Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rigaud, Hyacinthe - Rigaudon - Rigel (astronomi) - Rigel, regel - Rigg - Righi, Augusto - Right or wrong — my country - Rigi - Rigiditet - Rigorism - Rigor mortis - Rigorös - Rigsthula - Rigveda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rigaudon—Rigveda
44
hans mor, duchesse de Lesdiguières); alla dessa i
Louvren. C. G. Bielke lät under sin ministertid i
Paris utföra magnifika knäbilder av sig och
sin gemål, B. S. Horn, vilka nu pryda öveds-
kloster. Nationalmuseum äger förutom ett por-
trätt av kardinal Fleury även ett av Karl XII,
som dock endast är en kopia efter original av
Axel Sparre. — Litt.: Monogr. av J. Roman
(I9I9)-
Rigaudon [rigådå’], fransk dans från Proven-
ce, vanlig under i6oo-talets andra hälft, i 2A el.
4/< takt i 3—4 repriser, dansades i Sverige på
Karl XI :s och Karl XH:s tid.
Rigel, astron., stjärna av 1 :a storleken i
stjärnbilden Orion.
Rigel, regel, se Lås.
Rigg, gemensam benämning på ett fartygs mas-
ter, stänger o. a. rundhult, tackling, segel och
löpande tågvirke, i vilket fall med tackling hu-
vudsakl. avses fast tågvirke. Understundom an-
vändas orden tackling och tackel i samma
mer omfattande betydelse som riggning och r.
Segelfartyg benämnas ofta efter den r., som de
föra, och kallas fullriggade, fregattriggade, bark-
riggade, briggriggade, skonertriggade, galeasrig-
gade, slättoppade, slupriggade, kutterriggade,
jaktriggade o. s. v.
Righi [ri’gi], A u g u s t o, italiensk fysiker
(1850—1920), prof, i Bologna 1873, i Palermo
1880 och 1889 ånyo i Bologna. R. utförde värde-
fulla undersökningar om elektriska vågor och
magnetiska problem.
Right or wrong — my country [råi’t å rå’o
—■ mai’ ka’ntri], eng., ”(det må ha) rätt eller
orätt — (jag håller med) mitt land”, yttrande
av den amerikanske amiralen Stephen Decatur
(1779—1820), numera använt som politiskt slag-
ord och som uttryck för en obegränsad el. okri-
tisk patriotism.
Rigi, alpmassiv i schweiziska kantonerna
Schwyz och Luzern, mellan Vierwaldstätter- och
Zugsjöarna. Reser sig brant från n. men terrass-
formigt från s. Högsta toppen, Rigikulm, når
1,800 m ö. h. och 1,363 m över Vierwaldstätter-
sjön; meteor, observatorium. Två bergbanor till
toppen. En av Schweiz’ mest bekanta turistorter.
Rigiditèt, stelhet, styvhet (i lemmarna).
Rigori’sm, överdriven stränghet (i tillämpning
av grundsatser el. föreskrifter).
Ri’gor mo’rtis, lat., likstelhet (se Död 1),
sp. 188).
Rigorös, sträng, oböjlig; noggrann.
Rigsthula (isl. Rigspula, ramsan om Rig),
fornisländskt diktfragment i fornyrÖislag,
räknat till Eddan, ehuru R. icke förekommer
i ”Codex regius”. Slutet är icke bevarat. R i g
säges i ett inledande prosastycke vara ett annat
namn på Heimdal, men härom ges icke någon
antydan i själva dikten. R. skildrar, hur den vise
och mäktige guden Rig vandrar omkring bland
människorna och blir stamfader till de olika
stånden: trålarnas, odalböndernas och ädlingarnas.
Skildringen av ståndens olika levnadssätt (mat-
ordning o. s. v.) är av stort kulturhistoriskt in-
tresse.
Ri’gveda, ind. litt., skt, ”hymnernas, strofernas
veda”, den äldsta av de fyra vedasamlingarna och
åtm. i sina äldre partier det tidigaste indiska
litteraturminnesmärket och den äldsta text på in-
doeuropeiskt språk. Max Müller och senare sär-
skilt Macdonell och Keith ha satt det äldsta
datum för R:s uppkomst till tiden omkr. 1500
f. Kr., medan t. ex. Jacobi (och Tilak) på astro-
nomiska o. a. grunder vill flytta början av den
vediska diktningen till bortåt 4000 f. Kr. San-
nolikheten synes tala för att vedisk kultur och
diktning kunna ha börjat florera redan under
3:e årtusendet f. Kr. och att R. i det stora hela
kanske förelåg avslutad redan betydligt före år
1000 f. Kr.
R. har sin största betydelse som religionsur-
kund. Dess hymner ge en bild av det religiösa
tillståndet bland arierna i n. v. Indien närmast
efter deras invandring dit. R. är dock i huvud-
sak en de högsta samhällsklassernas — framför
allt bramanernas — urkund, som ger litet el.
intet av den verkliga folkreligionen. Ytterst vik-
tig är R. för kännedomen om dåtidens folk- och
samfundsförhållanden; en oerhörd betydelse har
den också haft för den jämförande språkveten-
skapen, då dess språk, som är vida ålderdomligare
än det senare sanskrit, är det äldsta indoeuropeis-
ka idiom man hittills känner.
R. innehåller 1,017 hymner, avfattade på olika
versmått, äldre förebilder till den senare episka
och klassiska poesiens metrar och vanl. indelade
i tio böcker (s. k. mandala). Bok 2—7 kallas
vanl. ”familjeböcker”, då de innehålla hymner,
som tillskrivas bestämda siare och deras efter-
kommande. Ett slags ”familjebok” är också bok 8,
som dock torde ha tillhört andra kultkretsar. Av
senare ursprung äro bok 1, som i hymnerna 51
—191 innehåller flera smärre ”familjeböcker”,
bok 10 av delvis ganska olikartat innehåll och
bok u, som helt består av hymner, använda vid
somaoffret och -beredningen. Enl. traditionen
skall R. ha förefunnits i nio olika recensioner, av
vilka blott en, den s. k. Säkalyarecensio-
n e n, är fullständigt känd. R., som sedan urmin-
nes tid traderats genom muntlig undervisning,
har sedan århundraden före Kr. f. varit föremål
för den. mest minutiösa exegetiska, fonetiska och
grammatiska behandling och är som text exem-
pellöst väl bevarad.
En fortlöpande kommentar är på 1300-talet
författad av S ä y a n a, och denna ligger nästan
helt till grund för H. H. W i 1 s o n s övers. Där-
emot har hävdats, att europeisk exeges vida bättre
vore i stånd att tolka R. än den inhemska tradi-
tionen, särskilt av R. v. Rot h. En reaktion
mot denna riktning inleddes av L u d w i g,
Bergaigne och framför allt P i s c h e 1 och
G e 1 d n e r, som med skärpa framhöllo det höga
värdet av den indiska kommentartraditionen och
med denna vilja förena den moderna vetenska-
pens metoder.
Litt.: Textupplagor av M. Müller med
Säyanas kommentar (6 bd, 1849—74, 2:a uppl.,
4 bd, 1888—92), av Th. Aufrecht (i transkrip-
tion, 2 bd, 2:a uppl. 1877). — översätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
