, vanl. sandiga
sediment och som även förekomma i sandstenar.
R., bildade av vågor, äro grunda, symmetriska
och med ett avstånd mellan vågkammarna (våg-
längd) av 0,5
—50 cm, vanl.
3—12 cm. Såda-
na böljeslags-
märken äro van-
liga vid sand-
stränder, men
de kunna även
bildas på djup
av mer än 100
m. I strömman-
de vatten, i flo-
der och hav
(bl. a. i tidvat-
tenströmmar),
kunna uppkom-
ma r. med fle-
ra meters våg-
längd. Genom
vind skapade r.
Ripple marks på en havsstrand.
Se även bild vid Dalasandsten.
ha samma byggnad som de i strömmande vat-
ten bildade, men våglängden är endast 5—10 cm.
R. förekomma täml. allmänt i sandstenar, tillhö-
rande skilda formationer inom Fennoskandia.
Rips (av ty. Rippe, revben), ett till vävnads-
sättet tvåskaftat, vanl. enfärgat tyg med upphöj-
da ränder. R. förekommer i många olika kvalite-
ter och tätheter, med grövre el. finare ränder,
t. ex. épinglé (kamgarnsvarp med bomulls- el.
ylleinslag), poplin (ylle- el. silkesvarp med ylle-
el. bomullsinslag), bengalin (silkesvarp med kam-
garnsinslag), ottoman (mycket bredrandigt r.).
Nyttjas mest till klännings-, kapp-, möbel- och
gardintyg.
Ripsa, sn, i Södermanlands län, Rönö hd, vid
Båvens s. strand; 71,15 km2, 346 inv. (1953). Små-
bergig skogstrakt med rikt inslag av sjöar och
öppna bygder. 893 har åker. Egendomar: Äboö,
Edeby (se d. o.), Gladdinge m. fl. Kyrkan av
gråsten är huvudsaki. från 1600-talet. Ingår i
Runtuna, R. och Lids pastorat, Strängnäs stift,
Nyköpings ö. kontrakt. Tillhör storkommunen
Rönö.
Ripsläktet, Lagöpus, tillhör underfam. orrfåg-
lar bland hönsfåglarna och utmärkes av fjäder-
klädda tarser och tår. Klorna äro om sommaren
korta och trubbiga, om vintern långa, spadlika
och fällas periodiskt. Hithörande omkr. 20 arter
förekomma huvudsaki. i de kallare delarna av
Gamla och Nya världen, endast en art (moripan)
lever i mer tempererade trakter. Alla arter utom
denna ha vit vinterdräkt, gråaktig höstdräkt och
mer spräcklig sommardräkt. De vistas vanl. på
marken. Alla leva i engifte. I Sverige finnas två
inhemska arter. Dalripan el. snöripan,
L. lag opus, har täml. hög näbb. I sommardräkt
äro huvud, hals och bröst mörkt rödbruna och
kroppen i övrigt spräcklig i svart och gulbrunt.
Vingarna äro alltid vita. Kroppslängden är 38—
44 cm. Den bebor framför allt fjällens björk-
bälte men finnes ända ned i n. Värmland, Närke,
Västmanland, Dalarne och Gästrikland. Fjäll-
ripan, L. mutus, har lägre näbb än föreg. art
och blir något mindre. I sommardräkt är den ovan
svart med rostgrå streck, i höstdräkt blågrå med
fin, brunsvart vattring. I den f. ö. vita vinter-
dräkten äro stjärtens sidopennor svarta. Den är
en typisk högf jällsfågel med sydgräns i n. Da-
larne. Moripan, L. scoticus, är hemmahörande
i Skottland och har inplanterats på Hallands och
Västergötlands ljungmarker. Den liknar dalripan
men har bruna vingar och saknar vit vinterdräkt.
— Riptjäder är bastard mellan dalriptupp
och tjäderhöna. Ang. bastarder i övrigt se Järp-
släktet och Orrsläktet. — Riporna jagas dels
för hund, dels (av allmogen) med snaror under
vintern. — Bilder se nästa sida.
Riptjäder, zool., se Ripsläktet.
Ripuärier, se Franker.
Ris, Oryza, artfattigt tropiskt grässläkte med i
vippa ordnade, enblommiga småax. Frukten är
sammanvuxen med agnarna. Den viktigaste ar-
ten är O. sativa, vanligt r., som i många raser
odlas i de flesta varmare länder och utgör en
väsentlig beståndsdel i födan för nära hälften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
