Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Radioaktiva stridsmedel - Radioaktivitet - Historik - Den radioaktiva strålningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
678
Radioaktivitet
677
medelst flygplan, kunna spridas ut över ett
område. De verka genom sin strålning på levande
varelser, i kg är tillräckligt för att göra ett
område av i km2 obeboeligt.
Radioaktivitet, fys., egenskap hos
atomkärnorna vid vissa grundämnen att spontant och
oberoende av varje yttre åtgörande omvandlas,
vanl. under utsändning av en karakteristisk
strålning.
Historik. R. upptäcktes 1896 av H. Becquerel
vid uran. Kristaller av kaliumuranylsulfat, som
placerades på en i svart papper innesluten
fotografisk plåt, visade sig, då efter någon tid den
fotografiska plåten framkallades, ha åstadkommit
en svärtning av denna. Becquerel kunde visa, att
svärtningen härrörde från en strålning, som
utgick från uranatomen. Vid närmare studium av
dessa strålar fann Becquerel, att strålarna
urladdade ett uppladdat elektroskop. Orsaken härtill
visade E. Rutherford 1899 vara den, att strålarna
hade egenskapen att jonisera luften, då de
passerade genom denna. Häri fann man ett viktigt
hjälpmedel för att påvisa r. S. å. kunde flera
forskare visa, att från de radioaktiva atomerna
utsända strålar kunde avlänkas i magnetiska och
elektriska fält. Rutherford fann, att man kunde
särskilja två slags strålar med olika egenskaper, som han
kallade a- och //-strålar. Villard påvisade 1900
ett tredje slags strålar, som fingo namnet
y-strå-lar. Samtidigt med utforskningen av r:s natur
påbörjades undersökningar av element och
mineral med avseende på eventuella radioaktiva
egenskaper. G. C. Schmidt och oberoende av honom
Marie Curie påvisade r. hos torium 1898. Under
dessa arbeten fann man bl. a., att flera
uranmineral avgåvo en mycket intensivare strålning än
uran självt. M. Curie drog därav den slutsatsen,
att dessa mineral måste innehålla en substans, som
var ännu mera radioaktiv än uran. Tills, m. sin
make P. Curie påbörjade M. Curie ett mödosamt
arbete för att söka isolera denna, varvid de
utgingo från uranmineralet pechblände från
Joachimsthal i Böhmen. Sedan uranet
bortskaffats, underkastades återstoden diverse kemiska
processer. Därvid utfälldes tills, m. vismut ett
starkt radioaktivt element, som fick namnet
polo-nium (1898). Den erhållna substansen visade c:a
1,000 ggr större aktivitet än uran. Jämte barium
utfälldes en annan starkt radioaktiv komponent.
Denna kunde makarna Curie i samarbete med G.
Bémont genom fraktionerad fällning s. å. isolera.
Det nya elementet, som fick namnet radium,
erhölls i förening med klor och brom. Senare (1910)
kunde M. Curie framställa det rena elementet.
Radium visade sig stråla med c:a 1 mill. ggr
större intensitet än uran. 1899 isolerade A.
Debierne ur pechbländeåterstoder ännu ett
radioaktivt element, som han gav namnet aktinium.
Den fortsatta undersökningen av elementen med
avseende på deras radioaktiva egenskaper har
visat, att alla element med ordningstal högre än
80 ha en el. flera radioaktiva isotoper, och av
element med ordningstal högre än 83 äro alla
isotoper radioaktiva. Vid 5 element av lägre
ordningstal har r. påvisats, näml, vid kalium (N. R.
Campbell och A. Wood, 1906), rubidium (M.
Levin och R. Ruer, 1908), lutetium (M. Heyden
och W. Wefelmeier, 1938) och rhenium (S. N.
Naldrett och W. F. Libby, 1948), som alla
utsända //-strålar, samt vid samarium (G. v. Hevesy,
1933), som emitterar a-strålar. F. n. äro bland de
i naturen förekommande elementen c:a 40 olika
atomkärnor med radioaktiva egenskaper kända.
Becquerel kunde visa, att, om lösningen av ett
uransalt fälldes med ammoniak och fällningen
löstes i överskott av ammoniak, en liten återstod
ej upplöstes. Till denna substans, som Becquerel
kallade uran X, övergick praktiskt taget hela r.
Medan uran X småningom förlorade sin r.,
återvann däremot uranlösningen sina radioaktiva
egenskaper med tiden. Samma förhållanden
konstaterade Rutherford och F. Soddy vid torium. De
kunde även visa, att den nybildade substansen,
torium X, i sin tur övergick i andra, av vilka en,
som var gasformig, fick namnet toriumemanation
(1900). S. å. kunde E. F. Dorn visa, att radium
likaledes gav upphov till en gasformig
sönder-fallsprodukt, radiumemanation. W. Ramsay och
Soddy studerade spektroskopiskt emanationen och
funno, att helium bildades vid emanationens
sönderfall (1903). 1909 kunde Rutherford bevisa, att
heliumet härledde från a-strålama. 1902 kunde
Rutherford och Soddy uppställa en d e s i n t
e-grations- el. sönderfallsteori (se
Radioaktiva grundämnen). Ett nytt radioaktivt
fenomen funno Irène Curie och F. Joliot 1934
vid studium av emissionen av positroner från
aluminium, som bestrålats med a-strålar från
polo-nium, då de upptäckte, att utsändningen av
positroner fortsatte även sedan preparatet avlägsnats.
En närmare undersökning visade, att antalet
emitterade positroner därvid avtog med tiden på
samma sätt som vid det naturliga radioaktiva
sönderfallet. Curie och Joliot drogo härav den
slutsatsen, att vid a-bestrålning av aluminium ett
nytt radioaktivt element uppstår. Fenomenet fick
namnet konstgjord r. Denna har senare visat
sig uppstå vid kärnomvandlingar med olika slags
proj ektiler.
Den radioaktiva strålningen. Den radioaktiva
omvandlingen är en egenskap, som tillkommer det
radioaktiva elementets atomkärnor. Ett
a-strålande element utsänder a-partiklar, som utgöras
av heliumatomkämor med masstalet 4. Då dessas
laddning uppgår till 2 positiva elementarladdningar
och deras massa utgör 4 atomviktsenheter,
uppkommer vid a-sönderfallet en kärna av ett element
med ett 2 enheter lägre ordningstal och med ett
4 enheter lägre masstal. Ett //-strålande element
utsänder negativa el. positiva elektroner. Då dessas
laddning utgör 1 negativ el. 1 positiv
elementar-laddning, medan deras massa är obetydlig,
uppkommer vid //-sönderfallet en käma av ett element
med 1 enhet högre, resp, lägre ordningstal men
med samma masstal. Såväl a- som //-sönderfallet
kan vara beledsagat av utsändning av y-strålning,
i det att den vid processen uppkomna kärnan kan
bildas i ett exciterat tillstånd, från vilket den
under emission av ett el. flera y-kvanta övergår
i grundtillståndet. Får strålningen från radioak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
