Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Richelieu, 3. Armand du Plessis de - Richepin, Jean - Richert, släkt - Richert, 1. Johan - Richert, 2. Mårten - Richert, 3. Gustaf - Richert, 4. Arvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Richepin—Richert
14
emot ultraroj alisterna och gjorde slut på den
vita terrorn. Vid kongressen i Aachen 1818 ut-
verkade han det franska territoriets befriande
från besättningstrupper. Ånyo premiärminister
1820—21, avgick han inför ultras och vänsterns
förenade angrepp. — Litt.: Biogr. av R. de
Cisternes (1898).
Richepin [ri/pa’], Jean, fransk författare
(1849—1926). Han deltog som frivillig i 1870
års krig och prövade sedan växlande yrken, som
passade hans sorglösa bohemlynne. Den frie va-
gabonden är hans hjälte i ”La chanson des gueux”
(1876), som fäste uppmärksamheten vid hans
namn. Han sjunger köttets lov med hednisk glöd
i ”Les caresses” (1877), hudflänger munkmoral
och kristen åskådning i ”Les blasphèmes” (1884),
överraskar med en samling friska sjömansvisor i
”La mer” (1886) och rimmar slutligen sin enkla
livsfilosofi i ”Mes paradis” (1894). Från den
”undre världen” hämtar han helst stoff till sina
många romaner. Lika produktiv var R. som dra-
matiker på vers och prosa: för Sarah Bernhardt
skrevs ”Nana Sahib” (1883), ”Le flibustier”
(1888; ”Fribytaren”, 1895) blev ett populärt
publikstycke, och med ”Le chemineau” (1897)
vann hans landsvägsriddare för någon tid insteg
på fransk scen. R. invaldes 1908 i Franska akad.
Richert [ri’kart], släkt, urspr. från Frank-
rike, inkom till Sverige på 1600-talet.
1) Johan Gabriel R., ämbetsman, politisk
författare (1784—1864). Efter univ.-utbildning
inträdde R. på domarbanan. Tidigt gjorde sig
R. känd som sällsynt
skicklig domare. Han
bedrev djupgående fi-
losofiska och rättsve-
tenskapliga studier,
som snart förde honom
till en av Kants filo-
sofi och engelsk libe-
ralism påverkad stats-
uppfattning med starkt
socialt och humani-
tärt patos. R. fick
1813 häradshövdings
n. h. o. v. och satt
1814—32 (med kort
avbrott) i 1811 års lag-
kommitté. I denna blev han snart den ledande
och var i huvudsak förf, till den av nya humani-
tära principer präglade motiveringen till straff-
lagsförslaget. 1820 blev han ständig sekr. vid
justitiekanslersexpeditionen och 1822 häradshöv-
ding i Kinne, Kinnef järdings, Skånings och
Laske domsaga. Under sin Stockholmstid trädde
R. i förbindelse med de liberala riksdagspoliti-
kerna, främst C. H. Anckarsvärd. R:s liberala
individualism förde honom snart i strid med de
korporativa reminiscenserna i det svenska sam-
hället, vilket bl. a. tog sig uttryck i hans berömda
skrift ”Ett och annat, om corporationer, privile-
gier ... i anledning af Consistorii academici i
Upsala betänkande om den akademiska ju-
risdictionen” (1822), som gav upphov till en upp-
märksammad polemik med Geijer och Biberg.
För tidens stora fråga, representationsföränd-
ringen, väcktes R:s intresse av Anckarsvärd.
Denne och R. utgåvo ”Förslag till nationalre-
presentation” (1830). Då regeringens förslag till
en ny riksdagsordning framlades 1848, var R.,
ehuru förgäves, en av dess vältaligaste föresprå-
kare. Trots sitt lidelsefulla politiska intresse
kom R. aldrig att aktivt deltaga i riksdagspoliti-
ken. Oskar I insatte R. i Lagberedningen, som
han tillhörde till 1851 och där hans juridiska
lärdom och stora praktiska erfarenhet gjorde sig
starkt gällande. För modern svensk lagstiftning
står R. framför allt som den store vägröjaren.
R:s politiska betydelse ligger främst i hans ställ-
ning som den äldre svenska liberalismens andlige
lärofader. — Litt.: K. Warburg, ”J. G. R.”
(2 bd, 1905).
2) Mårten Birger R., den föreg:s brorson,
språkforskare (1837—86), prof, i nordiska språk
i Uppsala från 1877. R:s största vetenskapliga
arbete är ”Bidrag till läran om de konsonantiska
ljudlagarna i äldre och nyare språk” (1866).
Tack vare sin stimulerande och nobla personlighet
göt R. friskt liv i studiet av nordiska språk vid
Uppsala univ.
3) Johan Gustaf R., sonson till R.i), vatten-
byggnadsingenjör (1857—1934). Han var ingen-
jör vid Göteborgs stads byggnadskontor 1881—
97 och etablerade 1897 egen konsulterande firma
i Stockholm, Richerts konstruktionsbyrå för vat-
tenbyggnader, 1902 omorganiserad till ab. Vat-
tenbyggnadsbyrån med R. som chef till 1924.
1903—09 var R. prof, i vattenbyggnadskonst vid
Tekniska högskolan. R. blev tidigt känd genom
banbrytande metoder för framställning av s. k.
konstgjort grundvatten till kommunala vattenled-
ningar. Såsom konsulterande ingenjör och fler-
årig ledare av Vatt enbyggnadsby råns arbeten
gjorde han med sina förslag och utredningar
synnerligen betydelsefulla insatser. — Han har
skrivit monografier om Monaco (1923) och Ir-
land (1925) samt ”Minnesanteckningar” (1929).
4) Arvid Gustaf R., den föreg:s son, äm-
betsman (f. 1887 Vt), jur. kand, i Uppsala 1914,
inträdde efter tingstjänstgöring i diplomattjänst
och var bl. a. 1922—24 1 :e legationssekr. i
Helsingfors. Han blev t. f. byråchef å politiska
och handelspolitiska avd. i Utrikesdep. 1924, by-
råchef 1925, chef för personalbyrån 1926, ut-
rikesråd 1930 och chef för handelsavd. 1931.
1934—36 var R. t. f. statssekr. och expeditions-
chef och 1936—37 statssekr. och expeditionschef
i Handelsdep. R. ledde som ordf, de svenska
delegationerna vid ett flertal handelspolitiska för-
handlingar med främmande makter. 1937 blev han
svenskt sändebud i Berlin och kvarblev på denna
post till 2:a världskrigets slut 1945. Ett flertal
rapporter från R. ha publicerats i de svenska
vitböckerna om Sveriges utrikespolitik under 2:a
världskriget. De visa, att R. höll svenska rege-
ringen noggrant och initierat underrättad om ut-
vecklingen i Berlin samt med utmärkt skicklighet
fyllde sitt svåra och ömtåliga värv. 1945 blev
R. t. f. generaldir. och chef för Kommerskolle-
gium, 1949 landshövding i Älvsborgs län.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
