Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rhenförbundet - Rhengreve - Rhen—Herne-kanalen - Rhenium, renium - Rhenlandet, Rhenländerna - Rhen—Main—Donau-kanalen - Rhen—Marne-kanalen - Rhenpfalz, Rheinpfalz - Rhenprovinsen el. Rhenlandet - Rhen—Rhône-kanalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
945
Rhengreve—Rhen—Rhöne-kanalen
946
upphörde att finnas till. Förbundet biträddes
senare av bl. a. kurfurstendömet Sachsen samt flera
sachsiska hertigdömen, Westfalen, Mecklenburg
och Oldenburg. R. omfattade därefter 325,752
km2 med 14,6 mill. inv. samt uppställde till
Na-poleons förfogande 120,000 man. Efter dennes
olyckliga tåg till Ryssland föll förbundet
småningom sönder. — Litt.: G. Servières,
”L’Alle-magne franqaise sous Napoleon Ier” (1904); Th.
Bitterauf, ”Geschichte des Rheinbundes”, I (1905).
Rhengreve (ty. Rheingraf), tysk feodal
grevetitel i Rhenkretsen och angränsande trakter.
Rhen-grevarna av Stein förvärvade 1350 och 1409
genom gifte olika ”vildgrevskap”, varigenom
uppkom titeln vild- och Rhengreve. F. n.
föres titeln vild- och Rhengreve genom arv inom
tyska furstehuset Salm.
Rhen—Herne-kanalen, västligaste delen av
Mittellandkanalen i Tyskland, från Duisburg
över Herne till Dortmund—Emskanalen; 38 km
lång. Byggdes 1905—14 (för fartyg intill 1,250
ton).
Rhènium, r e n i u m, metall med kemiskt
tecken Re, atom-nr 75, atomvikt 186,22, spec. v. 20,9
och smältpunkt 3,170°, är en av mangans
homo-loger och upptäcktes 1925 av W. Noddack,
Ida Tacke och O. Berg på
röntgenspektro-skopisk väg i mineralet columbit. R. anträffades
vidare i en del andra mineral, ss. alvit, gadolinit
samt i platinamineral, dock endast i minimala
mängder, men senare har man i större skala
utvunnit r. ur molybdenhaltiga mineral. Liksom
mangan har r. flera valenser, dess syre föreningar
äro: Re2O7, överrheniumsyra, gul med salter
MeReO4, perrhenater; ReO.% rheniumsyra, röd
med salter Me2ReO4, rhenater; oxiden ReCh
svart. R. är sällsynt och mycket svårbearbetat.
Därför har det ännu ej fått praktisk användning;
men r.-rika legeringar ha visat sig mycket
användbara till elektriska kontakter.
Rhenlandet, Rhenländerna, i inskränkt
bemärkelse dets. som Rhenprovinsen, i vidare
mening de tyska länderna på ömse sidor om Rhen.
Rhen—Main—Donau-kanalen, se
Main—Do-nau-kanalen.
Rhen—Marne-kanalen, tysk benämning på
Marne—Rhenkanalen, byggd 1838—53, 314 km
lång.
Rhenpfalz [-ts], Rheinpfalz, se Pfalz 1)
och 2).
Rhenprovinsen, ty. Rheinprovinz, el.
Rhenlandet, ty. Rheinland, till 1946 provins i
Preussen; 24,477 km2, 7,915,830 inv. (i939)> därav
67 % katoliker och 30 % protestanter.
Huvudstad Koblenz. R., som i v. gränsar till
Luxemburg, Belgien och Nederländerna, ligger kring
Rhen mellan Bingen och floden Nahe i s. samt
holländska gränsen. Morfologiskt består den av
två skarpt skilda delar, det starkt kuperade
höglandet i s. och lågslätten kring nedre Rhen i n.
R:s s. del uppfylles nästan helt av Rhenska
skifferbergen, i vilkas platåland Rhens och dess
bifloders (Mosel, Nahe och Sieg) dalar äro djupt
nedskurna. I ö. ligger en del av Ruhrområdets
stora stenkolsfält inom R.; i v. uppträder en
forts, av dessa fyndigheter i Aachenområdet,
varest även finnas järn, bly, zink och silver. De
rikaste järnmalmsfyndigheterna ligga dock i Siegs
floddal. Höglandet utmärker sig för mager
jordmån, mångenstädes, särsk. på Hohes Venn, med
vidsträckta mossar. I de djupt nedskurna
floddalarna är jorden däremot bördig. Den stora
nederrhenska lågslätten är flerstädes rätt steril
med vidsträckta sandmarker och torvmossar. Från
densamma skjuter emellertid en flik fram mot
s. mellan Aachen och Rhen. Denna s. k. Kölner
Bucht uppvisar vidsträckta lösslager och är
synnerligen bördig. Huvudnäring är industrien, åt
vilken c:a 50% av den arbetande befolkningen
ägna sig. I R. står industrien högre och är rikare
utvecklad än i någon annan del av Tyskland.
Kring de rika stenkols- och järnfyndigheterna
har Tysklands högt utvecklade tunga industri
vuxit fram, särsk. i Ruhrområdet. Höglandets
djupt nedskurna floddalar med deras milda
klimat frambringa världens kanske ädlaste viner.
De viktigaste vindistrikten äro Mosels, Rhens,
Saars, Nahes och Ahrs dalar. — Sedan 1946 är R.
uppdelad på länderna Nordrhein-Westfalen och
Rheinland-Pfalz.
R. var en skapelse av revolutionskrigen och
uppstod ur en hel rad av det gamla tyska rikets
områden av den mest skiftande statsrättsliga
karaktär, hertigdömen, ärkestift, fria riksstäder,
grevskap o. s. v. Revolutionens Frankrike lade
beslag på området 1801. Det införlivades med
Preussen 1815, organiserades då som R. och blev en
av Preussens betydelsefullaste provinser. Efter
de allierades seger i 1 :a världskriget strävade
Frankrike att lägga R., medelbart el. omedelbart,
under fransk kontroll, men det fick nöja sig
med att i förening med engelska, belgiska och
amerik. trupper temporärt besätta områdena på
h. Rhen-stranden, vilka härför indelades i 3 olika
zoner, att utrymmas efter resp. 5, 10 och 15 år.
Som ersättning för förstörda kolgruvor i n.
Frankrike och avräkning på
krigsskadeståndsbe-loppet tillerkändes Frankrike äganderätten till
kolgruvorna i Saarområdet. — Tvister i
skade-ståndsfrågan gåvo i jan. 1923 anledning till en
ny ockupation, denna gång av Frankrike och
Belgien av Ruhrområdet (delvis inom R.), en
konflikt, som löstes genom Dawesplanen,
varefter ockupationen hävdes 31/7 1925. För
avveckling av ockupationen i övrigt blev
Locarno-avtalet 1925 av grundläggande betydelse genom
att lösa säkerhets- och ockupationsproblemen från
varandra. Sedan den n. zonen definitivt utrymts
i jan. 1926, lyckades man också på tyskt håll
vinna ett visst gehör för sina önskemål om en
slutlig avveckling i förtid. Efter en rad traktater
rörande skadestånds frågan upphävdes också
ockupationen definitivt på sommaren 1930.
Rhen—Rhöne-kanalen [-rån-], fr. Canal du
Rhöne au Rhin, segelled i ö. Frankrike, från
Rhens kanaliserade biflod Ill vid Strasbourg,
varefter den utnyttjar den kanaliserade Doubs
för att därpå med en grävd sträcka övergå i
Rhones biflod Saöne. R. är 349 km lång, har 157
slussar och kan trafikeras av fartyg på upp till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
