Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riddaren av den sorgliga skepnaden - Riddarfjärden - Riddarholmen - Riddarholmskyrkan - Riddarhus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
Riddarfjärden—Riddarhus
24
Riddarholmskyrkan sedd från Riddarholtnsbron; närmast synes Karolinska gravkoret. T. h. interiör av koret med
altaret och framför detta gravvårdarna över Magnus Ladulås (t. v.) och Karl Knutsson.
caballero de la triste figura) kallar Sancho Panza
sin herre Don Quijote, efter ett av dennes be-
drövliga äventyr; person, som ser ynklig ut.
Riddarfjärden, den del av Mälaren, som ligger
närmast v. om Riddarholmen, Stockholm.
Riddarholmen, stadsdel i Stockholm.
Riddarholmskyrkan, på Riddarholmen i Stock-
holm, franciskanernas el. gråmunkarnas kyrka,
de svenska konungarnas gravkyrka, byggd omkr.
1280—1310 av tegel med ett långt, enskeppigt,
polygont kor samt långhus med högre mittskepp
och endast ett sidoskepp; det felande sidoskeppets
plats upptogs av klostrets ena länga. Vid 1400-
talets mitt tillbyggdes sidoskeppet, och planen
förändrades till närmast treskeppig. Kyrkan står
nu som en kryssvälvd, pseudobasilikal hall med
omamentala unggotiska målningar i valven. Fa-
saderna hade urspr. målad dekoration; rikast var
den med målade figurer i blindnischerna, bland
dem konung Magnus Ladulås, klostrets grundläg-
gare, med kyrkmodell i handen. Det vid medel-
tidens slut påbörjade och under Johan III full-
bordade tornet härjades 1835 av eld, varpå den
nuv. nygotiska järnspiran restes 1838—41 efter
E. G. Göthes ritning; 1914—22 restaurerades kyr-
kan under ledning av hovintendent Gustaf Lind-
gren. Den torftiga arkitekturen livas av de efter
hand tillbyggda gravkapellen; äldst det gustavian-
ska av tegel och sandsten i holländsk renässans
från 1634, här står bl. a. Gustav II Adolfs kista;
vidare de banérska, vasaborgska, torstensonska,
lewenhauptska, wachtmeisterska, karolinska (en
ståtlig skapelse av sandsten i barock, påbörjad
1671 av N. Tessin d. ä. och fullbordad 1729—43
av C. Hårleman) samt det bernadotteska från
1858—60 av F. W. Scholander. Bland inventa-
rierna märkes altaruppsatsen från 1678. Gravmo-
numenten äro rikhaltiga: huvudbanér, anvapen,
epitafier och gravstenar. I koret finnas kenotafier
över Magnus Ladulås och Karl Knutsson, upp-
satta under Johan III och utförda av Lucas van
der Werdt. Den utomordentliga trofésamlingen,
vilken hotade att förstöras av fukt, är flyttad
till Livrustkammaren, en mindre del återfördes
dock efter kyrkans restaurering. Väggarna äro
dekorerade med avlidna serafimerriddares sköldar.
— Litt: M. Olsson, ”R.” (2 bd, 1928—37) samt
andra arbeten av densamme och C. M. Fürst.
Riddarhus, samlingslokal för medlemmar av
ett lands adelsstånd; även om adeln som stånds-
organisation.
Sveriges äldsta r. var beläget strax s. v. om
Tyska kyrkan. 1641 inköptes Axel Oxenstiernas
tomt mellan Norrström och Riddarholmskanalen,
som även kom till användning. För bygget engage-
rades fransmannen Simon De la Vallée. På riks-
dagen 1642 framlades av denne upprättade för-
slag om en huvudbyggnad på det nuvarande pa-
latsets tomt med helt kringbyggd, kvadratisk gård
på framsidan och en något mindre, likaledes
kringbyggd gård på baksidan; komplexet skulle
uppföras av tegel med rik omamental utsmyck-
ning. Byggnadsarbeten igångsattes, men senhösten
1642 dödades S. De la Vallée vid ett tumult på
Stortorget. Som arkitekt anställdes nu Heinrich
Wilhelm från Hamburg, som ankom först 1646.
Han framlade 1647 ett förslag, som utgår från De
la Vallées, vilket dock reducerats med den bakre
borggården och där orneringen helt är präglad av
den nordtyska senrenässansens ideal. Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
