Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rembrandt, Rembrandt Harmensz van Rhijn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
865
Rembrandt
866
1630-talet av en rad beställningsporträtt med
avsedd men icke alltid ernådd elegans i hållningen
el. en starkt dramatisk betoning. Ännu mera
stegras uttrycket i de talrika studieporträtt
konstnären utför bl. a. efter sig själv. R. ägnade
sig nu även åt historiemålning, företrädesvis med
bibliska ämnen. För prins Fredrik Henrik av
Oranien utförde han 1633—39 en följd av fem
tavlor ur Jesu lidandes historia. Själv hämtade
han under detta skede gärna sina ämnen ur G. T.:
Tobiaslegenden, Simsons historia, Abrahams
offer. Någon gång väljer han ett ämne ur den
grekiska mytologien, ss. ”Ganymedes, bortförd av
örnen”, vilket då utföres med ett drastiskt
verklighetssinne. En ”Danae”, i Eremitaget i
Leningrad, återger med intim sinnlighet en naken
kvinna, vilande på en bädd och väntande sin
älskare. R. ingick 1634 äktenskap med en ung,
vacker arvtagerska, Saskia van Uylenburgh, vars
bild redan fr. o. m. förlovningstiden ofta
återkommer i hans verk. Efter sonen Titus’ födelse
1641 försvagades Saskias hälsa, och hon avled
följ. år. Vid denna tidpunkt var R. sysselsatt med
sitt mest omfattande verk, det stora skyttestycke,
som återgav kapten Frans Banninck Cocq och
hans kompani, tågande ut ur gilleshuset med
fanor och spel. Denna målning, nu i Rijksmuseum
i Amsterdam, betecknas vanl. med det oriktiga
namnet ”Nattvakten”, vilket karakteriserar den
fantastiska verkan av bilden. Beställarna synas
ha funnit, att denna alltför starkt gjorde sig
gällande på bekostnad av den porträttlikhet de
önskade iakttagen.
Året 1642 betecknar en gräns i R:s liv och
verk. Det avslutar den utåtvända, på
publikframgång beräknade alstringens period samt
betecknar inledningen till hans sociala och ekonomiska
nedgång. Den R. vi lära känna under 1620- och
1630-talet är en utpräglad barockkonstnär, med
starkt sinne för effekten, med glädje åt rörelse
och teatraliska gester, med förkärlek för ett starkt
påfallande, begränsat och bjärt ljus, ledsagat av
kraftiga slagskuggor. Men i det bländande och
våldsamma uppenbarar sig en lidelsefull natur
med förmåga att starkt uppleva med sinnena och
att se syner av häftig upprördhet och av djup
innerlighet. ”Nattvakten” avslutar detta skede
av jäsande ungdomskraft. Nu vänder sig R. inåt
och söker sig en ny väg, som leder till stillhet
och inre samling. Det är fr. o. m. tiden omkr.
1641, som konstnären beger sig ut på strövtåg
i Amsterdams omgivningar, på vallarna och på
dammarna längs kanalerna, och tecknar ned vad
han iakttagit i underbart uttrycksfulla
handteckningar och etsningar. Endast i etsningen ”De
tre träden” från 1643 finna vi ett dramatiskt
motiv, ett bortdragande oväder, en klarnande
rymd. De målade landskapen, ss. det i Kassel
med ett hembygdsmotiv i förgrunden och en
klassisk tempelhöjd i fjärran el. den berömda
”Kvarnen”, förr i Bowood i England, nu i Amerika,
ha i regel en patetisk hållning. Det förnäma
porträttklientelet uteblir nu i stort sett från R:s
ateljé, och det är mestadels närstående han
återger, brodern Adriaen (”Mannen i guldhjälmen”,
NF XVII — 28
i Berlin), kvinnorna i hans änkemanshem. Bland
dessa framträder omkr. 1650 Hendrikje
Stof-fels, en älsklig lantflicka, som levde i hans hem
såsom hans ovigda hustru, till anstöt för de
stränga kyrkliga myndigheterna, och födde
honom dottern Cornelia. Hendrikjes drag ha
förevigats i några av mästarens känsligaste och mest
fulländade verk. Hans människoframställning
präglas nu icke mer av dramatiskt liv utan av
avspändhet, inåtvänd ro, vare sig denna är
ungdomlig dröm, ss. i ”Kökspigan” i Nationalmuseum
i Stockholm, el. ålderdomens undergivna vemod,
ss. hos den gamla kvinnan i samma galleri. De
historiska bilderna med ämnen ur bibeln sakna
även de det utvärtes skeendet, förloppet har
gjorts till ett inre, gestalterna röra sig knappast,
antyda blott genom en blick, en handrörelse, en
böjning av huvudet vad som försiggår emellan
dem. Kristus har nu blivit centralfiguren i R:s
konst, en blid och ödmjuk människoson med
torftigt skick och tafatta åtbörder men med
något visst, som talar till hjärtat och röjer hans
andes makt. Av målningar med bibliska
ämnen från detta skede må nämnas ”Den
barmhärtige samariten” (Louvren, Paris), ”Jesus och
lärjungarna i Emaus” (Louvren och Statens
museum for kunst, Köpenhamn), ”Liknelsen om
den otrogne gårdsfogden” (Wallace Collection,
London). På 1640- och 1650-talen försämrades
R:s ekonomiska ställning alltmer. 1656 såldes
hans lösa egendom och samlingar på auktion.
För att trygga hans existens bildade Titus och
Hendrikje 1660 ett bolag för drivande av
konsthandel och anställde konstnären i sin tjänst.
Några stora beställningar tillföllo honom
emellertid under denna tid av ekonomiskt betryck.
Kirurg-gillet i Amsterdam beställde 1656 en
gruppbild av dr Deyman, föreläsande vid en
dissektion. Tavlan, som delvis förstördes vid
en eldsvåda 1723, förvaras i stympat skick
i Rijksmuseum i Amsterdam. 1661 mottog
han uppdraget att för Amsterdams rådhus
utföra en stor väggmålning över ämnet
Claudius (el. lulius) Civilis och
bataver-nas sammansvärjning mot romarna. Tavlan
avlämnades till beställarna 1662, men följ, år
uppsattes på dess plats en målning av Juriaen
Ovens. Mittgruppen med de bataviska
hövdingarna samlade till edgång vid dryckesbordet
skänktes 1798 av fru Peill, f. Grill, till
Konst-akad. i Stockholm och har av denna deponerats
i Nationalmuseum. Samtidigt med detta stora
arbete sysslade R. med en ny stor gruppbild:
klädesmäklarskråets i Amsterdam kontrollråd,
”Staalmeesters” el. ”Syndikerna”; i denna bild
når grupporträttet i enhetlig uppfattning med
momentan betoning sin höjdpunkt. Under
1650-och 1660-talen når R. såsom konstnär högre än
någonsin. Hans ”Bathseba” i Louvren i Paris,
målad 1654 med Hendrikje som modell, äger en
intensitet i upplevelsen av det nakna, som
övergår allt annat naketmåleri, och en mystisk prakt
i koloriten. Hans porträtt från denna tid äga
en sällspord myndighet och en djup själfullhet.
Under 1650-talet tillkommo en hel rad av de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
